Roman potten recept för gås bröst

Det denna plats existerar HTML-versionen från Regler samt råd angående svenska språkets behandling inom anförande samt skrift.

Klicka på denna plats på grund av mer data angående boken.

Den denna plats boken existerar hämtad ifrån plan Runeberg. skrivna verk kunna artikel maskinlästa utan korrektur.

---

Förord mot den elektroniska utgåvan

inledande upplagan från detta verk utkom 1882 samt omfattade 64 sidor, andra upplagan 1886 omfattade 237 sidor samt tredjeplats upplagan, vilket utkom postumt 1908 omfattade 231 sidor. Författaren Nils Linder (1835-1904) skriver inom förordet för att detta föranleddes från arbetet tillsammans med ett uppslagsbok.

denne anställdes nämligen 1874 vilket skribent till inledande upplagan från Nordisk familjebok, sålunda dem språkregler denne anger på denna plats bör äga legat mot bas på grund av redaktionens arbete.

Google äger inom oktober 2007 scannat andra upplagan ifrån samlingarna nära University of California. Via Internet Archive kopierades den inom femte månaden i året 2011 mot arbete Runeberg till korrekturläsning.

Kapitelindelningen (som nära korrekturläsning indikeras tillsammans <chapter>) följer konsekvent dem numrerade avsnitten, dock äger 45-47 slagits samman mot en avsnitt, liksom 113-116.

Uppränningen mot föreliggande text ingår inom ett 1882 offentliggjord uppslagsbok, dock utgafs då ock, tillsammans med några smärre ändringar, inom enstaka speciell upplaga.

Af allmänheten samt den offentliga kritiken mottogs mitt lilla sysselsättning tillsammans med sålunda massiv välvilja, för att jag deri fann ett kraftig maning för att fortgå inom den gifna riktningen.

även äger jag ända sedan hösten 1883 användt dem flesta af mina lediga stunder vid för att utveckla samt utvidga detsamma. Dervid besitter jag ock låtit mig angeläget artikel för att draga fördel af dem anmärkningar, liksom offentligen samt enskildt blifvit gjorda mot nämnda utkast.

Trägna tjenstegöromål samt temat grannlaga beskaffenhet samt arbetets program, hvilka senare nödgat mig för att flerstädes vandra obanade vägar samt stödja mig blott vid egna undersökningar, äro orsakerna mot för att denna utgåva inledningsvis idag är kapabel offentliggöras.

I anledning af ett nära inledande upplagan framställd erinran för att läsaren der »i mer än en brydsamt fall» förgäfves söker regler samt råd ber jag erhålla nämna, för att mitt sysselsättning icke häller inom denna sin utvidgade form eller gestalt fullfölja krav vid för att existera någonting annat än en bidrag mot läran angående »svenska språkets rykt samt riktighet».

Jag besitter på grund av öfrigt mi endast kunnat nyttja ett sektion af mina samlingar rörande svensk grammatik, stilistik samt lexikografi. Särskildt önskar jag framhålla, för att dem denna plats samt der inströdda upplysningarna angående vårt fornspråk samt vissa främmande tungomål samt ordlistorna inom 141, 144 samt 148 styckena m. m. icke vilja anses till mer än antydningar ifall samt uppslag mot någonting förbättrad af identisk stöt.

Emellertid besitter jag sökt för att företrädesvis lemna sådana anvisningar samt råd, såsom jag funnit existera behöfliga på grund av flertalet af den bildade allmänheten.

Vidkommande rättstafningsreglerna må, af förekommen anledning, nämnas, för att jag redan 1870 principielt anslöt mig mot ljudenlighetsgrundsatsen, hvilken jag sedan dess inte någonsin öfvergifvit, samt tillika, för att jag anser mycken försigtighet böra iakttagas nära denpraktiska användningen af denna grundsats.

i enlighet med min öfvertygelse må inga ändringar inom rättstafningen ske, utan för att tydliga fördelar derigenom vinnas. tillsammans med professor Es. Tegnér tror jag »det beståendes riktig inom fråga angående ortografi» existera sålunda massiv, »att hvarje ingrepp deri blir en missdåd, angående detta ej leder mot verkligt samt påtagligt gagn». för att jag icke förmå godkänna samtliga dem förslag, likt framställdes af Rättskrifningsmötet 1869, beror vid för att jag finner några af dem leda mot försämring.

De fyra inledande noaks ark af denna lärobok trycktes vid sommaren 1885, samt sedan dess äger rättstafningsfrågan inträdt inom en nytt skede.

ifall dem senare företeelserna vid detta region hoppas jag ett fåtal nära en annat situation yttra mig utförligare. för tillfället önskar jag endast nämna, för att dem värdefulla arbeten angående rättstafningen, hvilka vid senare tiden utgifvits, näppeligen skulle föranledt några större ändringar, äfven angående dem ägde utkommit, innan start af mitt jobb lemnades mot tryckning. i enlighet med min tanke behöfva jämväl dem bland dem nya reformförslagen, vilket hafva utsigt mot succé — t.

o. m. yrkandena angående förenklingar inom v-ljudets beteckning, — ännu enstaka tidsperiod pröfvas, innan detta på grund av allvar blir fråga angående deras tillämpning inom t. ex. skolorna samt detta officiela språket. Äfven dem flesta enskilda personer, såsom vant sig nära en visst stafningssätt, lärcentrum tvifvelsutan titta tiden an, förrän dem vidtaga några genomgripande ändringar inom sin rättskrifning.

beneath den idag pågående striden äga flere nya synpunkter påpekats samt vigtiga iakttagelser blifvit offentliggjorda. Helt säkert existerar mer af identisk stöt för att vänta redan inom den närmaste framtiden. Föregående misstag, den ännu rådande bristen vid enighet mellan fackmännen samt tillbörligt afseende vid skolsalarnas unga befolkning mana mot varsamhet samt tålamod.

Med tillfredsställelse finner jag, för att mina åsigter inom fråga ifall konsonantfördubblingen (jfr 39), helt samt hållet alternativt inom hufvudsak, delas af allt flere bland ljudenlighetens vänner.

inom fråga åter ifall ä-tecknets användning till för att beteckna ä-ljudet tyckas samtliga vilja vandra längre än jag (jfr sid. 13—22 samt noten å sidan 10). Angående tecknet qhänvisar jag mot inledande notering å sid. 32.

De, likt vilja anlita mitt sysselsättning, lärcentrum, hoppas jag, ej hitta någon egentlig något som är svårt att hantera eller övervinna för att utföra sig hemmastadda deri.

För för att underlätta dess användning meddelar jag nära slutet enstaka alfabetiskt ordnad innehållsförteckning, vilket hänvisar mot hufvudafdelningar samt några andra vigtigare stycken.

Stomme mot ett fullständig ordlista öfver varenda denna plats behandlade samt flere andra, ur enstaka alternativt flere synpunkter, vigtiga mening existerar uppsatt samt delvis utarbetad.

inom afseende vid tiden till dess offentliggörande vågar jag dock ej gifva något löfte.Af författare, liksom behandlat grammatiska spörsmål, äger jag anlitat ett massiv mängd, inom främsta rummet Rydqvist.För planen mot den inom 141.17 (sid. 188—199) förekommande ordlistan står jag inom förbindelse hos ett anonym författare inom »Vinterbladet» till 1853 (troligen denna tidnings utgifvare, J.

P, Theorell). nära dem stilistiska anvisningarnas utarbetande ägde jag inom vissa delar många gagn af Carl Landtmansons»Bidrag mot läran angående den svenska prosastilen». mot många ställen inom språkvetenskapliga arbeten lemnas hänvisningar inom sjelfva texten.

Min lärde samt skarpsynte kompis arbetskamrat J. A. Auréni Söderköping egnar jag härmed en hjertligt tackar till den värdefulla hjelp denne lemnat mig nära korrekturens evaluering samt till flera goda förslag ifall ändringar samt tillägg inom sjelfva texten.

Stockholm den 31 Juli 1886.

Författaren.

start anmärkningar.

1. Vårda modersmåletmed yttersta vård både inom afseende vid uttal, rättstafning, ordböjning, satsfogning, interpunktion samt ordförråd! oss ett fåtal icke nöja oss tillsammans för att prata samt skrifva därför, för att andra behärska »med god vilja» förstå oss, utan oss måste uttrycka oss sålunda, för att ingen må inom våra mening hitta något slags otydlighet alternativt någon ytterligare fras, än den oss velat utsäga.

2.

Provinsialismeri uttal, ordböjning samt ordfogning böra sorgfälligt undvikas. — Hvem liksom önskar kunna genom ihärdig öfning anpassa sig af tillsammans orena samt otydliga vokal- samt konsonantljud, oriktig betoning, felaktiga böjningsformer o. s. v. Man äger blott för att noga gifva akt vid verkligt bildade personers sätt för att prata samt väl begagna sina talorganer.

3. Främmande ord,i inledande rummet dem, hvilkas stafning samt böjning afvika ifrån vårt språks lagar, böra sålunda vidt möjligt undvikas.

inom varenda händelser må ingen nyttja andra utländska mening än sådana, angående hvilkas rätta användning samt innebörd denne existerar säker.

4.Goda språkläror, ordböckeroch andra hjelpmedel böra flitigt rådfrågas, äfven då man läser alternativt skrifver sitt eget modersmål.

Språkljud samt rättstafning.

5. Språkljuden(bokstafsljuden) inom detta mera vårdade talspråket, högsvenskan, äro nära fyrtio.

Inom landskapsmålen finnes dessutom enstaka massiv mängd andra klart förnimbara ljud. till för att beteckna högsvenskans vokal- samt konsonantljud nyttjas dem vanliga 28 bokstäfverna, dels utan sällskap, dels inom vissa förbindelser. inom namn samt andra främmande mening inträffa derjämte många ljudtecken, liksom tillhöra andra språks alfabet, t. ex. ü = y(i tyska ord), æ = ä(i latinska samt danska ord), ø = ö(i danska ord), ð, en tungspetsljud = engelska thi thou, thato.

s. v., samt þ, en annat tungspetsljud (»läspadt s») =

start anmärkningar.

1. Vårda modersmåletmed yttersta vård både inom afseende vid uttal, rättstafning, ordböjning, satsfogning, interpunktion samt ordförråd! oss ett fåtal icke nöja oss tillsammans för att prata samt skrifva således, för att andra behärska »med god vilja» förstå oss, utan oss måste uttrycka oss således, för att ingen må inom våra mening hitta något slags otydlighet alternativt någon ytterligare fras, än den oss velat utsäga.

2.

Provinsialismeri uttal, ordböjning samt ordfogning böra sorgfälligt undvikas. — Hvem liksom önskar är kapabel genom ihärdig öfning anpassa sig af tillsammans med orena samt otydliga vokal- samt konsonantljud, oriktig betoning, felaktiga böjningsformer o. s. v. Man besitter blott för att noga gifva akt vid verkligt bildade personers sätt för att prata samt väl begagna sina talorganer.

3. Främmande ord,i inledande rummet dem, hvilkas stafning samt böjning afvika ifrån vårt språks lagar, böra därför vidt möjligt undvikas.

inom varenda händelser må ingen nyttja andra utländska mening än sådana, angående hvilkas rätta användning samt innebörd han existerar säker.

4.Goda språkläror, ordböckeroch andra hjelpmedel böra flitigt rådfrågas, äfven då man läser alternativt skrifver sitt eget modersmål.

Språkljud samt rättstafning.

5. Språkljuden(bokstafsljuden) inom detta mera vårdade talspråket, högsvenskan, äro nära fyrtio.

Inom landskapsmålen finnes dessutom enstaka massiv mängd andra klart förnimbara ljud. på grund av för att beteckna högsvenskans vokal- samt konsonantljud nyttjas dem vanliga 28 bokstäfverna, dels utan sällskap, dels inom vissa förbindelser. inom namn samt andra främmande mening inträffa derjämte många ljudtecken, såsom tillhöra andra språks alfabet, t. ex. ü = y(i tyska ord), æ = ä(i latinska samt danska ord), ø = ö(i danska ord), ð, en tungspetsljud = engelska thi thou, thato.

s. v., samt þ, en annat tungspetsljud (»läspadt s») =

start anmärkningar.

1. Vårda modersmåletmed yttersta vård både inom afseende vid uttal, rättstafning, ordböjning, satsfogning, interpunktion samt ordförråd! oss ett fåtal icke nöja oss tillsammans för att prata samt skrifva därför, för att andra behärska »med god vilja» förstå oss, utan oss måste uttrycka oss således, för att ingen må inom våra mening hitta något slags otydlighet alternativt någon ytterligare fras, än den oss velat utsäga.

2.

Provinsialismeri uttal, ordböjning samt ordfogning böra sorgfälligt undvikas. — Hvem liksom önskar är kapabel genom ihärdig öfning anpassa sig af tillsammans orena samt otydliga vokal- samt konsonantljud, oriktig betoning, felaktiga böjningsformer o. s. v. Man besitter blott för att noga gifva akt vid verkligt bildade personers sätt för att prata samt väl begagna sina talorganer.

3. Främmande ord,i inledande rummet dem, hvilkas stafning samt böjning afvika ifrån vårt språks lagar, böra således vidt möjligt undvikas.

inom samtliga händelser må ingen nyttja andra utländska mening än liknande, angående hvilkas rätta användning samt innebörd han existerar säker.

4.Goda språkläror, ordböckeroch andra hjelpmedel böra flitigt rådfrågas, äfven då man läser alternativt skrifver sitt eget modersmål.

Språkljud samt rättstafning.

5. Språkljuden(bokstafsljuden) inom detta mera vårdade talspråket, högsvenskan, äro nära fyrtio.

Inom landskapsmålen finnes dessutom ett massiv mängd andra klart förnimbara ljud. på grund av för att beteckna högsvenskans vokal- samt konsonantljud nyttjas dem vanliga 28 bokstäfverna, dels utan sällskap, dels inom vissa förbindelser. inom namn samt andra främmande mening inträffa derjämte många ljudtecken, likt tillhöra andra språks alfabet, t. ex. ü = y(i tyska ord), æ = ä(i latinska samt danska ord), ø = ö(i danska ord), ð, en tungspetsljud = engelska thi thou, thato.

s. v., samt þ, en annat tungspetsljud (»läspadt s») =

start anmärkningar.

1. Vårda modersmåletmed yttersta vård både inom afseende vid uttal, rättstafning, ordböjning, satsfogning, interpunktion samt ordförråd! oss ett fåtal icke nöja oss tillsammans med för att prata samt skrifva därför, för att andra behärska »med god vilja» förstå oss, utan oss måste uttrycka oss sålunda, för att ingen må inom våra mening hitta något slags otydlighet alternativt någon ytterligare fras, än den oss velat utsäga.

2.

Provinsialismeri uttal, ordböjning samt ordfogning böra sorgfälligt undvikas. — Hvem såsom önskar kunna genom ihärdig öfning anpassa sig af tillsammans orena samt otydliga vokal- samt konsonantljud, oriktig betoning, felaktiga böjningsformer o. s. v. Man äger blott för att noga gifva akt vid verkligt bildade personers sätt för att prata samt väl begagna sina talorganer.

3. Främmande ord,i inledande rummet dem, hvilkas stafning samt böjning afvika ifrån vårt språks lagar, böra därför vidt möjligt undvikas.

inom samtliga händelser må ingen nyttja andra utländska mening än sådana, angående hvilkas rätta användning samt innebörd han existerar säker.

4.Goda språkläror, ordböckeroch andra hjelpmedel böra flitigt rådfrågas, äfven då man läser alternativt skrifver sitt eget modersmål.

Språkljud samt rättstafning.

5. Språkljuden(bokstafsljuden) inom detta mera vårdade talspråket, högsvenskan, äro nära fyrtio.

Inom landskapsmålen finnes dessutom ett massiv mängd andra klart förnimbara ljud. på grund av för att beteckna högsvenskans vokal- samt konsonantljud nyttjas dem vanliga 28 bokstäfverna, dels utan sällskap, dels inom vissa förbindelser. inom namn samt andra främmande mening inträffa derjämte många ljudtecken, likt tillhöra andra språks alfabet, t. ex. ü = y(i tyska ord), æ = ä(i latinska samt danska ord), ø = ö(i danska ord), ð, en tungspetsljud = engelska thi thou, thato.

s. v., samt þ, en annat tungspetsljud (»läspadt s») =

start anmärkningar.

1. Vårda modersmåletmed yttersta vård både inom afseende vid uttal, rättstafning, ordböjning, satsfogning, interpunktion samt ordförråd! oss ett fåtal icke nöja oss tillsammans med för att prata samt skrifva sålunda, för att andra behärska »med god vilja» förstå oss, utan oss måste uttrycka oss därför, för att ingen må inom våra mening hitta något slags otydlighet alternativt någon ytterligare fras, än den oss velat utsäga.

2.

Provinsialismeri uttal, ordböjning samt ordfogning böra sorgfälligt undvikas. — Hvem liksom önskar kunna genom ihärdig öfning anpassa sig af tillsammans orena samt otydliga vokal- samt konsonantljud, oriktig betoning, felaktiga böjningsformer o. s. v. Man äger blott för att noga gifva akt vid verkligt bildade personers sätt för att prata samt väl begagna sina talorganer.

3. Främmande ord,i inledande rummet dem, hvilkas stafning samt böjning afvika ifrån vårt språks lagar, böra således vidt möjligt undvikas.

inom varenda händelser må ingen nyttja andra utländska mening än sådana, ifall hvilkas rätta användning samt innebörd denne existerar säker.

4.Goda språkläror, ordböckeroch andra hjelpmedel böra flitigt rådfrågas, äfven då man läser alternativt skrifver sitt eget modersmål.

Språkljud samt rättstafning.

5. Språkljuden(bokstafsljuden) inom detta mera vårdade talspråket, högsvenskan, äro nära fyrtio.

Inom landskapsmålen finnes dessutom enstaka massiv mängd andra klart förnimbara ljud. på grund av för att beteckna högsvenskans vokal- samt konsonantljud nyttjas dem vanliga 28 bokstäfverna, dels utan sällskap, dels inom vissa förbindelser. inom namn samt andra främmande mening inträffa derjämte många ljudtecken, såsom tillhöra andra språks alfabet, t. ex. ü = y(i tyska ord), æ = ä(i latinska samt danska ord), ø = ö(i danska ord), ð, en tungspetsljud = engelska thi thou, thato.

s. v., samt þ, en annat tungspetsljud (»läspadt s») =engelska thi thin, thanko. s. v. (uti isländska ord). Aaär inom danska språket detta vanligaste tecknet på grund av å-ljudet. Áuti isländska mening, t. ex. Hávamál,uttalas olika af olika personer: likt å,som aueller såsom a.Se 12. I.Anm. 1.

6. A-ljudet skrifves inom svenska mening ständigt tillsammans a.

Anm.

1. inom några franska låneord tecknas detta, efter o,stundom tillsammans i,t. ex. boudoir,för boudoar.Stafningen tillsammans med ahar dock blifvit mer samt mer vanlig. Ex. lavoar, moaré, repertoar, reservoar, soaré, toalett, trottoar.

Anm. 2. inom andra franska låneord skrifves a-ljudet tillsammans e,t. ex. en(i en corps, ett rageo. d.), entusiasm, smycke, pendyl, pensé, skapa visuella bilder från data, sensibel.Många liknande mening uttalas dock i enlighet med svenska språkets lagar, t.

ex. accent, departement, element, moment(del af ett paragraf), supplement.I några äger skrifningen lämpats efter detta franska uttalet, t. ex. komplimang(Fr. »compliment»), momang(ögonblick, Fr. »moment»), talang(Fr. »talent»).

Se vidare 36.

Anm. 3. Aasåsom indikator till långt aförekommer numera endast inom några namn, t. ex. Gyllenhaal, Haak, Staaff(utt.

»stav»); Aachen, Aavasaksa(Avasaxa), Baalbek(Balbek). — inom st. f. »Aaron» bör skrifvas Aron.

Anm. 4. Af ganska flera mening finnas dubbelformer tillsammans aoch tillsammans med åeller tillsammans aoch tillsammans o,bl. a. garkoppar(vid sidan af gårkoppar), skank(jämte skånk), kånka(jämte kanka), våffla(jämte vaffla), årta(jämte arta), honingoch honung(jämte hannog,i bibelöfvers.).

7.

E-ljudet skrifves tillsammans med sitt eget indikator. Jfr Ä.

Anm. 1. Långt efår inom ganska flera mening — synnerligen familjenamn —, liksom avsluta vid e, enoch er,med tonvigt vid sista stafvelsen, accenttecknet ', t. ex. Bromé, Herkepé, Linné; Almén, Aurén, Carlén, Franzén, Karlén, Lovén, Rosén, Sundén, Wirsén, Wisén; Galilén, Judén; Banér, Regnér, Tegnér; abbé, agré, allé, armé, attaché, cicisbé, defilé, entré, epikuré, exposé, farisé, figuré, frikassé, glacé(-handskar), hebré(men vanligen hebreer), idé, fik, kamé, komité, koryfé, kupé, livré, matiné, portepé, protegé, pygmé, roué, supé, trofé, tupé; patén, selén, silén,och likaledes hälst: brodér(-söm; dock brodera), fanér, filtrér(-apparat), manér, repetér(-ur), revidér(-ark) m.

fl. d. Jfr bestämda formerna inom sing. af subst. alm, karl, ros, sele, sil,best. f. plur. af sund,subst. linne, ide,vokativus af adj. arm,namnen Hansen, Oden, Ullnero. s. v. samt orden broder-land, maner(Lat. manes), presterlig, ypperlig, vetterligo. d.

I ett massiv mängd mening vid betonadt e, enoch ernyttjas intet accenttecken, t.

ex. fe, te; Eugen(Eugène), fenomen, fotogen, hellen, heterogen, homogen, kapten, syren; kruserlig, probersten, tornerspelm. fl.

Anm. 2. detta stumma e,som inom slutet af vissa franska mening engelska thi thin, thanko. s. v. (uti isländska ord). Aaär inom danska språket detta vanligaste tecknet till å-ljudet. Áuti isländska mening, t.

ex. Hávamál,uttalas olika af olika personer: liksom å,som aueller liksom a.Se 12. I.Anm. 1.

6. A-ljudet skrifves inom svenska mening ständigt tillsammans a.

Anm. 1. inom några franska låneord tecknas detta, efter o,stundom tillsammans i,t. ex. boudoir,för boudoar.Stafningen tillsammans med ahar dock blifvit mer samt mer vanlig.

Ex. lavoar, moaré, repertoar, reservoar, soaré, toalett, trottoar.

Anm. 2. inom andra franska låneord skrifves a-ljudet tillsammans e,t. ex. en(i en corps, ett rageo. d.), entusiasm, smycke, pendyl, pensé, skapa visuella bilder från data, sensibel.Många sådana mening uttalas dock i enlighet med svenska språkets lagar, t. ex. accent, departement, element, moment(del af ett paragraf), supplement.I några besitter skrifningen lämpats efter detta franska uttalet, t.

ex. komplimang(Fr. »compliment»), momang(ögonblick, Fr. »moment»), talang(Fr. »talent»).

Se vidare 36.

Anm. 3. Aasåsom indikator till långt aförekommer numera endast inom några namn, t. ex. Gyllenhaal, Haak, Staaff(utt. »stav»); Aachen, Aavasaksa(Avasaxa), Baalbek(Balbek). — inom st. f. »Aaron» bör skrifvas Aron.

Anm.

4. Af ganska flera mening finnas dubbelformer tillsammans med aoch tillsammans åeller tillsammans aoch tillsammans med o,bl. a. garkoppar(vid sidan af gårkoppar), skank(jämte skånk), kånka(jämte kanka), våffla(jämte vaffla), årta(jämte arta), honingoch honung(jämte hannog,i bibelöfvers.).

7.

E-ljudet skrifves tillsammans med sitt eget indikator. Jfr Ä.

Anm. 1. Långt efår inom ganska flera mening — synnerligen familjenamn —, liksom avsluta vid e, enoch er,med tonvigt vid sista stafvelsen, accenttecknet ', t. ex. Bromé, Herkepé, Linné; Almén, Aurén, Carlén, Franzén, Karlén, Lovén, Rosén, Sundén, Wirsén, Wisén; Galilén, Judén; Banér, Regnér, Tegnér; abbé, agré, allé, armé, attaché, cicisbé, defilé, entré, epikuré, exposé, farisé, figuré, frikassé, glacé(-handskar), hebré(men vanligen hebreer), idé, fik, kamé, komité, koryfé, kupé, livré, matiné, portepé, protegé, pygmé, roué, supé, trofé, tupé; patén, selén, silén,och likaledes hälst: brodér(-söm; dock brodera), fanér, filtrér(-apparat), manér, repetér(-ur), revidér(-ark) m.

fl. d. Jfr bestämda formerna inom sing. af subst. alm, karl, ros, sele, sil,best. f. plur. af sund,subst. linne, ide,vokativus af adj. arm,namnen Hansen, Oden, Ullnero. s. v. samt orden broder-land, maner(Lat. manes), presterlig, ypperlig, vetterligo. d.

I ett massiv mängd mening vid betonadt e, enoch ernyttjas intet accenttecken, t. ex.

fe, te; Eugen(Eugène), fenomen, fotogen, hellen, heterogen, homogen, kapten, syren; kruserlig, probersten, tornerspelm. fl.

Anm. 2. detta stumma e,som inom slutet af vissa franska mening engelska thi thin, thanko. s. v. (uti isländska ord). Aaär inom danska språket detta vanligaste tecknet på grund av å-ljudet. Áuti isländska mening, t.

ex. Hávamál,uttalas olika af olika personer: liksom å,som aueller likt a.Se 12. I.Anm. 1.

6. A-ljudet skrifves inom svenska mening ständigt tillsammans a.

Anm. 1. inom några franska låneord tecknas detta, efter o,stundom tillsammans med i,t. ex. boudoir,för boudoar.Stafningen tillsammans med ahar dock blifvit mer samt mer vanlig.

Ex. lavoar, moaré, repertoar, reservoar, soaré, toalett, trottoar.

Anm. 2. inom andra franska låneord skrifves a-ljudet tillsammans e,t. ex. en(i en corps, enstaka rageo. d.), entusiasm, smycke, pendyl, pensé, skapa visuella bilder från data, sensibel.Många liknande mening uttalas dock i enlighet med svenska språkets lagar, t. ex. accent, departement, element, moment(del af ett paragraf), supplement.I några besitter skrifningen lämpats efter detta franska uttalet, t.

ex. komplimang(Fr. »compliment»), momang(ögonblick, Fr. »moment»), talang(Fr. »talent»).

Se vidare 36.

Anm. 3. Aasåsom indikator på grund av långt aförekommer numera endast inom några namn, t. ex. Gyllenhaal, Haak, Staaff(utt. »stav»); Aachen, Aavasaksa(Avasaxa), Baalbek(Balbek). — inom st. f. »Aaron» bör skrifvas Aron.

Anm.

4. Af ganska flera mening finnas dubbelformer tillsammans med aoch tillsammans med åeller tillsammans med aoch tillsammans o,bl. a. garkoppar(vid sidan af gårkoppar), skank(jämte skånk), kånka(jämte kanka), våffla(jämte vaffla), årta(jämte arta), honingoch honung(jämte hannog,i bibelöfvers.).

7.

E-ljudet skrifves tillsammans sitt eget indikator. Jfr Ä.

Anm. 1. Långt efår inom ganska flera mening — synnerligen familjenamn —, vilket avsluta vid e, enoch er,med tonvigt vid sista stafvelsen, accenttecknet ', t. ex. Bromé, Herkepé, Linné; Almén, Aurén, Carlén, Franzén, Karlén, Lovén, Rosén, Sundén, Wirsén, Wisén; Galilén, Judén; Banér, Regnér, Tegnér; abbé, agré, allé, armé, attaché, cicisbé, defilé, entré, epikuré, exposé, farisé, figuré, frikassé, glacé(-handskar), hebré(men vanligen hebreer), idé, fik, kamé, komité, koryfé, kupé, livré, matiné, portepé, protegé, pygmé, roué, supé, trofé, tupé; patén, selén, silén,och likaledes hälst: brodér(-söm; dock brodera), fanér, filtrér(-apparat), manér, repetér(-ur), revidér(-ark) m.

fl. d. Jfr bestämda formerna inom sing. af subst. alm, karl, ros, sele, sil,best. f. plur. af sund,subst. linne, ide,vokativus af adj. arm,namnen Hansen, Oden, Ullnero. s. v. samt orden broder-land, maner(Lat. manes), presterlig, ypperlig, vetterligo. d.

I ett massiv mängd mening vid betonadt e, enoch ernyttjas intet accenttecken, t.

ex. fe, te; Eugen(Eugène), fenomen, fotogen, hellen, heterogen, homogen, kapten, syren; kruserlig, probersten, tornerspelm. fl.

Anm. 2. detta stumma e,som inom slutet af vissa franska ordförekommer efter ioch é,bör uteslutas, då dessa mening nyttjas inom svenskan. Ex. allé(Fr. »allée»), entré, farmaci, figuré, tänkesätt, gelé, kemi, matiné, moaré, soaré, teologi.

Anm.

3. beneath låt insmyger sig enkel en tonlöst eframför vissa konsonanter. Man får lyssna »belomma», »försevinna», »gelädje», »pelåga» o. d. sådana fel böra omsorgsfullt undvikas.

Anm. 4. Æoch œ,såsom indikator till ei främmande mening, äro, utom inom flertalet af latinska samt forngrekiska personnamn samt inom några moderna familjenamn, numera bortlagda.

Man skrifver adeqvat, demon, diet, egid, Egypten, finans, Eolien, eon, eqvator, Etiopien, Febus, febuseri, förbund, Fenix, fenomen, fetös, konfederation, Kresus, lyceum, Marie(kyrkogång), medicine(doktor), mecenat, mesogötisk, paleontologi, pedagogik, penitens, prefekt, prelat, premium, preposition, presens, present, preses(icke »adæqvat», »dæmon», »ægid», »Ægypten», »Ætiopien», »præfekt»,»œkonomi», »phœbuseri», »Phœnix» o.

s. v.).

De efter tyska språket bildade formerna »ökonomi», »ökumenisk», »föbuseri» o. d., för finans, ekumenisko. s. v., äro alldeles förkastliga.

Anm. 5. inom den mån æoch œupphört för att nyttjas såsom indikator på grund av enkla vokalljud, besitter detta ock blifvit obehöfiigt för att genom trema(diëresis) beteckna, för att eefter föregående vokal icke tillsammans tillsammans dessa utgör enstaka diftong, utan äger sitt eget ljud.

Ex. Ismael, Israel, Joel, koefficient, oboe, ortoepi(ortoëpi), poem, poet.Dock utsättes trema inom Aëreus, aërolit, aërostatik, faëton, maëstrom. fl. Äfven tecknas af några Claës, ehuru endast ahöres inom uttalet.

Anm. 6. Bevista, emellan, emellertid, emot(deremot, hvaremot, emottaga), frontespis, fylkeskonung, Fåfnesbane, gredelin, lemonad, märkesman, Oden, redikyl(retikyl), regemente, spenat, spets, svekligäro för att föredraga till »bivista», »imellan» (»emällan»), »imellertid» (»emällertid»), »imot», »frontispis», »fylkiskonuog», »Fåfnisbane», »gridelin» o.

s. v. Jämför styckena angående ä-ljudets illustration tillsammans med e,13. II.,särskildt d.och e.

8. Iskrifves inom svenska mening ständigt tillsammans sitt eget indikator. Jfr Joch Sje.

Anm. 1. inom några franska låneord vid -inbetecknar detta ä-ljud, t. ex. bulletin, gamin, gobelin, point, velin.Många sådana mening skrifvas dock vid svenskt sätt, t.

ex. bassäng, dykräng(Fr. »ducrin»).

Anm. 2. Numera torde artikel obehöfligt för att medelst trema(diëresis) utmärka, då iefter föregående vokal utgör en eget sjelfljud. Ex. Isai(»Isaï»), Kain Sinai, tein(»teïn»).

Anm. 3. inom vissa mera ovanliga tyska samt engelska låneord, samt inom några personnamn tecknas i-ljudet, vid tyskt alternativt engelskt sätt, tillsammans ieeller ee: liebhaber.

Fries, Friesen, Spiegelberg; spleen, sweepstake, Meek.förekommer efter ioch é,bör uteslutas, då dessa mening nyttjas inom svenskan. Ex. allé(Fr. »allée»), entré, farmaci, figuré, tänkesätt, gelé, kemi, matiné, moaré, soaré, teologi.

Anm. 3. beneath låt insmyger sig enkel en tonlöst eframför vissa konsonanter. Man får lyssna »belomma», »försevinna», »gelädje», »pelåga» o.

d. liknande fel böra omsorgsfullt undvikas.

Anm. 4. Æoch œ,såsom indikator på grund av ei främmande mening, äro, utom inom flertalet af latinska samt forngrekiska personnamn samt inom några moderna familjenamn, numera bortlagda. Man skrifver adeqvat, demon, diet, egid, Egypten, vetenskapen om resurserhandel och finans, Eolien, eon, eqvator, Etiopien, Febus, febuseri, statsförbund, Fenix, fenomen, fetös, konfederation, Kresus, lyceum, Marie(kyrkogång), medicine(doktor), mecenat, mesogötisk, paleontologi, pedagogik, penitens, prefekt, prelat, premium, preposition, presens, present, preses(icke »adæqvat», »dæmon», »ægid», »Ægypten», »Ætiopien», »præfekt»,»œkonomi», »phœbuseri», »Phœnix» o.

s. v.).

De efter tyska språket bildade formerna »ökonomi», »ökumenisk», »föbuseri» o. d., för finans, ekumenisko. s. v., äro alldeles förkastliga.

Anm. 5. inom den mån æoch œupphört för att nyttjas såsom indikator till enkla vokalljud, äger detta ock blifvit obehöfiigt för att genom trema(diëresis) beteckna, för att eefter föregående vokal icke tillsammans tillsammans dessa utgör ett diftong, utan äger sitt eget ljud.

Ex. Ismael, Israel, Joel, koefficient, oboe, ortoepi(ortoëpi), poem, poet.Dock utsättes trema inom Aëreus, aërolit, aërostatik, faëton, maëstrom. fl. Äfven tecknas af några Claës, ehuru endast ahöres inom uttalet.

Anm. 6. Bevista, emellan, emellertid, emot(deremot, hvaremot, emottaga), frontespis, fylkeskonung, Fåfnesbane, gredelin, lemonad, märkesman, Oden, redikyl(retikyl), regemente, spenat, spets, svekligäro för att föredraga till »bivista», »imellan» (»emällan»), »imellertid» (»emällertid»), »imot», »frontispis», »fylkiskonuog», »Fåfnisbane», »gridelin» o.

s. v. Jämför styckena ifall ä-ljudets illustration tillsammans e,13. II.,särskildt d.och e.

8. Iskrifves inom svenska mening ständigt tillsammans med sitt eget indikator. Jfr Joch Sje.

Anm. 1. inom några franska låneord vid -inbetecknar detta ä-ljud, t. ex. bulletin, gamin, gobelin, point, velin.Många liknande mening skrifvas dock vid svenskt sätt, t.

ex. bassäng, dykräng(Fr. »ducrin»).

Anm. 2. Numera torde existera obehöfligt för att medelst trema(diëresis) utmärka, då iefter föregående vokal utgör en eget sjelfljud. Ex. Isai(»Isaï»), Kain Sinai, tein(»teïn»).

Anm. 3. inom vissa mera ovanliga tyska samt engelska låneord, samt inom några personnamn tecknas i-ljudet, vid tyskt alternativt engelskt sätt, tillsammans ieeller ee: liebhaber.

Fries, Friesen, Spiegelberg; spleen, sweepstake, Meek.Anm. 4. Januari, månad, Mars, femte månaden i året, Juni, Julinyttjas för tillfället allmänt inom st. f. dem äldre »Januarii», »Martii», »Junii» o. s. v.

Anm. 5. Lämpligare existerar utan tvifvel för att skrifva biff, bir, fick(af få), furir, gebit, gedigen, gick(af gå), kristall, kurir, brygga, qvick(Gsv.

»qveck»), revir, ribba, rigel(jfr regel), spickenän »beef», »bier», »feck», »furier», »gebiet», »gediegen», »geck», »krystall», »kurier», »pier«, »qveck», »revier», »rebba»,» regel», »specken».

Anm. 6. detta heter örligoch örliga(föra krig), dock örlogsfartyg, -flagg, -man, -skeppo. s. v. (icke »orlog»).

Anm. 7. Jämte göktita, honing, satir, sefir, skiltvakt, stiloch stingfinnas göktyta, honung, satyr, sefyr, skyltvakt, styloch styng,i en par fall tillsammans med olikhet inom betydelsen.

— Skimmelär vanligare än skymmel.

9. Obetecknar dels slutet o,t. ex. bo, bott, sol,och dels å.Det förra skrifves ständigt tillsammans med o,det senare dels tillsammans med o,dels tillsammans med å.Jfr Å.

Anm. 1. inom sjömansspråket nyttjas ostlig, nordost, sydost, ostvarto. d. inom stället till östlig, nordösto.

s. v. Eljest skrifves östlig, österut, östra kanten(icke»ostkanten») o. s. v.

Anm. 2. angående örlogse 8.Anm. 6.

10. U-ljudet skrifves inom svenska mening tillsammans med sitt eget indikator. Jfr Y.

Anm. 1. enstaka sektion låneord skrifvas inom svenskan, liksom inom franskan, tillsammans med ou(ett mellanljud mellan ooch u), bl.

a. jour, jourhafvande, journal, toujours(stumt s) samt roué.Man skrifver ock vanligen bonjour(stundom bongsjur). inom andra dylika mening inträffa ömsom ouoch u.T. ex. fourageoch furage(furasch), gourmandoch gurmand,jalousioch jalusi, gouvernöroch guvernör, souteneraoch sutenera, ouvertyroch uvertyr.Men inom dem flesta fall existerar ouutbytt mot u,t.

ex. inom blus, bravur, butelj, affär, dusör, furir, kontur, kuliss, kupé, kupp, kur, ragu, tillgång, rutin, suvenir, suverän, supé, tambur, tupé.

Ouförekommer ock inom några personnamn: Ouchterlony, Rouget, Youngm. fl.

Följande låneord skrifvas samt uttalas tillsammans u:

adjunktur, agentur, arkitektur, en egenskap eller ett kännetecken, censur, docentur, diffus, figur(icke »figyr»), fraktur(-stil), intendentur, investitur, kandidatur, karrikaturir(-yr), koloratur, komministratur, kommun(icke»kommyn»), konjektur, konjunktur, korrektur.

kreatur, traditioner, latitud(icke»latityd»), lektur(lektorat), litteratur, longitud, makulatur, manufaktur, mixtur, nomenklatur, partitur, piktur, prefektur, procedur, professur, qvadratur, registratur, signatur, sinekur, skulptur,Anm. 4. Januari, månad, Mars, femte månaden i året, Juni, Julinyttjas för tillfället allmänt inom st. f. dem äldre »Januarii», »Martii», »Junii» o.

s. v.

Anm. 5. Lämpligare existerar utan tvifvel för att skrifva biff, bir, fick(af få), furir, gebit, gedigen, gick(af gå), kristall, kurir, brygga, qvick(Gsv. »qveck»), revir, ribba, rigel(jfr regel), spickenän »beef», »bier», »feck», »furier», »gebiet», »gediegen», »geck», »krystall», »kurier», »pier«, »qveck», »revier», »rebba»,» regel», »specken».

Anm.

6. detta heter örligoch örliga(föra krig), dock örlogsfartyg, -flagg, -man, -skeppo. s. v. (icke »orlog»).

Anm. 7. Jämte göktita, honing, satir, sefir, skiltvakt, stiloch stingfinnas göktyta, honung, satyr, sefyr, skyltvakt, styloch styng,i en par fall tillsammans olikhet inom betydelsen. — Skimmelär vanligare än skymmel.

9. Obetecknar dels slutet o,t.

ex. bo, bott, sol,och dels å.Det förra skrifves ständigt tillsammans o,det senare dels tillsammans med o,dels tillsammans å.Jfr Å.

Anm. 1. inom sjömansspråket nyttjas ostlig, nordost, sydost, ostvarto. d. inom stället till östlig, nordösto. s. v. Eljest skrifves östlig, österut, östra kanten(icke»ostkanten») o.

s. v.

Anm. 2. angående örlogse 8.Anm. 6.

10. U-ljudet skrifves inom svenska mening tillsammans med sitt eget indikator. Jfr Y.

Anm. 1. enstaka sektion låneord skrifvas inom svenskan, liksom inom franskan, tillsammans ou(ett mellanljud mellan ooch u), bl. a. jour, jourhafvande, journal, toujours(stumt s) samt roué.Man skrifver ock vanligen bonjour(stundom bongsjur).

inom andra dylika mening inträffa ömsom ouoch u.T. ex. fourageoch furage(furasch), gourmandoch gurmand,jalousioch jalusi, gouvernöroch guvernör, souteneraoch sutenera, ouvertyroch uvertyr.Men inom dem flesta fall existerar ouutbytt mot u,t. ex. inom blus, bravur, butelj, handelsställe, dusör, furir, kontur, kuliss, kupé, kupp, kur, ragu, tillgång, rutin, suvenir, suverän, supé, tambur, tupé.

Ouförekommer ock inom några personnamn: Ouchterlony, Rouget, Youngm.

fl.

Följande låneord skrifvas samt uttalas tillsammans med u:

adjunktur, agentur, arkitektur, en egenskap eller ett kännetecken, censur, docentur, diffus, figur(icke »figyr»), fraktur(-stil), intendentur, investitur, kandidatur, karrikaturir(-yr), koloratur, komministratur, kommun(icke»kommyn»), konjektur, konjunktur, korrektur. kreatur, tradition, latitud(icke»latityd»), lektur(lektorat), litteratur, longitud, makulatur, manufaktur, mixtur, nomenklatur, partitur, piktur, prefektur, procedur, professur, qvadratur, registratur, signatur, sinekur, skulptur,Anm.

4. Januari, månad, Mars, femte månaden i året, Juni, Julinyttjas idag allmänt inom st. f. dem äldre »Januarii», »Martii», »Junii» o. s. v.

Anm. 5. Lämpligare existerar utan tvifvel för att skrifva biff, bir, fick(af få), furir, gebit, gedigen, gick(af gå), kristall, kurir, brygga, qvick(Gsv. »qveck»), revir, ribba, rigel(jfr regel), spickenän »beef», »bier», »feck», »furier», »gebiet», »gediegen», »geck», »krystall», »kurier», »pier«, »qveck», »revier», »rebba»,» regel», »specken».

Anm.

6. detta heter örligoch örliga(föra krig), dock örlogsfartyg, -flagg, -man, -skeppo. s. v. (icke »orlog»).

Anm. 7. Jämte göktita, honing, satir, sefir, skiltvakt, stiloch stingfinnas göktyta, honung, satyr, sefyr, skyltvakt, styloch styng,i en par fall tillsammans med olikhet inom betydelsen. — Skimmelär vanligare än skymmel.

9. Obetecknar dels slutet o,t.

ex. bo, bott, sol,och dels å.Det förra skrifves ständigt tillsammans med o,det senare dels tillsammans o,dels tillsammans å.Jfr Å.

Anm. 1. inom sjömansspråket nyttjas ostlig, nordost, sydost, ostvarto. d. inom stället till östlig, nordösto. s. v. Eljest skrifves östlig, österut, östra kanten(icke»ostkanten») o. s. v.

Anm. 2. angående örlogse 8.Anm.

6.

10. U-ljudet skrifves inom svenska mening tillsammans sitt eget indikator. Jfr Y.

Anm. 1. ett sektion låneord skrifvas inom svenskan, liksom inom franskan, tillsammans ou(ett mellanljud mellan ooch u), bl. a. jour, jourhafvande, journal, toujours(stumt s) samt roué.Man skrifver ock vanligen bonjour(stundom bongsjur).

inom andra dylika mening inträffa ömsom ouoch u.T. ex. fourageoch furage(furasch), gourmandoch gurmand,jalousioch jalusi, gouvernöroch guvernör, souteneraoch sutenera, ouvertyroch uvertyr.Men inom dem flesta fall existerar ouutbytt mot u,t. ex. inom blus, bravur, butelj, handelsställe, dusör, furir, kontur, kuliss, kupé, kupp, kur, ragu, tillgång, rutin, suvenir, suverän, supé, tambur, tupé.

Ouförekommer ock inom några personnamn: Ouchterlony, Rouget, Youngm.

fl.

Följande låneord skrifvas samt uttalas tillsammans u:

adjunktur, agentur, arkitektur, en egenskap eller ett kännetecken, censur, docentur, diffus, figur(icke »figyr»), fraktur(-stil), intendentur, investitur, kandidatur, karrikaturir(-yr), koloratur, komministratur, kommun(icke»kommyn»), konjektur, konjunktur, korrektur. kreatur, traditioner, latitud(icke»latityd»), lektur(lektorat), litteratur, longitud, makulatur, manufaktur, mixtur, nomenklatur, partitur, piktur, prefektur, procedur, professur, qvadratur, registratur, signatur, sinekur, skulptur,somnambul, statut, superb, tabulatur, temperatur, textur, tinktur, tonsur, tribun, tribut.

Jfr 11.Anm.

2.

Anm. 2. termen tjufhar inom uttalet biformen »tjyf», likt dock ej får nyttjas inom skrift.

Anm. 3. Formen Muhammed(Mohammed) existerar förbättrad än Muhamed(Mohamed).

Anm. 4. flera mening tillsammans med uhafva tillika former tillsammans med oeller å.Jämte bud, duga, hug, spunta, skosula, dämpning, truppoch uppfinnas sålunda båd, dåga, minne eller intresse, spånta, sordin, såla, troppoch opp,utan skilnad inom betydelse.

Anm.

5. Jämte skjulnyttjas skyl,i något olika betydelse.

11. Y-ljudet skrifves inom svenska mening oftast tillsammans sitt eget indikator. Jfr J.

Anm. 1. inom vissa fall nyttjas andra indikator till detta ljud.

1. Üi många namn, t. ex. Düben, Günther, Müller; Lützen, München, Nürnberg, Rügen(Rygen), Tübingen, Würzberg.

Orden dyner(sandreflar), gemytlig, grynder, Lybeck, lybeckare, lybskoch tryffelböra skrifvas tillsammans med y.

2.

Ui bl. a. justeraoch obskur,hvilka dock ofta uttalas tillsammans med u.

3. Uyi bl. a. namnet Kuylenstjerna.

Anm. 2. nästa låneord skrifvas samt uttalas tillsammans med y:

advokatyr, attityd, aveny, blessyr, häfte, brysk, byst, chevelyr, dekonfityr, dispyt(men disputera), dressyr, etyd, exaktityd, frisyr, garnityr, glasyr, gravyr, beräkning, konfys, kostym, kutym, legym, lektyr(läsning), lyx, molekyl, parfym(icke»parfüm»), paryr, pendyl, plattityd, plym, polityr, pryderi, rankyn, rekryt, revy, staty, tortyr, turnyr, uvertyr(eller ouvertyr), vestibyl(l.

-bul), volym, vy.

Jfr 10.Anm. 1.

Anm. 3. Ynkaoch ynkligäro biformer mot ömkaoch ömklig.

Anm. 4. Fyrtiooch kyrkahafva inom uttalet, dock icke inom text, biformerna »förti» samt »körka».

Anm. 5. Styfbarn, -bror, -fadero. s. v. skrifvas stundom stjufbarno. s. v., dock uttalas sällan annat än tillsammans med y.

12.

Å.Af å-ljudet finnas numeriskt värde slag: en slutet samt en öppet å.Inom landskapsmålen äro dessa ljud klart skilda, dock inom detta vårdade samtalsspråket hafva dem mer samt mer sammanflutit. detta slutna åtecknas inom allmänhet tillsammans å,men inom ganska flera mening tillsammans med o,som jämväl existerar indikator på grund av ljudet o,samt inom enstaka fall tillsammans med ô, aa, au, eauoch ot.

I.Med åtecknas

A.

Långt å-ljud inom dem flesta fall, särskildt inom slutet af mening somnambul, statut, superb, tabulatur, temperatur, textur, tinktur, tonsur, tribun, tribut.

Jfr 11.Anm. 2.

Anm. 2. termen tjufhar inom uttalet biformen »tjyf», såsom dock ej får nyttjas inom skrift.

Anm. 3. Formen Muhammed(Mohammed) existerar förbättrad än Muhamed(Mohamed).

Anm.

4. flera mening tillsammans uhafva tillika former tillsammans med oeller å.Jämte bud, duga, hug, spunta, skosula, dämpning, truppoch uppfinnas sålunda båd, dåga, minne eller intresse, spånta, sordin, såla, troppoch opp,utan skilnad inom betydelse.

Anm. 5. Jämte skjulnyttjas skyl,i något olika betydelse.

11. Y-ljudet skrifves inom svenska mening oftast tillsammans sitt eget indikator.

Jfr J.

Anm. 1. inom vissa fall nyttjas andra indikator på grund av detta ljud.

1. Üi många namn, t. ex. Düben, Günther, Müller; Lützen, München, Nürnberg, Rügen(Rygen), Tübingen, Würzberg.

Orden dyner(sandreflar), gemytlig, grynder, Lybeck, lybeckare, lybskoch tryffelböra skrifvas tillsammans med y.

2. Ui bl.

a. justeraoch obskur,hvilka dock ofta uttalas tillsammans u.

3. Uyi bl. a. namnet Kuylenstjerna.

Anm. 2. nästa låneord skrifvas samt uttalas tillsammans y:

advokatyr, attityd, aveny, blessyr, häfte, brysk, byst, chevelyr, dekonfityr, dispyt(men disputera), dressyr, etyd, exaktityd, frisyr, garnityr, glasyr, gravyr, beräkning, konfys, kostym, kutym, legym, lektyr(läsning), lyx, molekyl, parfym(icke»parfüm»), paryr, pendyl, plattityd, plym, polityr, pryderi, rankyn, rekryt, revy, staty, tortyr, turnyr, uvertyr(eller ouvertyr), vestibyl(l.

-bul), volym, vy.

Jfr 10.Anm. 1.

Anm. 3. Ynkaoch ynkligäro biformer mot ömkaoch ömklig.

Anm. 4. Fyrtiooch kyrkahafva inom uttalet, dock icke inom text, biformerna »förti» samt »körka».

Anm. 5. Styfbarn, -bror, -fadero. s. v. skrifvas stundom stjufbarno. s. v., dock uttalas sällan annat än tillsammans med y.

12.

Å.Af å-ljudet finnas numeriskt värde slag: en slutet samt en öppet å.Inom landskapsmålen äro dessa ljud klart skilda, dock inom detta vårdade samtalsspråket hafva dem mer samt mer sammanflutit. detta slutna åtecknas inom allmänhet tillsammans å,men inom ganska flera mening tillsammans o,som jämväl existerar indikator till ljudet o,samt inom enstaka fall tillsammans ô, aa, au, eauoch ot.

I.Med åtecknas

A.

Långt å-ljud inom dem flesta fall, särskildt inom slutet af mening somnambul, statut, superb, tabulatur, temperatur, textur, tinktur, tonsur, tribun, tribut.

Jfr 11.Anm. 2.

Anm. 2. termen tjufhar inom uttalet biformen »tjyf», såsom dock ej får nyttjas inom skrift.

Anm. 3. Formen Muhammed(Mohammed) existerar förbättrad än Muhamed(Mohamed).

Anm.

4. flera mening tillsammans med uhafva tillika former tillsammans oeller å.Jämte bud, duga, hug, spunta, skosula, dämpning, truppoch uppfinnas sålunda båd, dåga, minne eller intresse, spånta, sordin, såla, troppoch opp,utan skilnad inom betydelse.

Anm. 5. Jämte skjulnyttjas skyl,i något olika betydelse.

11. Y-ljudet skrifves inom svenska mening oftast tillsammans sitt eget indikator.

Jfr J.

Anm. 1. inom vissa fall nyttjas andra indikator på grund av detta ljud.

1. Üi många namn, t. ex. Düben, Günther, Müller; Lützen, München, Nürnberg, Rügen(Rygen), Tübingen, Würzberg.

Orden dyner(sandreflar), gemytlig, grynder, Lybeck, lybeckare, lybskoch tryffelböra skrifvas tillsammans med y.

2. Ui bl. a. justeraoch obskur,hvilka dock ofta uttalas tillsammans u.

3.

Uyi bl. a. namnet Kuylenstjerna.

Anm. 2. nästa låneord skrifvas samt uttalas tillsammans y:

advokatyr, attityd, aveny, blessyr, häfte, brysk, byst, chevelyr, dekonfityr, dispyt(men disputera), dressyr, etyd, exaktityd, frisyr, garnityr, glasyr, gravyr, beräkning, konfys, kostym, kutym, legym, lektyr(läsning), lyx, molekyl, parfym(icke»parfüm»), paryr, pendyl, plattityd, plym, polityr, pryderi, rankyn, rekryt, revy, staty, tortyr, turnyr, uvertyr(eller ouvertyr), vestibyl(l.

-bul), volym, vy.

Jfr 10.Anm. 1.

Anm. 3. Ynkaoch ynkligäro biformer mot ömkaoch ömklig.

Anm. 4. Fyrtiooch kyrkahafva inom uttalet, dock icke inom text, biformerna »förti» samt »körka».

Anm. 5. Styfbarn, -bror, -fadero. s. v. skrifvas stundom stjufbarno. s. v., dock uttalas sällan annat än tillsammans med y.

12.

Å.Af å-ljudet finnas numeriskt värde slag: en slutet samt en öppet å.Inom landskapsmålen äro dessa ljud klart skilda, dock inom detta vårdade samtalsspråket hafva dem mer samt mer sammanflutit. detta slutna åtecknas inom allmänhet tillsammans med å,men inom ganska flera mening tillsammans o,som jämväl existerar indikator till ljudet o,samt inom enstaka fall tillsammans ô, aa, au, eauoch ot.

I.Med åtecknas

A.

Långt å-ljud inom dem flesta fall, särskildt inom slutet af ordäfvensom framför d, g, k, l, m, n, p, r, soch t,då ingen ytterligare konsonant följer, t. ett. blå, klå, stå(jfr blod, bo, klo, stoo. d. tillsammans ljudet o); båd, både, båda, knåda, kåda, behållare, skåda, tråda(jfr bod, älv, lodo. d.); båge, minne eller intresse, nedsänkt, låga, odåga, råg, råge, tråg, järnvägsfordon, våg(jfr bog, log,af le, loge, tog,af taga,o.

d.); bråk, båk, Håkan, kråka, vråk(jfr brokig, läsning, krok, vrok,af vräka,o. d.); bål, fåle, hål, kål(jfr kol), stål, såla, tåla(jfr bol,folkfolor, solen, stolo. d.); glåmig, inkråm, kråma sig, råma(jfr bom, dom, tom); brånad, dån, dåna, förvåna, mån, våning(jfr bron,af bro, don, mon,af mo,o. d.); glåpord, såpa, skåp(jfr glop, städa, stop); bår, fåra, kalufs, spår,(jfr bor,af bo, fora, glor,af glo,o.d.); blåsa, flåsa, påse(jfr dosa, mos, roso.

d.); bråte, kåta, språte(jfr bot, kota, moto. d.).

Undantag äro:

Sod(jfr sådor); fogel(som dock ofta skrifves fågel), tjog; kol(jfr kål); honing, kona, konung, son; boren(= buren), kora, vilkor.

B. betalkort å-ljud framför ndoch ngi svenska ord: månde, stånd, vånda; gång, utdragen, flera, tång.

Dock ständigt åttonde, nionde, tionde, femtiondeo.

s. v.

Jfr låneorden fond, rond, sond, gongong, kalsong, salong, vaggongo. d.

Följande ordlista torde, beneath för tillfället varande bristande vid stadga inom detta fall, behärska tjena mot någon ledning. Några af dem deri upptagna orden, synnerligen dem vilket hafva tecknet°, skrifvas af somliga tillsammans o.

Blår,(åder-)bråck, brådska, brånad, bråne(svedjeland), bråte, båd(bud), båda(buda), båge(men Arboga), bågna(bugna), båk, bål(stam), bål(dryckeskärl), båld, °båll, buller, bård, dråsa, dråse(sädeshög), dåga(duga), dån, dåna(bullra), dåna(svimma), dåsig, fenkål, flåsa, flått(fästing), fråssa(äta glupskt), fåfäng, °fåle, fåll, fålla(inhägnad), fåra(fördjupning), förvåna, glåmig, glåpord, grålle(jfr grå), gudnåsl.

gunås(gud nåde oss), gutår,(fisk-)håf, håfvor, minne eller intresse, Håkan, hål, håla, °hålk, °hålka, håll, hålla, hålt(innehåll, »gehalt»), °håmma(ett slags rysja), ijåns, inkråm, innevånare, klåpare, knåda, knåpa, kråma sig, krångel, rynkning, kåda, °kåks(Eng. »cokes»), kål(en växt), kånka(kanka), kår(Franska »corps»), kåre, kåta(hydda), kåta(skära), (vid-)låda, lådja, låga, låtsa(låts, låss),måfå, måka(l.

mocka), målla, mån(subst. samt adj.), månad, månne(månn', månde), Måns, Mårten, mård,(fisk-)mås, måste,(aln-)mått, måtta(subst. o. verb), nåda(nita), någon, odåga(jämför dåga), pjåkig, sårskydd, pråm, prång, påfogel, påse(subst.), påsk, påta(peta), rådbråka, råg, råge, råma, °råtta, lastare, sjåp, skrål, skråma, skråpuk, skåda, skålla(verb), skåra, skårsa(skärsår), slån, slåtter(jfr slå), snår, språte(stör, käpp), spånad, spång, spånt(l.

spunt,list), spånta(l. spunta,hopfoga), (fot-)spår, spåra,(dal-) stråk, stråke,(öl-)stånka, stånka(stöna), svål, sådor, såla(sula), såld(af sälja), sålde, sålt, såll, sås, tråckla, tråda(trampa), tråg, tråkig, tråna, °tråssbotten, tvehågsen(jfr håg), tvål, tåg(rep), tåg(färd), tåga(färdas), tåga(köttråd), tåga(ihärdighet), tågig, tåglig(långsam), tågna(uttänjas), tåla, tåpig, dessert, °tåssa(padda), tåt(snöre), tåtel,(lin-)tåtte, villebråd,(is-)vråk, vråk(en fogel), vråla, våd, °våffla, våld, vålla,(hö-)vålm, vålnad, våm(l.

våmb), vån, vånda, etage, vånna, våp, vårdtecken, vårta, åbäke, åda(ejdergås), °åld- (l. åldt-,i åldfruo. d.), ålder, °ållon, åm(varumått), årta, åska, åtel, åtta, ör(o)ngått.

Ånyttjas ock på grund av för att beteckna långt å-ljud inom många låneord vid -au, -eau,och -ot,t. ex. applåd(jfr Fr. »applaudir»), berså(Fr.

»berceau), bigarrå(bigarå,Fr. »bigarreau»), brylå(Fr. »brûlot»), byrå(Fr. »bureau»), epålett(Fr. »épaulette»), kalikå(Fr. »calicot»), landå(Fr. »landeau»), nivå(Fr. »niveau»), paletå(Fr. »paletot»), platå(Fr. »plateau»), ridå(Fr. »rideau»), tablå(Fr. »tableau»), trikå(Fr. »tricot»), trymå(Fr. »trumeau») m. fl. d.

Det franska »corps» samt detta engelska »cokes» återgifvas vid svenska vanligtvis tillsammans kåroch kåks(se ofvan).

flera skrifva dock dessa samt andra dylika mening inom öfverensstämmelse tillsammans med originalspråken.

Anm. 1. Allt efter olika åsigter angående uttalet af detta fornnordiska áoch ifall den större alternativt mindre giltighet, vilket bör— 8 —

tillmätas en vedertaget bruk, skrifves Fåfneshane^ Håvamål, Kråka, Völuspå, åsar (jfr dem nysvenska kråka, syfte, spå samt ås) alternativt Fafnesbane, HavamaU Kraka, Völuspa, asar o.

s. v. — Förf. af denna text tillstyrker användning af förstnämnda former.

Anm. 2. ifall dubbelformer tillsammans å samt tillsammans a: gårkoppar, skånkj kånka, våffla samt årta jämte garkoppar, skänk o. s. v. titta 6. Anm. 4.

Anm. 3. angående dubbelformer tillsammans å samt tillsammans uz båd, bud; minne eller intresse, hug o. s. v., titta 10. Anm. 4. n. tillsammans med o tecknas

A.

begränsad d-ljud inom dem flesta fall;

B, Långt d-ljud:

a« framför v-ljud (tecknadt tillsammans med / samt /r): dof, dofhjort, hof, klofve, förkofra, kofve, lof (i båda bet.), o/ran, uppskofiMv, uttaladt tillsammans med o), skofvel (äfv, tillsammans begränsad d-ljud), skrof, skroflig, so/ra, so/va, so/veL

Undantag: gåfva, gåfvo (af gifva), håj\ håfvor, påfve.

b* inom flera andra mening, t.

ex. boren, gömd samt gömt (af dölja), honing (honung)^ honom (äfv. tillsammans med vykort d inom inledande stafvelsen), hord, kol (jfr kål), kona, konung, kora, moln (jfr mulen), orden, beställning, ordna, porla, porter, portvin, bli röd, sod, son, sorl, tjog, vilkor, äfvensom inom namnet Arboga,

Å nedanstående inventering finnas dem vigtigaste mening tillsammans d-ljud, såsom böra skrifvas tillsammans med o.

Några af dem, särskildt dem likt hafva tecknet inträffa ofta staf-vade tillsammans d.

Abborre,

bigott,

block,

blond,

bloss,

blott,

bobba (ett slags

skalbagge), bock, bolde, bolma, giftig växt, bolster,

boren (hög-, å-del-; buren), borr, chef, brodd, broms, brosk, brottas, dobbel,

docka (leksak),

(8kepps-)(iociba,

dof,

doffel,

dofhjort,

doft,

dogg,

dold (t^i dölja),

dolk,

dolma,

dolman,

dolsk,

dolt (af dölja),

domna,

doppsko,

dosta,

droska,

drotten(y.drott), drottsete (eller

drots), fjolla, VJoskig,

^055a(-väfnad), flott (fett), flott (adj.), flotta o.

flotte, ""fogel,

frossa (af frysa), frost, förkofnt, försoffa, (snb-)glopp, gorma, gorr, gosse, grogg, groll, gross, grotta, (kiinga-)Äö/, hoj, hojta,

honing (1. honung), honom, horsgök, husbloss (1. hus-

blås), hvalross, idrott, arbeta, jodel, jodla,

(kanon-)/oW«,

joller,

jolmig,

klocka,

klofve,

kloss,

klots,

klottra,

knollrig,

knorra,

Ä;no5«er(Blägga),knott (en insekt), knottrigy kock, kofferdi, kojffert, kofta, koj, kofve, koja,

(bränn-)fcot

kolf,

kolja,

kolka,

koller,

kollrig,

kolt,

kona,

konung,

kopp,

koppar,

koppel,

koppor^

kora^

korf,

korg,

kork,

kort (adj.), kotte,

krollspUnt, krossa, lock^ locka,

lödda (ett slags

fisk), lofii båda bet.), loft.

logg, loj. nolla, loss,

lösta (ett slags giäs),

^mocka (moka

1. måka\ modd, moja sig, moln, mops, morla,

moma sig (jfr

morgon), morra, moss, mosse,

^mott (och mal),

motto,

(jk')nock,

nocka,

nojs,

norna,

ocker,

ofvan,

orden,

ordna,

osmund^ern,

papegoja,

pjoller,

""pjosk,

plock,

plottra,

pocka,

pocker,

pojke.

Polen {icke

»Polilen»), polle, polska, poppel, porla, pors, porter, portvin, kruka, potta, rock, rocka.

rodna, roffa,

rol (roll 1.

rol), (fi8k-)row, rom (en dryck), rossla,

rost (pä metall), oxiderat järn (halster), rotgel,

rots (hästsjukdom), rotting, skock, sko/vel, skoja, skolka,

^skolla (jern-skolla, mun-skollà), skor/, skorpa, skorra, röja snö, skrock, skrocka, skrodera, skrof, skroflig, smocka, smolk, snobbi snoppa, ^sobel, socka, sockel, sötningsmedel, ^sod, sofra.

sofva, sofvel, soja,

sold (aflöning),

solf,

solk,

solka,

son,

sorl,

sort,

spor (bos växter), spott, spoUk, stoff, stoft, stoj,

stoll (gruföpp-

nitig), stolle, stolpe, stolt, storkna, tjock, tjog, tocka, töcken, töjs, torftig, troll,

tross (bagage), tross (tåg, rep), trots, uppskof, vilkor, voja sig, åbrodd (1.

a-brodd).

O nyttjas ock for för att beteckna d-ljudet inuti nästan varenda ursprungligen utländska mening, bl. a. dem, likt avsluta vid -log, -om, 'Of, -ond, 'ong samt -op, t. ex. ackqrd, alkov, bottfor, diplom.- 10 -

dogm, ekonom^ epilog, epok, filolog, tänkesätt fond, genealog, gondol, gongong, horoskop, kalott, kalsonger, kapott, karhol, karott, låda, samling, katastrofs klor, kloroform, kondor, korderoj, kronisk, kupol, loge (utt.

»llsch»), logisk, logis (utt. »làsji»), lord, matador, metafor, meteor^ mikroskop, misantrop, moll, monolog, monopol, oboe, oktav, onkel, traditionell eller strikt efter en lära, polygon, pop^ prolog^ proper, rob, rond, salong, aportd, vers, tecken, symptom (1. symtom), teleskop (icke »teloskop»), teolog^ trop.

Anm. 1. inom enstaka namn betecknas d-ljudet tillsammans med aw, samt inom några låneord tillsammans o, t.

ex. Nauckhoff, Taube; depot (1. depot% dom (domkyrka), fantom, rol (rol 1. roll), Deremot logi {icke »hötel»).

Anm. 2. inom norska samt danska familjenamn bör, äfven inom svenska skrifter, aa bibehållas såsom indikator på grund av d, t. ex. Aall, Aasen, Kirkegaard. inom andra mening plägar man inom dylika fall utbyta aa mot ä, hvilken bokstaf ofta nyttjas jämväl inom norska samt danska skrifter.

Anm.

3. ifall aa såsom indikator till a, titta 6o Anm. 3.

18. 1. inom. i-ljudet tecknas inom svenska mening inom regeln tillsammans a. Sà torde bl. a. nästa mening böra skrifvas, ehuru flera bland dem.

särdeles dem liksom hafva tecknet

ofta stafvas tillsammans e Andäktig, angenäm, absurd, belägen, belåte, benägen, beqväm, beskäftig, beskällare, njäbba, ""bjäfs,

«(fota-)yöWe, Hjällra, Hjärt, Hjäase, (skrif-)èZdcjb, Hlände^ .

Mänga, bläs, bläster, borgenär, bräm, bräsma, brätte^ Häckasin, bäcken (neutr.), bäfva, bäfver, bägare, Hägge, ""bälg, bälta, bälte, bängel, bärling, Hämsten,

Härsärk (ber-

särk), bäst, förbättrad, drägg, dräll, drätsel, dväljas, ^dvärg, däck, ^däckel, ^däcker, dädan, däfven,

däglig (1. dej-

lig),

däka, däld, däst, elände, evärdlig, fjäder, fjäla, ' /jäZi(iallabet.), skal eller flaga, fjälster, fjär (»när och

fjär»), fjärd, insektsart, fjärma, fjärmare, fjärmast, fjärran, fjärsing, fjäs,

^ k denna inventering finnas några mening, liksom förf.

icke utan tvekan denna plats uppfört. Bland dessa må inom främsta rummet nämnas bägge samt tvägge (jfr 18. II. f.) samt gärna samt gärning (jfr jem\ håller, hållre samt hälst Hfr eller), jåm-, jämn samt jämte, ämbete, ängel samt ärke- äfvensom prägel (jfr 18. II. d.). mot samt tillsammans varenda orden vid hj {hjähha m. fl.) skulle utan våda behärska inrymmas bland undantagen (18. II.

b.). - 10 -

dogm, ekonom^ epilog, epok, filolog, tänkesätt fond, genealog, gondol, gongong, horoskop, kalott, kalsonger, kapott, karhol, karott, låda, samling, katastrofs klor, kloroform, kondor, korderoj, kronisk, kupol, loge (utt. »llsch»), logisk, logis (utt. »làsji»), lord, matador, metafor, meteor^ mikroskop, misantrop, moll, monolog, monopol, oboe, oktav, onkel, traditionell eller strikt efter en lära, polygon, pop^ prolog^ proper, rob, rond, salong, aportd, vers, emblem, symptom (1.

symtom), teleskop (icke »teloskop»), teolog^ trop.

Anm. 1. inom enstaka namn betecknas d-ljudet tillsammans med aw, samt inom några låneord tillsammans med o, t. ex. Nauckhoff, Taube; depot (1. depot% dom (domkyrka), fantom, rol (rol 1. roll), Deremot logi {icke »hötel»).

Anm. 2. inom norska samt danska familjenamn bör, äfven inom svenska skrifter, aa bibehållas såsom indikator på grund av d, t.

ex. Aall, Aasen, Kirkegaard. inom andra mening plägar man inom dylika fall utbyta aa mot ä, hvilken bokstaf ofta nyttjas jämväl inom norska samt danska skrifter.

Anm. 3. angående aa såsom indikator till a, titta 6o Anm. 3.

18. 1. inom. i-ljudet tecknas inom svenska mening inom regeln tillsammans med a. Sà torde bl. a. nästa mening böra skrifvas, ehuru flera bland dem.

särdeles dem såsom hafva tecknet

ofta stafvas tillsammans e Andäktig, angenäm, absurd, belägen, belåte, benägen, beqväm, beskäftig, beskällare, njäbba, ""bjäfs,

«(fota-)yöWe, Hjällra, Hjärt, Hjäase, (skrif-)èZdcjb, Hlände^ .

Mänga, bläs, bläster, borgenär, bräm, bräsma, brätte^ Häckasin, bäcken (neutr.), bäfva, bäfver, bägare, Hägge, ""bälg, bälta, bälte, bängel, bärling, Hämsten,

Härsärk (ber-

särk), bäst, förbättrad, drägg, dräll, drätsel, dväljas, ^dvärg, däck, ^däckel, ^däcker, dädan, däfven,

däglig (1. dej-

lig),

däka, däld, däst, elände, evärdlig, fjäder, fjäla, ' /jäZi(iallabet.), skal eller flaga, fjälster, fjär (»när och

fjär»), fjärd, insektsart, fjärma, fjärmare, fjärmast, fjärran, fjärsing, fjäs,

^ k denna inventering finnas några mening, såsom förf.

icke utan tvekan denna plats uppfört. Bland dessa må inom främsta rummet nämnas bägge samt tvägge (jfr 18. II. f.) samt gärna samt gärning (jfr jem\ håller, hållre samt hälst Hfr eller), jåm-, jämn samt jämte, ämbete, ängel samt ärke- äfvensom prägel (jfr 18. II. d.). mot samt tillsammans samtliga orden vid hj {hjähha m. fl.) skulle utan våda behärska inrymmas bland undantagen (18. II. b.).fjäsk,

mu

fjätter, fjättra, fläder, fläka, fläkt, frälsa, främja, främling, främmande, främre, frän, frände, fränka, fräta, fåfäng, /ö,

fägna, fägring, fäkta, [fälasl

'fälle {tiüfàlle

m.

fl.), 'fällig {bofällig

m. fl.), fänge,

fäng-(fängkrut

m. fl.), fänrik, fänta, färd, färg, båt, färla, ^färm, yärnhock, färre, Värs, ^ärsera, ny, fästa, fästing, förgängelse.

förmäten,

förpläga,

förvägen,

föräldrar,

gesäll,

gevär,

glädje,

gläf«>

gnägga,

grähha,

grädda,

grädde,

gränd,

gräns,

gräslig,

grät (af gråta),

gäck,

gädda,

^ä/(dugtig,bra),

gäl,

gäld,

(hsL^ver')gäll, -gänge (umgänge m.

fl.), gänglig, gängse,

gänta (1. jänta), gärd, inhägnad, Ogärna, Ogärning, hvässa, häck,

häckenfjäll, häckla, häcklefjäll, häftig, hägg, hägra, häll, hälla,

•hälle (samhälle m. fl.).

1 -

hälleflundra (1.

helgeflundra), ^häller, -hällig, Hällre, ^hälst, hämd, hämpling, härad, härberge, härfva, härja, ^härlig, imitera, härold,

härs (och tvärs), härsken, häsja, hätsk.

Häxa, ingefära, ^invärtes, ^inälfvor, sänder, jäf, jäfvig,

yäm- (jämföra

in. fl.), jämmer, ^jämn(jämngod

m. fl.), jämra, yäms, ^jämte,

jäntai}. gänta), ^järf, järpe, järtecken, jäsa, ""jätte, klämta, kläpp, knäfvel, knäfvelborre.

kräfva (verb),

kräfva (subst.),

kräkla,

kräm (crème),

krämare,

käbbel,

käck,

kägla,

käk,

käle,

kälkborgare, kält, kältring, kämnär, kämnärsrätt (1.

kämnersrätt), känga, kärande, kärf käring,

kärna (subst.),

kärr,

kättare,

^kätte,

käæ,

käxa,

lemlästa,

lä,

läck,

läcker,

läder,

lägel,

lägenhet,

läger,

lägervall,

lägg (ben),

lägg (hvarf),

(U\^-)lägg,

läglig,

-lägsen (afläg-

sen m.

fl.), läka, läkt, läktare.- 12 -

land, längd, 'länning, länstol (länd-

stol), lär/t, lärka, läska, tala sluddrigt, läst,

lät (af låta),

läte,

lätting,

lättja,

mjäkig,

^rnjäll (subst.),

«m;äZ/ (adj.),

^mjälte,

mjärde,

mängd,

<>märg,

^märgel,

^märgla, "^märla, märs, mäsk, ^mässling, [-'^-mässiglaffärs-mässig-] {+'^-mässiglaffärs- mässig+} m.

fl.), ^mässing, näbb, näfv er, näktergal, nämligen, nämnd, näpen, näppeligen, näpsa, nässla, ^nättelduk, oskälig^ oäfven, ""pjäæa.

pläga, pläter, plätt, potäter, ^prägel, ^präiit, ^pränta, ^pärla, ^pärm, ^pärta, qväkare, qväsa, rotvälska, rädisa, räf, räfsa, räfst, räkel, ränker, ränsel, ränta, ränteri, ^räntabél, rättika, schäs, själ,

^skilsmässa,

skräppa,

skäck,

skädda,

skäfvor,

skäkta,

skäll (blàeur),

skänk,

skänkel,

skäppa,

skära,

skärf,

skärfva,

skärmytsla,

skärp,

släde,

slända,

smäcker.

smäda,

^smärgel,

smärling,

smärre,

smärta,

smärting,

snäf,

snäppa,

snärt,

snärta,

*spetälsk,

^spjäla,

^spjälka,

"^spjäll,

^spjärna,

spräcklig,

späck,

späd,

späda,

späka,

spänger (af

spång), spänta, ^spärgel, spärr, blockera eller hindra, sqväka, stjäla, sträf, sträng, stäf, stäfva, stämma, frimärke, ständer, stängaj stängel, stätta, sväfva,

svär (svärfader

m.

fl.), svära, svärd, svärja.

säd,

säfiig,

säker,

säl (sjel 1. själ),

sälj,

sällträ,

sälta,

sämja,

sämsk,

sända,

sär (t sär, särskilja m. fl.), särk, ^särla, Säter, tillvälla, tjäder, tjäle, tjäll, tjära, Hjäm,

tjäma (1. kerna), tränjon, träns, träsk,

Hvägge-()i9kU-

da), ^tvänne, rak, tvärs, tvärt, tvärtom, ^tämligen, Hänlika, tärna, tärning, tätting, umgälder, undersätsig, ungefär, ursäkt, ^utvärtes, väbel.- 13 -

vädur,

väf,

väja,

välsk,

vämjas,

^vänster,

väppling {väp-

ling), vnrf,

(tand-)t;ärÄ;,

väm,

värre,

väsen,

väsende,

väst,

väte^

vätt,

vätte,

växa,

växt,

åbäke,

äckel,

äcklig,

ädel,

äflas,

äfsing,

itogel-)ägg,

äkta, adj.,

äkta, verb,

äldre.

äldst,

*älfva, subBt.,

älta,

ältgräs,

ämhar,

^ämbete,

ängd, '

^ängel,

änger,

änne,

äntra,

äpple,

ärenpris,

<>ärg,

äring,

®örfce(-bi8kop

m.

fl.), ärla, uppriktig, ärna, ärr, ärt,

ärtskocka,

äsja,

äska,

*äsping (båt),

*äsping (orm),

^äss,

äta,

ättika.

Hit böra jämväl franska låneord, inom hvilka ä motsvaras af ai uti originalspråket, bl. a. handel, cirkulär, dignitär, dränera, fontän, blankett, fransäs, karantän, kommissionär^ konnässans, litterär, migrän, armé, missionär, mär, mätress, numerär, ordinär, parlqmentär,pekuniär,pensionär, polonäs, populär, porträtt, preliminär, först, proletär, präri, pär, reträtt,revolutionär, sanitär^ sekundär, societär, solitär, suve-

rän, säsong, temporär, terräng^ tertiär^ träng, veterinär, volontär, vulgär.

Med ä skrifvas ock flere ortnamn, bl.

a. Bäjern (Bajern), ^Bjälho, Brännkyrka, Färöarna, ^Jämtland, Mälaren, Näs, Näsi-Järvi, Päijänne, ^Vänern, ^Vänersborg^ Värend, ^Värmdö, ^Värmland, ^Värnamo, ^Vättern, Åtran.

Anm. Man säge ocb skrifve inom sänder (icke »i sönder»).

n. tillsammans e, »som existerar enklare för att skrifva än tf», tecknas ö-ljudet inom ett massiv mängd fall. många af dem å nästa listor upptagna orden, synnerligast dem vilket hafva tecknet skrifvas dock af flera tillsammans med ä.

a.

Nästan öfverallt, der ä-Ijudet efterföljes af j (i 1. y) uti identisk erundstafvelse, t. ex.

akleja,

bej ibey),

bejla,

blanksej,

{dags-)meja,

dej idey),

deja,

dejlig (1. däg-

lig).

dejsa^ dreja,

ej.

eja,

ejder,

feja,

fejd,

yrejd,

galeja,

galmeja,

gehejmei-råå)j

gejrsodd.

1

gnejs {gneis),

gråsej,

gurkmeja,

hanrej,

hej,

hejare (ett slags

klubba), hejd, hejda, hejdridare, hejduk, jockej, kejsare, knejp, kolyfej, konterfej, kr ej are, lakej,

leja {lega\

lejd.

lejon.- 14 -

lejst (böld).

lurendreja,

meja,

mejeri,

jnejram,

mejsel,

mejsla^

nej,

nejd,

nejlika,

nejonöga,

pastej,

pejla,

plebej,

plejel,

preja,

{\Lfitt')rejare, sejare (visare), sejd.

(sig).

Undantag: väja samt Bajern (biform mot Bajern),

b.

Efter dj samt hj samt stj (utom inom termen stjäla, vilket besitter utdragen vokal): djefvul, djekne, djcrf, hjelm, hjelp, hjelte.

stjelpa, stjert,

stjema,

C« inom några mening, likt enkel skulle behärska orsaka förvexling samt missförstånd, angående dem skrefves tillsammans med a, t. ex.

(jern-)^^^cÄ;, veld {oveld, o-^99 (€99^* ^9' veldig),

gelse), verk (verka,

(8uioT')kerna 1.

äkta, verk-tjärna), ligen, verk-

sjel (själ 1. 8äl, ning, verksam,

själhund), verksamhet),

till skilnad ifrån bläck, vanligtvis för fortplantning hos djur, (frukt-)Ä;ö>na, själ, välde (väldig) samt värk (värka, värk-bruten).

d. Uti många mening, inom hvilka ljudet ä visserligen höres inom flera bildade personers uttal, dock liksom inom flere landsdelar hafva rent 6-ljud, bl.

a.

besk (af bita), blemma, dregla, ""ega,

^egendom,

egna (verb),

emedan,

emellertid,

enkel,

enkom,

fresta,

gers (en fisk),

helga,

hemsk,

inhemsk,

kedja,

kela,

lemmely

^lemna,

'lett (rödlett, ljuslett).

seidel (seidel), sejlare (repsla-

gare), sejnfall, sejsa, sejsing, sjejk (scheik), skalmeja, slejf (sleif)j speja, strejk, ståhej,

tejst (ett slags

fisk), timotej, tornej, trejon^ vejde, vejtsdans.

Hit lyssna ock ett mängd namn,

bl.

a. Beirut, Einar, Eisenach, Frej (Frey,

Frö). Freja, Heimer. Heidrek, Jenisej,

samt mej (mig), (sic).

Pompeji, Pompejus, Reinhold, Schweiz, Speier, Vejle, Weimar, Zuleika, Zuleima, dej (dig), sej

hjerna,

hjerta,

hjerter,

hjessa,

ihjel,

stjelk.

mellan,

mellerst,

''Necken,

pjes,

poem,

reffla,

remmare,

remna,

remsa,

semla,

spenslig,

sporrstreck,

system,

Hjena,

Hjenlig.

^tve- (tvekamp

m.

fl.), tredsk, veckla,

vessla (vesla).- 21 -

Anm. Orden beck, becka, bec-kigy betsa, bredd^ flamma, enda^ etsa, för alltid, grensU, bostad, hemlig, herde, hetsa, kremla (ett slags skif-svamp), lega, medan, merendels (icke »merändels» alternativt »mer än dels»), neka, peplig (pjunkig), poet, sen sedan), i;tf/(-bàt) samt vetta böra inom såväl anförande vilket text hafva e.

e. inom några mening, hvilka hafva närslägtade former tillsammans «-]jud alternativt tillsammans (2-ljud, tecknadt tillsammans med e, t.

ex.

härberge (jfr

berg), ketting (jfr kedja),

mest (jfr mera), rensa (af ren), •^tjenst (af tje-

na), [-Hregge-handa-] {+Hregge- handa+} Hrenne tretton tretUo

vaserra tre (eg. »vàr herres trä»), central (jfr väsende),

f« inom fiere andra ofta nyttjade mening, särskildt sädana, vilket ingå inom flera alternativt allmänt förekommande kombinationer samt härledningar ^:

barmhertig, tagen.

Märk

^berg, (berga, namnen en stor naturlig upphöjning av jordens yta, kuperad, berg- Bergman,

(ifr tre).

Bergstr&m, Söderberg, Wennerberg o. d.), Hjelke, dem, den, denne,

^dtr (derest, derför, der-jämte, der-ifrån o. s. v.), dess (pron.), dessa,

desto (jfr pron.

dess), detta, detta, ebb,

efter (och varenda dess sammansättningar), ''elf,

elfva (räkneord), ^elg, eljest, alternativt, entlediga, er- {erhålla, erinra, eröfra m.

fl)., fem, femton, femtio, fenkål, fest, fjerde, fjerding, förderf, fördetting.

gelbgjutare, ^helbregda, hon, herre, herrskap, herska (jfr herre), hertig, hvarest, igen, ^jern, leæa,

med (prepos.),

men (konj.),

^menniska,

^mensklig,

offentlig,

ordentlig,

^pels,

pendel,

penna,

penning,

pensel,

pers,

persedel,

pest,

press,

pressa,

Aprest,

prinsessa,

regn,

sex,

sexa,

sexton,

sextio,

""sjelf,

sjette,

sven,

svensk,

tempel,

text.

^ Äfven inom denna register finnas m&nga mening af främmande urspraDg; dock dem upptagas denna plats, derfor för att dem måste anses såsom fallständigt införlifvade tillsammans svenska språket.

egentlig (jfr

egen), elfenben (jfr

elefant), enka, enkling, enkom,

fientlig (jfr fiende), ^fleste(jtrflere), helgd] (jfr he-helg J lig), helgeflundra (o.

hälleflundra),

helsot U^txHel; helvete] titta g.), ^hemta (besläg-tadt tillsammans hem).verld,

verldslig,

vers.

^vester {nord-vest, sydvest), ^vexeL

g. inom några fornnordiska mening, likt ej behärska anses fullständigt tillhöra nysvenskan, t. ex.

Delling,

edda,

Ella,

Emhla,

Fensalarna,

Hel,

^Ilermod, herse,

Trudgelme, Verdandi.

h.

inom flera namn, deribland varenda förnamn (dopnamn), utom Marta, jämte deras af ledningar, t. ex.

Albert,

Alexander,

Alexandrina,

Alexis,

Alexius,

Annett,

Antoinettie),

Arabella,

Babett,

Bengt,

Bengta,

Berna,

Bernhard,

Bernhardina,

Bemt{Berndt)y

Berta,

Bertel {Bertil),

Bertrand,

Betsy,

Betty,

Blenda,

Daniel,

Detlov,

Ébba,

Ebbe,

Elf,

Elfrida.

Elga,

Ella,

Ellen, Elma,

Elna (ofta med

«-ljud), Elsa, Elva, Elvira, Emerentia, Emma, Emmy, Emrik, Engel, Engelbrekt, Engla, Erengisle, Erland, Ernst, Esbem, Eskil, Esmeralda, Esper, Essie, Estella, Ester, Estrid, Evert, Ferdinand, Gabriel, Gabriella,

Gelly,

Gerda,

Germund^

Gert,

Gertrud,

Geskel,

Grels,

Hedda,

Hedvig (ofta

med c-ljud), Helfrid, Helgà\ (ofta m.

Helge | e-ljud). Hellen, Helmer, Helmet, Helmfrid, Helmina, Helmut, Helmy, fållning eller kantning, Henning, Henny,

Henrik (ofta

med e-ljud), Henriett{e), Herbert, Herlog, Herlöf, Herman, Herta, Hesekiel, Hortensia, Ingegerd, Jagellonika, Jeanett{e), Jeftà, Jenny, Jeppa, Jeppe, Jerker, Jesper, Jetta,

Josef, Josefina, Kell {Kjell), Kerstin, Kettil, Ketty, Lennart, Letty, Lisett, Melker, Metta, Nannett, Nelly, Nestor,

Péggy.

Per (Pehr), Petronella, Rafael, Rebecka, Selfrid, Selma, Semmy, Seppa, Stella, Stellan, Svegder, Sven, Svenborg, Sverker, Sylvester, Tekla (ofta med

c-ljud), Terkel, Tjelvar, Torbern, Tusnelda, Vendel, Vendia, Verner, Vilhelm, Vilhelmina, Zelma,

men äfven inom tillnamn, jämväl— 17 ~

sådana, hvilka utgöras af mening alternativt delar af mening, såsom eljest stafvas tillsammans å, bl.

a.

Becker, Beckman, Bellman, Berzelius, Brenner, Celsius, Cronstedt, Ehrensvärd, Elfving, Elgström, Elmgren, Engström, Estlander, Fjellner, Fremling, Fryæell, Gedda, Geijer, Hebbe, Hellslenius, äfvensom inom flere Belgien, Bergen, Bergshamra, Elfsborg, Emmån, Engelholm, England {engelsk, engelsman), Eskilstuna, land i baltikum, Gefie,

Gestrikland (och gestring).

Helmfelt,

Hellström,

Hermelin,

Kellgren,

Keæél,

Klemming,

Leffler,

Lenngren,

Lundell,

Mellbin,

Regnell,

Sellström,

Sergell,

iSnellman,

Tegnér,

Veckseli,

Wetterbergh,

Wettergrund,

Wetterstedt,

Zetterstedt,

ortnamn, bl.

a.

Grenna,

Helsingborg,

Helsingfors,

Helsingland (o.

helsing), Herjedalen (o.

herjedaling), Hernösand, Hjelmaren, JerfSÖ, Karlberg, Mexiko (1. Me-

jico), Norrtelje,

Skellefteå, Skenninge, Strengnäs, Sulitelma, Södertelje,

Trelleborg, Varberg, Vestervik, Vexiö{\.Vexjö). Jfr inom (18. 1).

i. inom dem flesta främmande mening samt ändelser tillsammans med a-ljud, hvilkas utländska börd existerar klart framträdande

abiturient,

abonnent,

accent,

accept,

accessit,

accessoar,

accidenSj

ackuratess,

addend,

adept,

adress,

advent,

adverb,

affekt,

agent, '

aggressiv,

amanuens,

amulett,

anisett,

annektera,

annex,

annexion^

antecedentia,

antependium,

antiseptisk,

apoplektisk,

apparelj,

appell,

appendix.

aqvarell,

arabesk,

argument,

ariett,

arkitekt,

arrende {aren-

de), fängelse, asbest, aspekt, assessor, assiett, assistent, atenienn, atmosfer, attest, audiens, äkta, avers, bagatell, bagett (Fr.

»ba-

guette»), bajonett, balett, bankett, bantler{-lèr), baresch {ba-

rège), barett.

' Denna ordlista — liksom den närmast föregående — ägde till sitt egentliga ändamål ingalunda behöft göras därför utförlig, vilket den idag är; dock då den ett gång, tillsammans ej obetydligt besvär, tillkommit, meddelas den liksom en åskådligt bevis till omöjligheten af för att inom vårt tungomål undvara e vilket indikator på grund av ä-ljudet samt såsom grundstomme mot enstaka fullständigare inventarieförteckning vid mening af detta stöt äfvensom till påpekande af dessa ords stafning inom andra afseenden.

Linder, 8v.

språkets behandl. 2baronessa^

bavett,

bel-esprit,

bel-etage,

helladonna,

belletrist,

berberin,

bergamoiU bessemerirstkX), bieiin, biljett, blessyr, bluett, blyerts, boett, bordell, bracelett, bresch, brunett, bukett, burlesk, butelj, fängelse, cellist, cello, celt, cement, censor, center, centimeter, centner, huvud, centrum, centurion, cernera, cert,

certeparti, certijikat, cession, cessionant, chansonett, chef,

chemisett, chevaleresk.

cigarrett, cistern, fästning, cypress.

månad, decennium, defekt, defensor, delikatess, delinqvent, delta, dendrit, dental, dentist, departement, depesch, deponent, descendent, dess (musikt.), dessert {desert), dextrin, dialekt, dijferens, digres"Éion, dilemma, direkt, direktor^ dirigent, disponent, dissenter, distribuent, divergens, diverse, dividend, docent, handling, . dressera, dressin, dressyr, duell, duenna, duett, duplett, effekt.

18 -

egiljett, egrett (ägrått), ejektor, eklektisk, elektor, elektrisk, element, ellips, elms-eld, embryo, eminens, eminent, emolument, empirisk, endossent, energisk, epidermis, epilepsi, epileptisk, epålett, eqvivalent, ergo, ergotin, eskulap, ess (musikt.)) esse, skönhetslära, estimera, etablissement [-{etablisse-mang),-] {+{etablisse- mang),+} eternell, etikett, evidens, evident, exakt,

examen, ^

excellens,

excentrisk,

exceptionel,

excess,

exempel,

exercis,

exerg.

existens,

expedit,

expektans,

expektoration,

expenser,

experiment,

exponent,

express,

extra,

facett,

falerner (-vin), falkonett (-kula), falsett, Velb, fenkål, fennomani, ferla, ferment, fernissa, fez (fess), fier, finess, firmament, flanell, flektera, flexion, florett,

fiörett (1.

fleu-

rett), fontanell, forell,

formel (1. /or-mell; jfr/or-mel, subst.), fosforescens, fragment, freqvens, fresk, frikadell, fundament, gasell, gazett, gentleman.— 19 —

german,

gest,

gläder,

gletscher,

gondolier,

gradient,

grandezza,

grenadier,

grisett,

grotesk (gröt-

tesk), guttaperka, guvemement, hardiess, hektar, hektisk, hektograf, hektogram, [-hektoliter,-hellebard-] {+hektoliter,- hellebard+} (och

hillebard), hellebardier, hemisfer, heptakord, herhorist, hermafrodit, hermelin, hermeneutik, hermetisk, hesperid, hetvegg, hexameter, honnett, logi, humoresk, ideel, identisk, immanent, immortell, impediment, impertinent, impotens, impregnera, inadvertens.

incitament,

index,

indifferent,

infektion,

infernalisk,

ingrediens,

ingress,

injektor,

insekt,

insolent,

insolvent,

inspektor,

inspektör,

instrument,

insurgent,

intellektuel,

intelligent,

intendent,

intensiv,

intermittent,

interpellation,

intervention,

intransigent,

intresse,

intressent,

invektiv,

inventarium,

inventera,

invention,

inversion,

investitur,

jetton,

jurisprudens,

kabinett,

kabriolett,

kadett,

kalender,

kalesch,

kanonier,

kansler (jfr

kansleriat), kantar ell, kapell, karabinier.

karakter (jfr karakterisera, karakteristik samt karakteristisk), karamell, karess, karpell, kartesch, karusell, kasern, kaskett, kassett, kassinett, kastanjett (ka-

stagnett), kastell, katalektisk, kelp, kelter, keltisk, kent-hom, klarinett, klerk, klient, klosett, koefficient, kokett, kollekt, kollett, kommers, kommittenf, kompendium, kompetent, komplement, fullständig, komplex, kompress, koncentrisk, idé, godsak, möte, konfessor, kongress.

kongruens,

konjektur,

konkurrens,

konossement

(Jkonnässement),

konrektor,

konselj,

konseqvent,

konsert (kon-

cert), konselj, konservativ, konsistens, konstellation, konstituent, konsulent, konsument, kontemplativ, kontenta, kontext, kontinens, kontinent, kontingent, kontrahent, kontribuent, kontrovers, konvalescent, konvent, konvention^ konvex, kornett, korpulent, precis, korrespondent, korsett,

kortesch (-ege),

korvett,

kotlett,

kredensa,

krokett,

kulvert,

kuplett,

kurbett,

kuvert.- 20 -

kyrassier,

lamell,

lampett,

länder,

lansett

lanterna,

lasarett,

latent,

lavendel,

lavett,

legend,

lektion,

leæa,

leoeikon,

libell,

librett,

licens,

ligament,

liniment,

lorett,

lorgnett {lom-

jeti), lucern, lunett, mamsell, manifest, manschett, docka, medikament, memento, mensal (-hemman), menstruation, mental, mentor, menuett, merkantil, merkur, meskin, mess, ^messa, mirabell, modell, modern.

modest,

molest,

moment,

monument,

morell,

moresk,

motett,

muskatell,

mätress,

negress,

nektar,

nerv,

netto (jfr nätt),

nobless,

nonsens,

novell,

novellett.

November,

obducent,

objekt,

occident,

offert,

omelett {omlett),

omtrent,

operett,

opponent,

orient,

orkester,

ornament,

ostensiv,

ostentation,

palett,

paljett,

palmett,

pamflett,

pandekter,

parcell,

parkett,

parlament,

parterr,

partikulier,

pastell,

patent,

patient.

patronessa,

pedell,

pell,

pelteri,

penitens,

pennalism (pe-

nalism), penni, penny, pensum, pentämeter, penter (-hake), pepsin, perenn, perfekt, perfektum, pergament, perkal, perra, permanent, perpendikel, perplex, perrong, persienn, persiflera, persika, persiko, persilja, individ, perspektiv, pert (-lina), pessimist, pestilens, petitess, (in) petto, pigesch, pigment, pimpemell, pimpinella, pincett, pionnier, snurr, pittoresk, planschett.

polichinell, politess, polkett, pollett, pontonier, postament, potens, prebende, precedens, preceptor, predikament, prefekt, pregnant, prelatensisk, presenning, present, president, pression, prestaf {icke »præstav»), prestera, prestige, pretendent, pretext, preventiv, andel, process, procession, skapare, (ex) professo, professor, progress, arbete, promess, promovend, propeller, proponent, prosektor, prospekt, protektor, protest, ordspråk, prudens, prudentlig.— 21 —

pudrett,

qvartett,

qvintern,

qvintessens,

qvintett,

qvittens,

rappelHrapell)^

rebell,

recensent,

recept,

recess,

recett,

recipient,

referens,

referent,

reflektera,

reflex,

regemente,

regent,

reglemente,

regiett,

regress,

regulier,

rektangel,

rektificera,

rektion,

rektor,

reminiscens,

renett,

repellera,

repertoar,

representant,

repressalier,

repressiv,

reptil{ier),

reqvirent,

reserv,

residens,

resident,

respekt,

respondent,

rest (återstod),

revelj,

reverens.

revers, riturnell, romanesk, rosett,

roulett (rulett), rudiment, sakrament, sardell, scepter, sceptisk, schebeck, schellack, sedimepf, parti, sekt (anhang), sekt (vin), zon, sektion, selters, semester, känsla, sensitiv j sensuel, sentens, sentera, sentimental.

September, septett, seqvester, serpentin, servera, servet (serviet), servil, servis, möte, sextern, sextett, sfer, siesta, signalement (signalemang)y siluett{silhuett), singulier, sjalett.

sjersmin Q.jas-

min), skelett,

skeptisk {sceptisk), skribent, skrupens, slentrian, soldatesk, solenn, solvent, sonett, sortiment, spalier, spektakel, spektralisk, spektrum, spelt (ett slagfs

hvete), spendera, ^spens, spermatisk, spinell, spinett, splendid, stafett, statyett, stentor, ^stepp, sterbhus, sterlett, sterling, stilett, stipendium, stringent, lärjunge, stöflett, subaltern, subjekt, förtigande, subrett, subsistens, subskribent, subtrahend.

successiv, -suckulent, sufflett, sujett, supplement, suspekt, suspendera, tabell, medicindos, taburett, talent (jfr talang), tangent, tarantella, tavern, tazett, tektonik, tellurisk, temperament, temperatur, temperera, templin{-o\]d), tempo, temporär, tempus, trend, tender, tendera, tentakel, tentamen, tentera, begrepp, termin, termit, febermätare, tern,

terpentin,

terrakotta,

terrass,

terrester,

terrestrisk,

terribel,

terrin,

territorium,.terrorism,

ters,

terserol,

tersett {terzett),

tertian,

tertiär,

terzin,

testamente,

testator,

testikel,

testimonium,

tetrameter,

teætil,

textur,

toalett,

traktamente,

trassent,

travers,

triennium,

triolett.

tuberkel, tumlett, • turnikett, universum, vedett, ventil, verb, vers, versal, version,

verst (jfr värst,

af värre), vertikal, verv, vesper, prästinna, vestibyl, vfnjett (vignett), violett

m.

fl.

Anm. 1. Några af dem inom styckena a—i uppräknade orden skrifvas tillsammans e af tvà alternativt flere anledningar.

Anm. 2. J!-ljndet tecknas tillsammans æ inom många namn, inom synnerhet danska, norska, latinska samt grekiska, äfvensom inom enstaka främmande mening, t. ex. Fàhræus, Hæffner, Hceggström, Læstadius, Næser, Ræder, Wcern, ^schy' lus, Cæsar, Mæcenas, JErö, æra (tidräkning, jfr ära, heder), æra-rium skattkammare, qvæstor, — Utom inom familjenamn återgifves dansk-norskt ce inom svenskan vanligen tillsammans med ä.

— inom Chytræus, Cygnæus, Gumælis, Koræn samt flere dylika uttalas æ såsom e.

Anm. 3. ifall æ inom »adæqvat», »dæmon», »^gypten» m. fl. d. titta E (7, Anm. 4).

Anm. 4. æ (æ) bör väl skiljas ifrån ae, inom t. ex. Claes, inom hvilken

senare förbindelse e ofta står endast gom indikator till för att a existerar långt.

Anm. ö. inom enstaka låneord bibehållas ai, é, e samt 2 såsom indikator till ä-ljud, t.

ex. air, ale (utt. »äl»), connaissance (1. kon-nässans), lady, liaison, bete, tete-à-tete, arter (men arteriel), bar-rier, belveder, chimèr, galer, ka-lorifèr, karrier, minister {mini-steriel), misèr (miserabel), mystèr (mysteriös), premier (jfr premier, af premium),

14, Ö-ljudet tecknas inom svenska mening tillsammans med ö, t. ex. börd, föra, hög.

Anm. 1. Ordformerna/önsier, körsbär samt löfkoja äro lämpligare samt numera vanligare än »fenster», »kersbär» samt »lefkoja».

Anm.

2. nära sidan af norrön (Fornn. »norræn») förekommer norr än (Nyisl. »norræn»), inom bet. fornnordisk.

Anm. 3. Några skrifva vid-löftig (jfr T. Jweitläufig») inom st. f. detta vanliga vidlyftig.

Anm. 4. »I sönder» (»några inom sönder») existerar oriktigt. detta bör varma inom sänder.

Anm. 5. Om»föbuseri»,»fönix», »ökonomi» o. d. titta E (7. Anm. 4).

Anm. 6. inom främmande mening betecknas ö-ljudet äfven vid andra sätt.

1.

inom norska samt danska familjenamn förekommer 0 såsom indikator till ö, t. ex. Begh, Orsted, Ost-gaard. inom svensk text återgifves dock detta indikator ofta tillsammans ö.

2. inom många namn samt inom några franska låneord står exi såsom indikator fÖr ö. t. ex. Heur- terrorism,

ters,

terserol,

tersett {terzett),

tertian,

tertiär,

terzin,

testamente,

testator,

testikel,

testimonium,

tetrameter,

teætil,

textur,

toalett,

traktamente,

trassent,

travers,

triennium,

triolett.

tuberkel, tumlett, • turnikett, universum, vedett, ventil, verb, vers, versal, version,

verst (jfr värst,

af värre), vertikal, verv, vesper, prästinna, vestibyl, vfnjett (vignett), violett

m.

fl.

Anm. 1. Några af dem inom styckena a—i uppräknade orden skrifvas tillsammans e af tvà alternativt flere anledningar.

Anm. 2. J!-ljndet tecknas tillsammans med æ inom många namn, inom synnerhet danska, norska, latinska samt grekiska, äfvensom inom enstaka främmande mening, t. ex. Fàhræus, Hæffner, Hceggström, Læstadius, Næser, Ræder, Wcern, ^schy' lus, Cæsar, Mæcenas, JErö, æra (tidräkning, jfr ära, heder), æra-rium skattkammare, qvæstor, — Utom inom familjenamn återgifves dansk-norskt ce inom svenskan vanligen tillsammans ä.

— inom Chytræus, Cygnæus, Gumælis, Koræn samt flere dylika uttalas æ såsom e.

Anm. 3. ifall æ inom »adæqvat», »dæmon», »^gypten» m. fl. d. titta E (7, Anm. 4).

Anm. 4. æ (æ) bör väl skiljas ifrån ae, inom t. ex. Claes, inom hvilken

senare förbindelse e ofta står endast gom indikator på grund av för att a existerar långt.

Anm. ö. inom enstaka låneord bibehållas ai, é, e samt 2 såsom indikator på grund av ä-ljud, t.

ex. air, ale (utt. »äl»), connaissance (1. kon-nässans), lady, liaison, bete, tete-à-tete, arter (men arteriel), bar-rier, belveder, chimèr, galer, ka-lorifèr, karrier, minister {mini-steriel), misèr (miserabel), mystèr (mysteriös), premier (jfr premier, af premium),

14, Ö-ljudet tecknas inom svenska mening tillsammans med ö, t. ex. börd, föra, hög.

Anm. 1. Ordformerna/önsier, körsbär samt löfkoja äro lämpligare samt numera vanligare än »fenster», »kersbär» samt »lefkoja».

Anm.

2. nära sidan af norrön (Fornn. »norræn») förekommer norr än (Nyisl. »norræn»), inom bet. fornnordisk.

Anm. 3. Några skrifva vid-löftig (jfr T. Jweitläufig») inom st. f. detta vanliga vidlyftig.

Anm. 4. »I sönder» (»några inom sönder») existerar oriktigt. detta bör varma inom sänder.

Anm. 5. Om»föbuseri»,»fönix», »ökonomi» o. d. titta E (7. Anm. 4).

Anm. 6. inom främmande mening betecknas ö-ljudet äfven vid andra sätt.

1.

inom norska samt danska familjenamn förekommer 0 såsom indikator till ö, t. ex. Begh, Orsted, Ost-gaard. inom svensk text återgifves dock detta indikator ofta tillsammans med ö.

2. inom många namn samt inom några franska låneord står exi såsom indikator fÖr ö. t. ex. Heur--23-

lin, Leufgren, Leufstedt, Meur-man; peu à peu. Nägra skrifva Leu/sta (bruk, mot skilnad ifrån Löfsta socken).

Franska mening tillsammans med eu såsom indikator till ö, hvilka införlifvats tillsammans svenska språket, skrifvas tillsammans ö, t. ex. faoör, hum(hr, ingeniör, inredningsföremål, nevö, valör, vigör, vivör.

Anm. 7. Ljudförbindelsen öj tecknas tillsammans eu inom bl. a. reumatism samt reumatisk (stundom skrifna tillsammans öj) samt inom några namn, t. eiL.Kreuznach, Preussen; Beust, Creutz, Freudenthal, Reu-terholm, Reuterdahl, Scheutz,

I andra namn uttalas eu vilket €u alternativt äu, t.

ex. Eugen, Eurén, Eufrat,

16. nära Vokalmftcn undvike man omsorgsfullt detta inom dagligt anförande ofta förekommande felet för att utelemna den inledande vokalen: >ja s' åt honom» (jag sade åt honom), »p* allvar» (på allvar), ofta» (så ofta), »p* omslaget» (på omslaget), »p' åtta gånger», »h' ondt inom tänderna», »m* omsorg». Jfr E (7. Anm. 3).

16» B betecknar ^-ljudet samt skrifves ständigt tillsammans b, t.

ex. god, ebb, tubba, bubbla, snabbt.

Anm. 1. sötvattensfisk, hybble samt {yih\')rabbi äro för att föredraga framför aborre, hyble samt rabi. Anm. 2. Job samt ledning uttalas stundom tillsammans med långt &-ljud, dock skrifvas ständigt tillsammans enkelt

Anm. 3. Orden Jakob, observera, snabbt samt tulubb uttalas inom hvardagsspråket stundom tillsammans ^-Ijud, dock skrifvas tillsammans b.

Anm. 4. Felb samt sjubb äro

vanligare samt förbättrad än felp samt sjupp.

Anm. 5. termen dublett (dubblett) äger biformen duplett (dupp-lett).

Anm. 6. inom äldre skrifter finner man efter m en b, såsom inom detta nyare språket saknas: »dimba», »dymbelvecka», »femb», »garobla:^, »lamb», »sambla» m. fl. Jfr familjenamnen Humble, Rålamb, o. d.

17. C betecknar dels — ensamt, dubbelskrifvet samt inom förbindelsen ck — Ä:-ljud, dels s-Ijud, dels (i några låneord) tje-Ijud.

Jfr K-, 8- samt TJe-ljuden.

Anm. 1. angående cc, ch, sch samt xc titta K, S, Sje samt TJe.

Anm. 2. angående k, tillsammans &-ljud, inom st. f. c, tillsammans med «-ljud, framför len vokal inom vissa grekiska mening titta S (80. 2. Anm. 2).

18. D betecknar rf-ljudet, liksom städse skrifves tillsammans detta indikator, t. ex. ljus, gadd, samt inom förbindelsen dt Mjud.

Jfr T.

Anm. 1. Di beredvillig, dadel, pl. dadlar, ägde (för haf-de, af hafva), Hedvig, jodtl, jodla, rädisa, (be)5ttrf/a, tadel samt tadla uttalas ofta, samt d inom Ludvig ständigt tillsammans med långt d-ljud, dock skrifves ständigt enkelt.

Anm. 2. Formerna gudom samt gudomlig torde, tillsammans särskildt afseende vid sistnämnda ords betoning, böra föredragas till guddom samt guddomlig.

Anm.

3. inom äldre skrifter förekommer ofta dh alternativt th, der nysvenskan besitter d, t. ex. »bro-dher», »godh», »nådh»; »tbem, »thu», »thå» o. s. v. Jfr fa- -23-

lin, Leufgren, Leufstedt, Meur-man; peu à peu. Nägra skrifva Leu/sta (bruk, mot skilnad ifrån Löfsta socken). Franska mening tillsammans med eu såsom indikator på grund av ö, hvilka införlifvats tillsammans svenska språket, skrifvas tillsammans ö, t.

ex. faoör, hum(hr, ingeniör, inredningsföremål, nevö, valör, vigör, vivör.

Anm. 7. Ljudförbindelsen öj tecknas tillsammans eu inom bl. a. reumatism samt reumatisk (stundom skrifna tillsammans öj) samt inom några namn, t. eiL.Kreuznach, Preussen; Beust, Creutz, Freudenthal, Reu-terholm, Reuterdahl, Scheutz,

I andra namn uttalas eu liksom €u alternativt äu, t. ex. Eugen, Eurén, Eufrat,

16. nära Vokalmftcn undvike man omsorgsfullt detta inom dagligt anförande ofta förekommande felet för att utelemna den inledande vokalen: >ja s' åt honom» (jag sade åt honom), »p* allvar» (på allvar), ofta» (så ofta), »p* omslaget» (på omslaget), »p' åtta gånger», »h' ondt inom tänderna», »m* omsorg».

Jfr E (7. Anm. 3).

16» B betecknar ^-ljudet samt skrifves ständigt tillsammans b, t. ex. god, ebb, tubba, bubbla, snabbt.

Anm. 1. sötvattensfisk, hybble samt {yih\')rabbi äro för att föredraga framför aborre, hyble samt rabi. Anm. 2. Job samt ledning uttalas stundom tillsammans långt &-ljud, dock skrifvas ständigt tillsammans med enkelt

Anm. 3. Orden Jakob, observera, snabbt samt tulubb uttalas inom hvardagsspråket stundom tillsammans med ^-Ijud, dock skrifvas tillsammans med b.

Anm. 4. Felb samt sjubb äro

vanligare samt förbättrad än felp samt sjupp.

Anm. 5. termen dublett (dubblett) äger biformen duplett (dupp-lett).

Anm. 6. inom äldre skrifter finner man efter m en b, såsom inom detta nyare språket saknas: »dimba», »dymbelvecka», »femb», »garobla:^, »lamb», »sambla» m. fl. Jfr familjenamnen Humble, Rålamb, o. d.

17. C betecknar dels — ensamt, dubbelskrifvet samt inom förbindelsen ck — Ä:-ljud, dels s-Ijud, dels (i några låneord) tje-Ijud.

Jfr K-, 8- samt TJe-ljuden.

Anm. 1. angående cc, ch, sch samt xc titta K, S, Sje samt TJe.

Anm. 2. angående k, tillsammans med &-ljud, inom st. f. c, tillsammans «-ljud, framför len vokal inom vissa grekiska mening titta S (80. 2. Anm. 2).

18. D betecknar rf-ljudet, vilket städse skrifves tillsammans detta indikator, t. ex. ljus, gadd, samt inom förbindelsen dt Mjud. Jfr T.

Anm.

1. Di beredvillig, dadel, pl. dadlar, ägde (för haf-de, af hafva), Hedvig, jodtl, jodla, rädisa, (be)5ttrf/a, tadel samt tadla uttalas ofta, samt d inom Ludvig ständigt tillsammans med långt d-ljud, dock skrifves ständigt enkelt.

Anm. 2. Formerna gudom samt gudomlig torde, tillsammans med särskildt afseende vid sistnämnda ords betoning, böra föredragas på grund av guddom samt guddomlig.

Anm.

3. inom äldre skrifter förekommer ofta dh alternativt th, der nysvenskan äger d, t. ex. »bro-dher», »godh», »nådh»; »tbem, »thu», »thå» o. s. v. Jfr fa- -23-

lin, Leufgren, Leufstedt, Meur-man; peu à peu. Nägra skrifva Leu/sta (bruk, mot skilnad ifrån Löfsta socken). Franska mening tillsammans med eu såsom indikator till ö, hvilka införlifvats tillsammans svenska språket, skrifvas tillsammans ö, t. ex.

faoör, hum(hr, ingeniör, inredningsföremål, nevö, valör, vigör, vivör.

Anm. 7. Ljudförbindelsen öj tecknas tillsammans eu inom bl. a. reumatism samt reumatisk (stundom skrifna tillsammans med öj) samt inom några namn, t. eiL.Kreuznach, Preussen; Beust, Creutz, Freudenthal, Reu-terholm, Reuterdahl, Scheutz,

I andra namn uttalas eu likt €u alternativt äu, t. ex. Eugen, Eurén, Eufrat,

16.

nära Vokalmftcn undvike man omsorgsfullt detta inom dagligt anförande ofta förekommande felet för att utelemna den inledande vokalen: >ja s' åt honom» (jag sade åt honom), »p* allvar» (på allvar), ofta» (så ofta), »p* omslaget» (på omslaget), »p' åtta gånger», »h' ondt inom tänderna», »m* omsorg». Jfr E (7. Anm. 3).

16» B betecknar ^-ljudet samt skrifves ständigt tillsammans b, t. ex. utmärkt, ebb, tubba, bubbla, snabbt.

Anm.

1. sötvattensfisk, hybble samt {yih\')rabbi äro för att föredraga framför aborre, hyble samt rabi. Anm. 2. Job samt ledning uttalas stundom tillsammans långt &-ljud, dock skrifvas ständigt tillsammans med enkelt

Anm. 3. Orden Jakob, observera, snabbt samt tulubb uttalas inom hvardagsspråket stundom tillsammans med ^-Ijud, dock skrifvas tillsammans med b. Anm. 4. Felb samt sjubb äro

vanligare samt förbättrad än felp samt sjupp.

Anm.

5. termen dublett (dubblett) äger biformen duplett (dupp-lett).

Anm. 6. inom äldre skrifter finner man efter m en b, vilket inom detta nyare språket saknas: »dimba», »dymbelvecka», »femb», »garobla:^, »lamb», »sambla» m. fl. Jfr familjenamnen Humble, Rålamb, o. d.

17. C betecknar dels — ensamt, dubbelskrifvet samt inom förbindelsen ck — Ä:-ljud, dels s-Ijud, dels (i några låneord) tje-Ijud.

Jfr K-, 8- samt TJe-ljuden.

Anm. 1. ifall cc, ch, sch samt xc titta K, S, Sje samt TJe.

Anm. 2. ifall k, tillsammans &-ljud, inom st. f. c, tillsammans «-ljud, framför len vokal inom vissa grekiska mening titta S (80. 2. Anm. 2).

18. D betecknar rf-ljudet, vilket städse skrifves tillsammans med detta indikator, t. ex. dygn, gadd, samt inom förbindelsen dt Mjud.

Jfr T.

Anm. 1. Di beredvillig, dadel, pl. dadlar, ägde (för haf-de, af hafva), Hedvig, jodtl, jodla, rädisa, (be)5ttrf/a, tadel samt tadla uttalas ofta, samt d inom Ludvig ständigt tillsammans långt d-ljud, dock skrifves ständigt enkelt.

Anm. 2. Formerna gudom samt gudomlig torde, tillsammans med särskildt afseende vid sistnämnda ords betoning, böra föredragas till guddom samt guddomlig.

Anm.

3. inom äldre skrifter förekommer ofta dh alternativt th, der nysvenskan äger d, t. ex. »bro-dher», »godh», »nådh»; »tbem, »thu», »thå» o. s. v. Jfr fa- -23-

lin, Leufgren, Leufstedt, Meur-man; peu à peu. Nägra skrifva Leu/sta (bruk, mot skilnad ifrån Löfsta socken). Franska mening tillsammans med eu såsom indikator till ö, hvilka införlifvats tillsammans svenska språket, skrifvas tillsammans ö, t. ex. faoör, hum(hr, ingeniör, inredning, nevö, valör, vigör, vivör.

Anm.

7. Ljudförbindelsen öj tecknas tillsammans eu inom bl. a. reumatism samt reumatisk (stundom skrifna tillsammans med öj) samt inom några namn, t. eiL.Kreuznach, Preussen; Beust, Creutz, Freudenthal, Reu-terholm, Reuterdahl, Scheutz,

I andra namn uttalas eu såsom €u alternativt äu, t. ex. Eugen, Eurén, Eufrat,

16. nära Vokalmftcn undvike man omsorgsfullt detta inom dagligt anförande ofta förekommande felet för att utelemna den inledande vokalen: >ja s' åt honom» (jag sade åt honom), »p* allvar» (på allvar), ofta» (så ofta), »p* omslaget» (på omslaget), »p' åtta gånger», »h' ondt inom tänderna», »m* omsorg».

Jfr E (7. Anm. 3).

16» B betecknar ^-ljudet samt skrifves ständigt tillsammans med b, t. ex. utmärkt, ebb, tubba, bubbla, snabbt.

Anm. 1. sötvattensfisk, hybble samt {yih\')rabbi äro för att föredraga framför aborre, hyble samt rabi. Anm. 2. Job samt ledning uttalas stundom tillsammans med långt &-ljud, dock skrifvas ständigt tillsammans enkelt

Anm. 3. Orden Jakob, observera, snabbt samt tulubb uttalas inom hvardagsspråket stundom tillsammans ^-Ijud, dock skrifvas tillsammans b.

Anm. 4. Felb samt sjubb äro

vanligare samt förbättrad än felp samt sjupp.

Anm. 5. termen dublett (dubblett) äger biformen duplett (dupp-lett).

Anm. 6. inom äldre skrifter finner man efter m en b, liksom inom detta nyare språket saknas: »dimba», »dymbelvecka», »femb», »garobla:^, »lamb», »sambla» m. fl. Jfr familjenamnen Humble, Rålamb, o. d.

17. C betecknar dels — ensamt, dubbelskrifvet samt inom förbindelsen ck — Ä:-ljud, dels s-Ijud, dels (i några låneord) tje-Ijud.

Jfr K-, 8- samt TJe-ljuden.

Anm. 1. ifall cc, ch, sch samt xc titta K, S, Sje samt TJe.

Anm. 2. ifall k, tillsammans &-ljud, inom st. f. c, tillsammans «-ljud, framför len vokal inom vissa grekiska mening titta S (80. 2. Anm. 2).

18. D betecknar rf-ljudet, såsom städse skrifves tillsammans med detta indikator, t. ex. dygn, gadd, samt inom förbindelsen dt Mjud. Jfr T.

Anm.

1. Di beredvillig, dadel, pl. dadlar, ägde (för haf-de, af hafva), Hedvig, jodtl, jodla, rädisa, (be)5ttrf/a, tadel samt tadla uttalas ofta, samt d inom Ludvig ständigt tillsammans långt d-ljud, dock skrifves ständigt enkelt.

Anm. 2. Formerna gudom samt gudomlig torde, tillsammans med särskildt afseende vid sistnämnda ords betoning, böra föredragas på grund av guddom samt guddomlig.

Anm.

3. inom äldre skrifter förekommer ofta dh alternativt th, der nysvenskan äger d, t. ex. »bro-dher», »godh», »nådh»; »tbem, »thu», »thå» o. s. v. Jfr fa- -23-

lin, Leufgren, Leufstedt, Meur-man; peu à peu. Nägra skrifva Leu/sta (bruk, mot skilnad ifrån Löfsta socken). Franska mening tillsammans med eu såsom indikator till ö, hvilka införlifvats tillsammans svenska språket, skrifvas tillsammans med ö, t.

ex. faoör, hum(hr, ingeniör, inredningsföremål, nevö, valör, vigör, vivör.

Anm. 7. Ljudförbindelsen öj tecknas tillsammans eu inom bl. a. reumatism samt reumatisk (stundom skrifna tillsammans öj) samt inom några namn, t. eiL.Kreuznach, Preussen; Beust, Creutz, Freudenthal, Reu-terholm, Reuterdahl, Scheutz,

I andra namn uttalas eu vilket €u alternativt äu, t. ex. Eugen, Eurén, Eufrat,

16.

nära Vokalmftcn undvike man omsorgsfullt detta inom dagligt anförande ofta förekommande felet för att utelemna den inledande vokalen: >ja s' åt honom» (jag sade åt honom), »p* allvar» (på allvar), ofta» (så ofta), »p* omslaget» (på omslaget), »p' åtta gånger», »h' ondt inom tänderna», »m* omsorg». Jfr E (7. Anm. 3).

16» B betecknar ^-ljudet samt skrifves ständigt tillsammans b, t. ex. god, ebb, tubba, bubbla, snabbt.

Anm.

1. sötvattensfisk, hybble samt {yih\')rabbi äro för att föredraga framför aborre, hyble samt rabi. Anm. 2. Job samt ledning uttalas stundom tillsammans långt &-ljud, dock skrifvas ständigt tillsammans med enkelt

Anm. 3. Orden Jakob, observera, snabbt samt tulubb uttalas inom hvardagsspråket stundom tillsammans ^-Ijud, dock skrifvas tillsammans med b. Anm. 4. Felb samt sjubb äro

vanligare samt förbättrad än felp samt sjupp.

Anm.

5. termen dublett (dubblett) besitter biformen duplett (dupp-lett).

Anm. 6. inom äldre skrifter finner man efter m en b, såsom inom detta nyare språket saknas: »dimba», »dymbelvecka», »femb», »garobla:^, »lamb», »sambla» m. fl. Jfr familjenamnen Humble, Rålamb, o. d.

17. C betecknar dels — ensamt, dubbelskrifvet samt inom förbindelsen ck — Ä:-ljud, dels s-Ijud, dels (i några låneord) tje-Ijud. Jfr K-, 8- samt TJe-ljuden.

Anm.

1. ifall cc, ch, sch samt xc titta K, S, Sje samt TJe.

Anm. 2. ifall k, tillsammans med &-ljud, inom st. f. c, tillsammans med «-ljud, framför len vokal inom vissa grekiska mening titta S (80. 2. Anm. 2).

18. D betecknar rf-ljudet, liksom städse skrifves tillsammans med detta indikator, t. ex. solens tid, gadd, samt inom förbindelsen dt Mjud. Jfr T.

Anm. 1. Di beredvillig, dadel, pl.

dadlar, ägde (för haf-de, af hafva), Hedvig, jodtl, jodla, rädisa, (be)5ttrf/a, tadel samt tadla uttalas ofta, samt d inom Ludvig ständigt tillsammans med långt d-ljud, dock skrifves ständigt enkelt.

Anm. 2. Formerna gudom samt gudomlig torde, tillsammans med särskildt afseende vid sistnämnda ords betoning, böra föredragas till guddom samt guddomlig.

Anm. 3. inom äldre skrifter förekommer ofta dh alternativt th, der nysvenskan äger d, t.

ex. »bro-dher», »godh», »nådh»; »tbem, »thu», »thå» o. s. v. Jfr fa-- 24 -

miljenamnen Lindh, Stdenbladh, Törnebladh o. d.

Anm. 4. Guld besitter biformen gulL Gyllene användes oftare än gyldene. — munhåla existerar vanligare än mund.

Anm. 5. Formen mest erfaren existerar lämpligare än älst (jfr äldre samt ålder).

Anm. 6. Numera skrifves försvunnen (af böra), emellertid, fom samt forna, fänrik, Henrik, hällre (hellre), hälst (helst), killing (men kid samt kidla), kungöra, insikt, mellerst, minska, minimalt (å^x-emot ständigt mindre), orsak, senare, senast, senaste, (på) sistone, stanna, sto (neutr.), tusen, åtminstone, ökänd inom st.

f. dem fordom nyttjade »bordt» (till skilnad ifrån adv. bort), »emedlertid», »forden» samt »fordna», »fändrik», »Hendrik» (»Hindrik»), »häldre» (»hel dre»), »häldst» (»heldst»), »kidling», »kundgöra», »kundskap», »medlerst», »mindska», »mindst», »ordsak», »sednare», »sednast», »sidst», (på) »sidstone», »stadna», »stod», »tusend», »åtmindstone», »ödkänd». Deremot skrifves fcZät^-ning, ehuru uttalet existerar »klänning».

Anm.

7. i enlighet med anvisning af Rydqvist (Histor. språkf. s. 14 o. Sv. spr. 1. II. 630) nyttjas för tillfället formen länstol (T. »lehnstuhl») allmänt inom st. f. den förut brukliga ländstol, vilket utgör enstaka folk-etymologisk anslutning mot länd samt väl skulle behärska försvaras, inom synnerhet såsom uttalet lännstol alltjämt synes hålla inom sig.

Anm. 8. Utom inom enstaka person- samt ortnamn: Linnström, Ryberg, Staber g; Älfuesta, Ba

lingsta, Hufvesta m.

fl., äger talspråkets böjelse för att utelemna d inom slutet af samt inuti mening samt för att anpassa detta tillsammans föregående alternativt efterföljande konsonant (I, n, s) icke inom nyare tider gjort någia nämnvärda framsteg inom riksspråket. Man måste skrifva växtdel, blod, bod, brådska, goda^ grand, grind, hunddjur, sorgsen, mening, bli röd, röda, småsten, lån, tätort, vild, icke »bla», »bio», »bo», »bråska», »goa», »grann», »griun», »hunn», »lessen», »or», »ronna», »roa», »skull» o.

s. v., dock väl på grund av — skull (prepos.), förvilla (jfr för-vilda), husvill, rådvill, villebråd, villhjerna, villsam o. s. v. — ifrån språkets äldre skeden qvar-stå flere dylika uteslutningar samt assimilationer. Jfr Anm. 6.

Anm. 9. Gorå samt gårdvar torde, i enlighet med uttalet, böra föredragas framför »godrå» samt »gård-vard». Deremot måste vårdtecken (= minnestecken) brukas inom st.

f. detta inom identisk innebörd stundom nyttjade »vårtecken» (jfr vårtecken, af vår samt tecken).

Anm. 10. Jämte bråddjup, bråddöd. Gud bevars (Gud bevare oss), guddotter, gudfader (-far), gudmoder (-mor), gudsyster, gud-nås (gud nås, Gud nåde oss) brukas, särdeles inom hvardagsspråket, brådjup, brådöd, gubevars, gu-dotter, guffar, gumor (icke »gummor»), gusyster, gunås,

19« F betecknar dels /, dels v, i^^-ljudet skrifves

1.

tillsammans /.

a, inom start af svenska mening, t. ex. fjäder, flitighet, fråga,

b. Före s samt t, då den före- - 24 -

miljenamnen Lindh, Stdenbladh, Törnebladh o. d.

Anm. 4. Guld besitter biformen gulL Gyllene användes oftare än gyldene. — munhåla existerar vanligare än mund.

Anm. 5. Formen mest erfaren existerar lämpligare än älst (jfr äldre samt ålder).

Anm.

6. Numera skrifves försvunnen (af böra), emellertid, fom samt forna, fänrik, Henrik, hällre (hellre), hälst (helst), killing (men kid samt kidla), kungöra, förståelse, mellerst, minska, minimalt (å^x-emot ständigt mindre), orsak, senare, senast, slutligen, (på) sistone, stanna, sto (neutr.), tusen, åtminstone, ökänd inom st. f. dem fordom nyttjade »bordt» (till skilnad ifrån adv. bort), »emedlertid», »forden» samt »fordna», »fändrik», »Hendrik» (»Hindrik»), »häldre» (»hel dre»), »häldst» (»heldst»), »kidling», »kundgöra», »kundskap», »medlerst», »mindska», »mindst», »ordsak», »sednare», »sednast», »sidst», (på) »sidstone», »stadna», »stod», »tusend», »åtmindstone», »ödkänd».

Deremot skrifves fcZät^-ning, ehuru uttalet existerar »klänning».

Anm. 7. i enlighet med anvisning af Rydqvist (Histor. språkf. s. 14 o. Sv. spr. 1. II. 630) nyttjas för tillfället formen länstol (T. »lehnstuhl») allmänt inom st. f. den förut brukliga ländstol, liksom utgör ett folk-etymologisk anslutning mot länd samt väl skulle behärska försvaras, inom synnerhet vilket uttalet lännstol alltjämt synes hålla inom sig.

Anm.

8. Utom inom enstaka person- samt ortnamn: Linnström, Ryberg, Staber g; Älfuesta, Ba

lingsta, Hufvesta m. fl., besitter talspråkets böjelse för att utelemna d inom slutet af samt inuti mening samt för att anpassa detta tillsammans föregående alternativt efterföljande konsonant (I, n, s) icke inom nyare tider gjort någia nämnvärda framsteg inom riksspråket. Man måste skrifva växtdel, blod, bod, brådska, goda^ grand, grind, tamhund, sorgsen, mening, bli röd, röda, småsten, lån, ort, vild, icke »bla», »bio», »bo», »bråska», »goa», »grann», »griun», »hunn», »lessen», »or», »ronna», »roa», »skull» o.

s. v., dock väl till — skull (prepos.), förvilla (jfr för-vilda), husvill, rådvill, villebråd, villhjerna, villsam o. s. v. — ifrån språkets äldre skeden qvar-stå flere dylika uteslutningar samt assimilationer. Jfr Anm. 6.

Anm. 9. Gorå samt gårdvar torde, i enlighet med uttalet, böra föredragas framför »godrå» samt »gård-vard». Deremot måste vårdtecken (= minnestecken) brukas inom st. f. detta inom identisk innebörd stundom nyttjade »vårtecken» (jfr vårtecken, af vår samt tecken).

Anm.

10. Jämte bråddjup, bråddöd. Gud bevars (Gud bevare oss), guddotter, gudfader (-far), gudmoder (-mor), gudsyster, gud-nås (gud nås, Gud nåde oss) brukas, särdeles inom hvardagsspråket, brådjup, brådöd, gubevars, gu-dotter, guffar, gumor (icke »gummor»), gusyster, gunås,

19« F betecknar dels /, dels v, i^^-ljudet skrifves

1. tillsammans med /.

a, inom start af svenska mening, t. ex. fjäder, flitighet, fråga,

b.

Före s samt t, då den före-gående vokalen existerar vykort, t. ex. gläfsa, hyfsa, rufsa, tofs, lukt (subst.), drift, dyft, kraft (subst.), klyfta, loft (subst.), atmosfär, saft, stift, taft, toft.

Anm. Före s samt t inom staf-velser tillsammans med utdragen vokal höres inom detta fall mestadels v-ljud alternativt en svagare /, t. ex. lukt (af dof), gafs (af gifvà), Äa/8(-jung-fru), (till) hofs, kraft (af kräfva), ljuft, qvaft (af qväfvà), styft (af styf),

c.

Inuti några främmande mening, t. ex. Afrika, alfabet, Amalfi, Delfi, elfenben, Eufrosyne, tänkesätt, kamfer, Potifar, profan, profet, profil, sfer, sfinx, skrofler, Sofia, stafett, staffli.

d. inom låneord vid -mf, -graf^ -sof samt -strof samt inom personnamn vid -olf, t. ex. lymf (-kärl), nymf, skymf, triumf, trumf, fotograf, telegraf, typograf, tänkare, teosof, katastrof; Adolf, Astolf, Brynolf, Fridolf, Ingolf, Rolf, Rudolf, Tjodolf.

(Jfr graf, lof, sof, af sofva, half, kalf, tolf o. s. v. tillsammans r-ljud).

e. inom orden ledare, golf (vik), Josef, kalif, relief (uti. »-iäfE»), seraf, slejf (sleif), sylf (sylfid), welf samt, i enlighet med mångas uttal, inom namnen Alf, Alfhild, Elof, Fritjof, Olof.

Anm. inom några ett fåtal personnamn tecknas /-ljudet inom slutet af mening tillsammans numeriskt värde /, t.

ex. Kempff, Pfeiff, Wulff.

/. Långt /-ljud mellan numeriskt värde vokaler samt inom slutet af mening dubbel-tecknas, t. ex. roffa, straffa; biff, klaff, piff, puff, stoff, straff, stuff, tariff (icke »tarif»).

2. tillsammans med ph inom några familjenamn, t. ex. Hadorph, Philip-son, Phraginén.

Anm. Förr tecknades /-ljudet tillsammans ph inom enstaka mängd låneord samt namn, särskildt forngrekiska namn, hvilka idag många allmänt skrifvas tillsammans med /, bl.

a. Afrodite, amfibie, utomhusteater, Delfi (Grek. Delfoi), delfin, Efraim, falang, fantasi. Farao, farmakolog, far^ makopé, Febus (Grek. Foibos, Lat. Phoebus), fenomen, Filemon, Filip, filisté, Filo, filolog, tänkare, flegma, fonetik, fosfat, fo^or, fotograf, fysik, geografi, Jefta, Josef, Josefina, paragraf, Potifar, profet, sarkofag, telegraf, tyfus, Xenofon.

3. tillsammans med v inom detta tyska termen von samt detta holländska van (framför namn) samt inom några person-och ortnamn.

Ex. von Düben, von Linné, von Vegesack (»fej-sack»), van der Hagen, Veit, Ver-steegh, Vogt, van Diemens land.

Om / samt fv såsom indikator till r-ljud titta V (32. 2 samt 3).

20* G betecknar dels ^-ljudet, dels — ensamt alternativt jämte j — 7-ljudet samt inom vissa fall Äs-ljudet samt if/e-ljudet äfvensom — inom förening tillsammans med n {gn samt ng) — dn^-ljudet.

(y-ljudet, vilket förekommer framför vissa konsonanter samt framför dem hårda vokalerna, skrifves ständigt tillsammans g, t.

ex, väg, lycklig, gnida, gro, bygga, hyggde, byggd, bygd, byggning, dugg, vigt (af vig).

Anm. 1. inom detta äldre språket förekommer ofta g, der nysvenskan besitter j, t. ex. »bögd») (böjd). gående vokalen existerar betalkort, t. ex. gläfsa, hyfsa, rufsa, tofs, lukt (subst.), drift, dyft, kraft (subst.), klyfta, loft (subst.), atmosfär, saft, stift, taft, toft.

Anm. Före s samt t inom staf-velser tillsammans med utdragen vokal höres inom detta fall mestadels v-ljud alternativt en svagare /, t.

ex. lukt (af dof), gafs (af gifvà), Äa/8(-jung-fru), (till) hofs, kraft (af kräfva), ljuft, qvaft (af qväfvà), styft (af styf),

c. Inuti några främmande mening, t. ex. Afrika, alfabet, Amalfi, Delfi, elfenben, Eufrosyne, tänkesätt, kamfer, Potifar, profan, profet, profil, sfer, sfinx, skrofler, Sofia, stafett, staffli.

d. inom låneord vid -mf, -graf^ -sof samt -strof samt inom personnamn vid -olf, t.

ex. lymf (-kärl), nymf, skymf, triumf, trumf, fotograf, telegraf, typograf, tänkare, teosof, katastrof; Adolf, Astolf, Brynolf, Fridolf, Ingolf, Rolf, Rudolf, Tjodolf. (Jfr graf, lof, sof, af sofva, half, kalf, tolf o. s. v. tillsammans med r-ljud).

e. inom orden ledare, golf (vik), Josef, kalif, relief (uti. »-iäfE»), seraf, slejf (sleif), sylf (sylfid), welf samt, i enlighet med mångas uttal, inom namnen Alf, Alfhild, Elof, Fritjof, Olof.

Anm.

inom några ett fåtal personnamn tecknas /-ljudet inom slutet af mening tillsammans numeriskt värde /, t. ex. Kempff, Pfeiff, Wulff.

/. Långt /-ljud mellan numeriskt värde vokaler samt inom slutet af mening dubbel-tecknas, t. ex. roffa, straffa; biff, klaff, piff, puff, stoff, straff, stuff, tariff (icke »tarif»).

2. tillsammans ph inom några familjenamn, t. ex. Hadorph, Philip-son, Phraginén.

Anm.

Förr tecknades /-ljudet tillsammans med ph inom enstaka mängd låneord samt namn, särskildt forngrekiska namn, hvilka idag många allmänt skrifvas tillsammans med /, bl. a. Afrodite, amfibie, utomhusteater, Delfi (Grek. Delfoi), delfin, Efraim, falang, fantasi. Farao, farmakolog, far^ makopé, Febus (Grek. Foibos, Lat. Phoebus), fenomen, Filemon, Filip, filisté, Filo, filolog, tänkare, flegma, fonetik, fosfat, fo^or, fotograf, fysik, geografi, Jefta, Josef, Josefina, paragraf, Potifar, profet, sarkofag, telegraf, tyfus, Xenofon.

3.

tillsammans med v inom detta tyska termen von samt detta holländska van (framför namn) samt inom några person-och ortnamn. Ex. von Düben, von Linné, von Vegesack (»fej-sack»), van der Hagen, Veit, Ver-steegh, Vogt, van Diemens land.

Om / samt fv såsom indikator till r-ljud titta V (32. 2 samt 3).

20* G betecknar dels ^-ljudet, dels — ensamt alternativt jämte j — 7-ljudet samt inom vissa fall Äs-ljudet samt if/e-ljudet äfvensom — inom förening tillsammans med n {gn samt ng) — dn^-ljudet.

(y-ljudet, såsom förekommer framför vissa konsonanter samt framför dem hårda vokalerna, skrifves ständigt tillsammans g, t.

ex, väg, lycklig, gnida, gro, bygga, hyggde, byggd, bygd, byggning, dugg, vigt (af vig).

Anm. 1. inom detta äldre språket förekommer ofta g, der nysvenskan besitter j, t. ex. »bögd») (böjd).- 26 -

»drögsmàl», »frögd», »hogd», »slögd». »nogd».

A n m. 2. inom äldre svensk text finnes inom vissa fall gh, der nysvenskan besitter g, t. ex. »dagh», »ràgh», »skogh», »sorgh». Jfr familjenamnen Bergh, Ljungh o.

d.

Anm. 3. inom några främmande mening tecknas ^-ljudet ännu tillsammans gh, bl. a. Ghiberti, Ghika, ghasel (persisk diktform)^ ghetto (1. getto, judeqvarter).

Anm. 4. inom vissa mening tecknas ^-lj\jdet tillsammans gu,'h\. a. guerilla <-krig), guide, guirland, guitarr. dem båda sistnämnda skrifvas dock äfven girland samt gitarr, tillsammans vacklande uttal mellan g samt j.

Anm.

5. ifall gj såsom indikator for j-ljud framför len vokal <»gjenljud», »gjädda»; Giöbel o. 8. v.) titta J (22. 5. Anm.)

Anm. 6. G framför mjuk vokal inom låneord samt främmande namn existerar inom uttalet synnerligen vacklande.

a. inom flera sådana mening äger detta, i enlighet med hufvudregeln på grund av svenska mening, j-ljud. Ex. agera^ gehäng, gelike, gemak, (hand-) jgemäng, genealogi, general (men generalisera samt generel tillsammans med 57«-ljud), generation, genius, gentleman (uttalas stundom »djentle-man»), verklig, geografi., gesims, gess (musikt.), gestalt, heterogen, homogen, reagera, regera.

Jfr J (22. 1).

b. inom danska, tyska samt äfven andra namn, liksom inom ett mängd låneord, uttalas detta tillsammans med sitt eget ljud. Ex. Gyldenlöve, Göthe,

adjungera, apologet, bagett, delegerad, egiljett, fungera, gebyr, geschäft, giljotin, gyg (Fornn., jättinna), intrigör, veck, legym, longör, magi, megära, styra, negera, prolongera, rigör, rotgel, tragöd, vigör, vulgär.

o. inom några svenska mening samt inom enstaka mängd låneord äfvensom inom vissa fornnordiska samt andra namn vacklar uttalet mellan g samt j.

Ex. agent, Belgien, belgier, Birger, Borgå (i land i norden ständigt g), dirigent, distingerad, divergens, divergera, energisk, exegetik, extravagera, fatigera, filologi, filologisk, fingera,Gefion, gejrsodd, gelbgjutare, gemytlig, gevalt, Gerröd (Geirröd), Gimle, Ginnungagap, Gylfe, harangera, helbregda, insurgent, intelligens, intrigera, kontingent, lega, legend, legitim, letargisk, liturgi, liturgisk, logik, logisk, margfal-dig, marginal, märgel, negera, pagina, paginera, kungöra, purgera, sigill, smärgel, stringent, syllogism, tangent, tangera, teologi, teologisk, urgera, vegetera, vegetarian, vigilans, vigi- ^ lera, zigenare.

d.

andra dylika mening uttalas ständigt tillsammans med sje-ljuå. titta Sje-ljudet (86. 6).

e. Några mening uttalas af somliga tillsammans ^-Ijud, af andra tillsammans med «;6-ljud. . Ex. elegi, energi, strategi.

/. mot samt tillsammans med en trefaldigt uttal: liksom g, vilket j samt liksom sje, förekommer inom bl. a. agitera, dirigera, letargi, redigera samt tragedi.

Orsakerna mot detta vacklande inom uttalet äro: ordens härstamning,_ 27 —

beskafEenheteD af den vokal, framfor bvilken g dryckesställe sin område, samt ordens mer alternativt mindre vidsträckta användning inom vårt språk.

Anm.

7. Orden morgnar samt morgse (af morgon) uttalas merendels mornar samt morse, hvilka former jämväl inträffa inom skrift.

Anm. 8. inom orden hagtorn, humbug, hagla, kågelspelare,rag-la samt ögla skrifves g enkelt, ehuru detta ofta höres liksom långt.

Anm. 9. Benägenheten för att inom samtalssspråket utelemna g inuti samt inom slutet af ord: för att yttra t. ex.

»arti», »artihet», >da>, »ettria», »ja>, »skamlia» inom st. f. artig, artighet, ljus, ettriga, jag, skändliga, bör motarbetas. .1 öfver-ensstämmelse tillsammans med uttalet skrifves dock numera roa (icke »roga») samt nederbörd av snö (hällre än »snöga»). Jfr äfven dan samt dar till dagen samt dagar, ta samt tar till taga samt tager.

21, H betecknar Ä-ljudet, vilket ständigt skrifves tillsammans med denna bok-staf.

Detta indikator ingår på grund av öfrigt inom ett mängd sammanställningar: hj = j, hv = v, ch = k (ck), sj alternativt tj, dh = d, gh = g, kh = k, ph = f, rh = r, sh = sje, th — t samt wh = v.

Anm. 1. inom några mening (efter vokal) existerar h stumt, t. ex. allah, Böhmen (Bömen), fellah, Jeho-vah (som dock numera tämligen allmänt skrifves Jehova), Mah-^ mud, Mähren, ah, åh.

Anm. 2. Fordom nyttjades h många ofta efter vokaler såsom beteckning på grund av för att dessa voro långa.

Man skref sålunda t. ex. »ahb, »ahnor»,»dahl»,»kohl».

»pihl», »ståhl», »åhl», »åhra», »åhs» samt ännu till en par årtionden sedan ganska allmänt (häst-) »mahn», »mehn» (skada), »mohn» (= mån), »mohr» (pl. »mohrer»), »rehn» (-djur), mot skillnad ifrån man (pl. män), dock (konj.), mon (af mo), mor (moder), ren (adj.) samt (åker-)r«n. Deraf alternativt inom jämförelse dermed dem stumma h, likt ännu tillhöra vissa familjenamn, exempelvis Ählquist, Ahl-strand, Bruhn, Dahl, Dahlgren, Gahm, Gahn, Ihre, Pihl, Rehn, Ståhl, ühr.

Wahlberg.

Anm. 3. Genom vårdslöst uttal inskjutes, särdeles inom låt, en h, der en sådant ej bör finnas (»FörnyAa ni vårt sinne Ai detta ny^a hkn o. d.). Sådant bör omsorgsfullt undvikas.

Anm. 4. inom några landskapsmål (Roslagen, Dalarna m. fl.) förekommer den egenheten för att h framför vokal uteslutes, dock deremot insättes, der detta icke bör finnas. Ex. »are», »eta», »icka», »ägg» inom st.

f. hare, varma, hicka, hägg; »halm», »hut», »hägg» inom st. f. alm, ut, ägg.

22» j betecknar dels j-ljud, dels (i franska ord) sje-\jud. ifall dj, gj, hj samt Ij titta nedan. angående skj samt stj titta SJe-ljudet (85. 2 o. 3).

Om kj samt tj titta Tje-ljudet (86. 2 o. 3).

J skrifves inte någonsin dubbelt, /-ljudet tecknas: 1. inom dem flesta fall tillsammans med j, t. ex.

jagt, jaktverksamhet (icke »yacht»), jäf (invändning; jfr gäf, dyrbar, dugtig, bra), jäfva, jägta, jänta (1. gänta), järf (filfras; jfr djerf). _ 27 —

beskafEenheteD af den vokal, framfor bvilken g dryckesställe sin ställe, samt ordens mer alternativt mindre vidsträckta användning inom vårt språk.

Anm. 7. Orden morgnar samt morgse (af morgon) uttalas merendels mornar samt morse, hvilka former jämväl inträffa inom skrift.

Anm.

8. inom orden hagtorn, humbug, hagla, kågelspelare,rag-la samt ögla skrifves g enkelt, ehuru detta ofta höres likt långt.

Anm. 9. Benägenheten för att inom samtalssspråket utelemna g inuti samt inom slutet af ord: för att yttra t. ex. »arti», »artihet», >da>, »ettria», »ja>, »skamlia» inom st. f. artig, artighet, ljus, ettriga, jag, skändliga, bör motarbetas. .1 öfver-ensstämmelse tillsammans med uttalet skrifves dock numera roa (icke »roga») samt nederbörd av snö (hällre än »snöga»).

Jfr äfven dan samt dar på grund av dagen samt dagar, ta samt tar på grund av taga samt tager.

21, H betecknar Ä-ljudet, liksom ständigt skrifves tillsammans med denna bok-staf. Detta indikator ingår på grund av öfrigt inom ett mängd sammanställningar: hj = j, hv = v, ch = k (ck), sj alternativt tj, dh = d, gh = g, kh = k, ph = f, rh = r, sh = sje, th — t samt wh = v.

Anm. 1. inom några mening (efter vokal) existerar h stumt, t.

ex. allah, Böhmen (Bömen), fellah, Jeho-vah (som dock numera tämligen allmänt skrifves Jehova), Mah-^ mud, Mähren, ah, åh.

Anm. 2. Fordom nyttjades h många ofta efter vokaler såsom beteckning på grund av för att dessa voro långa. Man skref sålunda t. ex. »ahb, »ahnor»,»dahl»,»kohl».

»pihl», »ståhl», »åhl», »åhra», »åhs» samt ännu till en par årtionden sedan ganska allmänt (häst-) »mahn», »mehn» (skada), »mohn» (= mån), »mohr» (pl.

»mohrer»), »rehn» (-djur), mot skillnad ifrån man (pl. män), dock (konj.), mon (af mo), mor (moder), ren (adj.) samt (åker-)r«n. Deraf alternativt inom jämförelse dermed dem stumma h, såsom ännu tillhöra vissa familjenamn, exempelvis Ählquist, Ahl-strand, Bruhn, Dahl, Dahlgren, Gahm, Gahn, Ihre, Pihl, Rehn, Ståhl, ühr. Wahlberg.

Anm. 3. Genom vårdslöst uttal inskjutes, särdeles inom låt, en h, der en sådant ej bör finnas (»FörnyAa ni vårt sinne Ai detta ny^a hkn o.

d.). Sådant bör omsorgsfullt undvikas.

Anm. 4. inom några landskapsmål (Roslagen, Dalarna m. fl.) förekommer den egenheten för att h framför vokal uteslutes, dock deremot insättes, der detta icke bör finnas. Ex. »are», »eta», »icka», »ägg» inom st. f. hare, varma, hicka, hägg; »halm», »hut», »hägg» inom st. f. alm, ut, ägg.

22» j betecknar dels j-ljud, dels (i franska ord) sje-\jud. angående dj, gj, hj samt Ij titta nedan.

ifall skj samt stj titta SJe-ljudet (85. 2 o. 3).

Om kj samt tj titta Tje-ljudet (86. 2 o. 3).

J skrifves inte någonsin dubbelt, /-ljudet tecknas: 1. inom dem flesta fall tillsammans j, t. ex. jagt, jaktverksamhet (icke »yacht»), jäf (invändning; jfr gäf, dyrbar, dugtig, bra), jäfva, jägta, jänta (1. gänta), järf (filfras; jfr djerf). _ 27 —

beskafEenheteD af den vokal, framfor bvilken g dryckesställe sin lokal, samt ordens mer alternativt mindre vidsträckta användning inom vårt språk.

Anm.

7. Orden morgnar samt morgse (af morgon) uttalas merendels mornar samt morse, hvilka former jämväl inträffa inom skrift.

Anm. 8. inom orden hagtorn, humbug, hagla, kågelspelare,rag-la samt ögla skrifves g enkelt, ehuru detta ofta höres vilket långt.

Anm. 9. Benägenheten för att inom samtalssspråket utelemna g inuti samt inom slutet af ord: för att yttra t. ex. »arti», »artihet», >da>, »ettria», »ja>, »skamlia» inom st.

f. artig, artighet, solens tid, ettriga, jag, skändliga, bör motarbetas. .1 öfver-ensstämmelse tillsammans med uttalet skrifves dock numera roa (icke »roga») samt nederbörd av snö (hällre än »snöga»). Jfr äfven dan samt dar till dagen samt dagar, ta samt tar till taga samt tager.

21, H betecknar Ä-ljudet, vilket ständigt skrifves tillsammans med denna bok-staf. Detta indikator ingår till öfrigt inom ett mängd sammanställningar: hj = j, hv = v, ch = k (ck), sj alternativt tj, dh = d, gh = g, kh = k, ph = f, rh = r, sh = sje, th — t samt wh = v.

Anm.

1. inom några mening (efter vokal) existerar h stumt, t. ex. allah, Böhmen (Bömen), fellah, Jeho-vah (som dock numera tämligen allmänt skrifves Jehova), Mah-^ mud, Mähren, ah, åh.

Anm. 2. Fordom nyttjades h många ofta efter vokaler såsom beteckning till för att dessa voro långa. Man skref sålunda t. ex. »ahb, »ahnor»,»dahl»,»kohl».

»pihl», »ståhl», »åhl», »åhra», »åhs» samt ännu till en par årtionden sedan ganska allmänt (häst-) »mahn», »mehn» (skada), »mohn» (= mån), »mohr» (pl.

»mohrer»), »rehn» (-djur), mot skillnad ifrån man (pl. män), dock (konj.), mon (af mo), mor (moder), ren (adj.) samt (åker-)r«n. Deraf alternativt inom jämförelse dermed dem stumma h, liksom ännu tillhöra vissa familjenamn, exempelvis Ählquist, Ahl-strand, Bruhn, Dahl, Dahlgren, Gahm, Gahn, Ihre, Pihl, Rehn, Ståhl, ühr. Wahlberg.

Anm. 3. Genom vårdslöst uttal inskjutes, särdeles inom låt, en h, der en sådant ej bör finnas (»FörnyAa ni vårt sinne Ai detta ny^a hkn o.

d.). Sådant bör omsorgsfullt undvikas.

Anm. 4. inom några landskapsmål (Roslagen, Dalarna m. fl.) förekommer den egenheten för att h framför vokal uteslutes, dock deremot insättes, der detta icke bör finnas. Ex. »are», »eta», »icka», »ägg» inom st. f. hare, varma, hicka, hägg; »halm», »hut», »hägg» inom st. f. alm, ut, ägg.

22» j betecknar dels j-ljud, dels (i franska ord) sje-\jud. angående dj, gj, hj samt Ij titta nedan.

ifall skj samt stj titta SJe-ljudet (85. 2 o. 3).

Om kj samt tj titta Tje-ljudet (86. 2 o. 3).

J skrifves inte någonsin dubbelt, /-ljudet tecknas: 1. inom dem flesta fall tillsammans j, t. ex. jagt, jaktverksamhet (icke »yacht»), jäf (invändning; jfr gäf, dyrbar, dugtig, bra), jäfva, jägta, jänta (1. gänta), järf (filfras; jfr djerf).- 28 -

järpe (1, hjerpé), järtecken, jäsa samt fermenterad (jfr gäst), böja, konflikt, följa, hölja, koja, väja, värja; Jefta, Jehova, Jeppe, Jeremias, Jerker, Jon, Judit, Justus, Jöns, Jerusalem, Jämtland, Jönköping.

Anm.

1. Man skrifver skillnad {skilnad) samt spörsmål {icke »skiljnad» samt »spörjsmàb), dock urskiljning nyttjas jämte urskill-ning {urskilning), vilket likväl torde existera lämpligare.

Anm. 2. Bäst existerar för att skrifva Frej, Freja (eller plantdel, Fröjd), konvoj, korderoj, lojal, oktroj, rojalist, sej (gråsej, storsej), soja inom st. f. »Frey», »Freya», »loyal» o. s. v.

Anm. 3. enstaka massiv mängd franska låneord tillsammans j-ljud, hvilka inom äldre samt stundom äfven inom nyare skrifter inträffa staf-vade pà franskt sätt, skrifvas för tillfället, inom öfverenstämmelse tillsammans detta svenska uttalet, många allmänt tillsammans med Ij.

Ex. apparelj, attiralj, bastilj, batalj, trupp, biljard, biljett, skarpt, bruljera, buljong, butelj, cedilj, detalj, emalj, släkt, flottilj, fusiljera, fåtölj,

»chenille»), stramalj, tenalj, tiraljör, travalj (-slup), vanilj.

Deremot skrifves apostill, koche-nill, kodicill, vådevill, och»«ai7Zc» (snitt, växt).

Anm. 4. Ljudförbindels^n nj inom ifrån franskan lånade mening tillsammans med gn bör sålunda vidt möjligt betecknas i enlighet med uttalet inom svenskan.

Ex. champanj {champagne), champinjon, chinjong, kampanj, kompanjon, konjak ' (Fr. cognac), vinjett {vignett).

2. tillsammans inom uti orden kastanie (bättre: kastanje 1. kastanj), li-nie (1. linje), hemorroider (1. hemorrojder) samt Spanior (jfr Spanien) äfvensom uti förbindelsen ei inom några främmande mening, t. ex. seidel, seilare, sleif {h&tiTe sejdel o. s. v.).

Anm. 1. Fordom skrefs äfven inom vanliga svenska mening ofta inom på grund av j, t.

ex. »hierla», »miölk», »stierna», »tienst». Jfr namnen Biörk, Hierta, Lagerheim, Löwen-hielm o. d.

Anm. 2. inom orden million, billion, trillion samt regulier vacklar uttalet mellan inom samt j.

3. tillsammans med ij alternativt y inom enstaka låneord (i några omvexlande tillsammans med j) samt inom flere namn, t. ex. bey, dey (hällre bej, dej), yankee% Beijer, Beyer, Boije, Geijer, Haydn, Key,Leyoncrona,Meijer, Meyer, Paijkull, Young.

Anm.

ifall »Frey», »Freya»i

följetong, giljotin {gillo-tin, 1. guillo-tin), griljera, kadrilj, kanalje, kantilj, kodilj, konselj, kotiljong, tnantilj, medalj, smycke, mitraljös, paljett, papiljott, pastilj{pastill).

paviljong,

portfölj,

postiljon,

raljera,

revelj,

seralj,

snilja (Fr.- 29 -

»loyal», »royaliet», »eey», »soya» titta J (22. 1. Anm. 2).

4.

tillsammans g inom nästa fall.

a. Nästan öfverallt inom start af mening före len vokal, t. ex. gemål, gen, gigg, (fi8k-)^äZ, utföra (icke »gjöra», dock gjorde), äfvensom inom termen igen,

A n m. angående g inom Qöthe, apologet, gebyr, tragöd, gelbgjutare, geschäft, girland, gitarr o. d. titta 6 (20. Anm. 6. a—f).

b. Efter inom inom orden sjöväxt (om plur. alger titta Anm.), luftblåsa, elg, galge, helg, helgd, helgeflundra, svalg, talg, talga (verb), talgig (jfr talja, subst.).

Böjningsformer, afiedningar samt kombinationer af dessa mening stafvas inom öfverensstämmelse tillsammans stamorden, t. ex. elgar, talgig, helgedag. Man skrifver dock ständigt svälja (af svalg) samt ofta sälj (för sälg, subst.).

Anm. Belgien, belgier, helgedom, helgelse samt alger, plur. af sjöväxt, uttalas ofta tillsammans ^-Ijiid. Jfr 6 (20. Anm. 6. c).

c. Efter r inom orden vred, fjäll, horg, borga, borgen, burgen, dvärg, färg, Harg, härberge, karg, korg, den mjuka näringsrika vävnaden som finns inuti ben viktig för produktion av blodceller, Norge, orgel, orgor, sarga, sorg, Sverge (rättare Sverige), torg, varg.

Böjningsformer, afledningar samt kombinationer af dessa mening stafvas likt stamorden, t. ex. borgar, hergig, vargunge. Man skrifver dock ständigt sörja (af sorg).

A n m. 1. inom orden Birger, Borgå (i land i norden ständigt tillsammans ^-Ijud), kirurg, margfaldig, margkunnig, märgel, smärgel m. fl. vacklar

uttalet mellan g samt j. Jfr €f (20. Anm. 6. c).

Anm. 2.

Legion samt område böra uttalas tillsammans ^-Ijud.

6. tillsammans gj inom (8adel-)^yord, (om)-gjorda, gjorde, gjord, gjort (af utföra, icke »gjöra»), (ut)-gjuta (men imperf. göt, icke »gjöt»), (qvsirn-)gjuta (ränna).

Anm. Fordom tecknades inom vissa Eall /-ljudet tillsammans med gj (gi) äfven framför lena vokaler, t. ex. »gjenljud (gienljud)», »gjärda», »gjöra», »gjördel» o. s.

v. Jfr familjenamnen Giöbel, Gjerling, Gjers, Gjörcke o. d.

6. tillsammans med dj inom orden djefvul, djerf, djup, varelse, djekne samt inom många namn, t. ex. Djurberg, Djurklou, Djekneboda, Djursholm, Djursvik.

Anm. D såsom begynnelseljud före j höres inom vissa nejder, särskildt land i norden. 8tafningen tillsammans dj existerar då ljudenlig.

7. tillsammans hj inom hjälte, hjelm, hjelp, hjelte, hjerna, hjerpe (nu vanligen järpe), hjerta, hjerter, hjessa, hjon, (fåra-) hjord, hjort, hjortron, hjul, ihjel samt inom flere namn, t.

ex. Hjalmar, Hjorvard; Hjelm, Hjertberg, Hjob (vanl. Job, stundom Ijob), Hjorton, Hjortsberg, Hjäme; Hjelmaren, Hjélsta, Hjo, Hjulsjö.

8. tillsammans med Ij inom ljud, ljuda, (hög-) ljudd, ljuf, ljuflig, ljuga (ipf. Ijog), ljum, ljumske, hederväxt, ljungeld, ljus, (fisk-) ljuse, ljuster (fiskesredskap; icÄ;e»juster»), ljuta (döden, imperf. ljöt), ljöd (af ljuda) äfvensom inom flera namn, t.

ox. Ljunggren, Ljungman,- 30 -

Ljungstedt; Ljungan, Ljungby, Ljusnan, Ljusterö,

Jfr G samt Sje.

23. K betecknar ib-ljndet samt, ensamt alternativt tillsammans tillsammans med j, <yc-ljudet.

Anm. 1. inom st. f. (biskops-) stift, stifta samt stiftelse skrefs fordom »stikt», »stikta», »stik-telse» (1. »sticht» o. s. v.) samt någon gång »våkenhus» inom st. f. vapenhus (»våpenhus»).

Anm.

2. ifall k, tillsammans fc-ljud, inom st. f. c, tillsammans Ä-ljud, framför len vokal inom vissa grekiska mening titta S (80. 2. Anm. 2).

K-ljudet tecknas

1. tillsammans med k: framför dem hårda vokalerna samt framför konsonanter samt inuti mening framför obetonad ändelse äfvensom inom slutet af mening, då detta existerar betalkort, t. ex. karl, konstverk, kurir, kår. Oktober, skrin, vakt, kakel, rike, vaken, litteratur, överbyggnad, vidare inom bl.

a. nästa mening, inom hvilka detta i enlighet med hufvudregeln (se TJe; 86. 1) skulle hafva tjeA]\\å: kediv (khediv), kelp, kelter, kent-horn, keps (1. keppi), föremål gjorda av lera och brända i en ugn, keratin, kermes, kibitka, Kicke, kiosk, kismet, kisse, kymbrer, kynett, kyrass, kyrassier.

Kyrie eleeson kä (kaj), kö,

kör (chOr),

abdikera,

anarki,

arkiater,

arlekin,

baldakin,

bankett

bankir,

barrikera,

bivuakera,

blankett,

blokera,

bronkit,

bukett.

debarkera,

dissekera,

ekipera,

embarkera,

enteleki,

etikett,

fabrikör,

fakir,

flankera,

flankör,

frankera,

harlekin,

kalkera,

kalkyl,

karrikera,

klakör,

kokett,

krakèl,

krokett,

krönikör,

likör,

malakit,

manike,

mankera,

mankil,

markera,

markör,

marokäng,

molekyl,

monarki,

oligarki,

orkester.

orkestrion, försändelse, paketera, parenkym, parkett,

pikéhpiqué(ett

slags tyg), pikera,

piket (Fr.

»pi-quet», fältvakt; en slags kortspel), polkett, polkör, prekär, raket,

rakitis (rachi-tis),

rawfcyn (Fr. ran-

cune), redikyl, replikera, staket, trafikera, traké, trankil, trikin, troké, turnikett, valkyria, vivisekera, zekin,

hvartill kommer ett mängd fornnordiska samt utländska namn^ exempelvis amalekiter, Antiokia, Kedar, Kensington, KepUr, Keratry, Ketil, Kettler, Ketty,

Kiel,

(Olaf) Kyrre,

Kärnten,

Köln,

(furst) Nikita,

Storkyro,

Turkiet,

Valakiet,

Zakeus.

- 30 -

Ljungstedt; Ljungan, Ljungby, Ljusnan, Ljusterö,

Jfr G samt Sje.

23. K betecknar ib-ljndet samt, ensamt alternativt tillsammans tillsammans med j, <yc-ljudet.

Anm. 1. inom st. f. (biskops-) stift, stifta samt stiftelse skrefs fordom »stikt», »stikta», »stik-telse» (1. »sticht» o. s. v.) samt någon gång »våkenhus» inom st. f. vapenhus (»våpenhus»).

Anm.

2. angående k, tillsammans fc-ljud, inom st. f. c, tillsammans med Ä-ljud, framför len vokal inom vissa grekiska mening titta S (80. 2. Anm. 2).

K-ljudet tecknas

1. tillsammans k: framför dem hårda vokalerna samt framför konsonanter samt inuti mening framför obetonad ändelse äfvensom inom slutet af mening, då detta existerar kreditkort, t. ex. karl, konstverk, kurir, kår. Oktober, skrin, vakt, kakel, rike, vaken, volym, överdel, vidare inom bl.

a. nästa mening, inom hvilka detta i enlighet med hufvudregeln (se TJe; 86. 1) skulle hafva tjeA]\\å: kediv (khediv), kelp, kelter, kent-horn, keps (1. keppi), föremål gjorda av lera och brända i en ugn, keratin, kermes, kibitka, Kicke, kiosk, kismet, kisse, kymbrer, kynett, kyrass, kyrassier.

Kyrie eleeson kä (kaj), kö,

kör (chOr),

abdikera,

anarki,

arkiater,

arlekin,

baldakin,

bankett

bankir,

barrikera,

bivuakera,

blankett,

blokera,

bronkit,

bukett.

debarkera,

dissekera,

ekipera,

embarkera,

enteleki,

etikett,

fabrikör,

fakir,

flankera,

flankör,

frankera,

harlekin,

kalkera,

kalkyl,

karrikera,

klakör,

kokett,

krakèl,

krokett,

krönikör,

likör,

malakit,

manike,

mankera,

mankil,

markera,

markör,

marokäng,

molekyl,

monarki,

oligarki,

orkester.

orkestrion, kolli, paketera, parenkym, parkett,

pikéhpiqué(ett

slags tyg), pikera,

piket (Fr.

»pi-quet», fältvakt; en slags kortspel), polkett, polkör, prekär, raket,

rakitis (rachi-tis),

rawfcyn (Fr. ran-

cune), redikyl, replikera, staket, trafikera, traké, trankil, trikin, troké, turnikett, valkyria, vivisekera, zekin,

hvartill kommer enstaka mängd fornnordiska samt utländska namn^ exempelvis amalekiter, Antiokia, Kedar, Kensington, KepUr, Keratry, Ketil, Kettler, Ketty,

Kiel,

(Olaf) Kyrre,

Kärnten,

Köln,

(furst) Nikita,

Storkyro,

Turkiet,

Valakiet,

Zakeus.- 31 -

Med dessa mening må jämföras kedja, kil, kilometer, kis, kisa, (kalf-)%Z, kyller, vattenkälla, köra, o.

d., inom hvilka k betecknar <j«-ljud. Jfr 30. 2. Anm. 2.

Anm. 1. inom några främmande mening tecknas k tillsammans med kh, t. ex. khan, khediv (1. kediv).

Anm. 2. Uttalet ai k inom arkipelag, arkitekt, arkitektur, samling, arkivarie, kateket m. fl. vacklar mellan k samt tje,

2. tillsammans med ck, hvilket ständigt utmärker långt A;-ljad, t. ex. ack, icke, släckte, tjockt, öcken.

A, Såsom regel gäller, för att långt fc-ljud omedelbart efter betonad vokal tecknas tillsammans ck.

Anm.

1. Några teckna detta långa k tillsammans med kk nära fördelning vid numeriskt värde rader, dock eljest tillsammans ck, »såsom grafiskt indikator till fcfc». ett samt ytterligare skrifver ständigt kk inom st. f. ck. Intetdera af dessa beteckningssätt besitter vunnit någon större efterföljd.

Anm. 2. . inom danska, norska samt finska mening tecknas långt k-Ijud vanligen tillsammans med kk, t. ex.

Bekke, Bukke/jord,Lykke,L0kke; Annikki, Nerkko, Särkkijårvi.

Anm. 3. Stafningarna tillsammans kk 1. cc inom Akko {Acco, Akka 1. Acca), Mekka, Malakka (Ma-laccà), Marokko, Mokka {Mocca), Makkaheerna, Rebekka, gummi-lacca, stuccatur m. fl. behärska utan olägenhet utbytas mot ck. Deremot böra Lucca, maccaroni, piccola (-flöjt), staccato ra. fl. italienska mening stafvas tillsammans cc.

Anm.

4. Ibland står ch såsom indikator till långt Wjud. titta 28. 4 jämte Anm. 1.

B. Efter tonlösa äfvensom efter några svagt betonade vokaler samt inom vissa låneord, jämväl efter utdragen vokal, betecknas långt k tillsammans med enkelt fc-tecken, t. ex. akleja, ammoniak, arrak, skrivelse, Ättika, aurikel, Alrik, Ba-ruk, Emrik, Erik, faskikel, kalorik (-maskin), kambrik, konjak, matrikel, mumrik, Noak, panik, partikel, Patrik, Rurik, rättika, salmiak, Syrak, vehikeh

Deremot alltid: ackja, attack, barack, eunuck, kakerlack(a), kalmuck, kosack, mammeluck, polack, schellack, Skagerrack (D.

Skagerrak).

Anm. 1. inom enstaka massiv mängd mening höres ömsom långt samt begränsad k (sjukna, sjukt), samt inom några fall råder osäkerhet jämväl inom beteckningssättet (t. ex. ekorre, vilket någon gång, mindre riktigt, skrifves »eckorre»).

Anm. 2. Kräkla samt skakel äro utan tvifvel förbättrad former än kräckla samt skackel, hvar-emot rökt fisk samt öcken torde böra hafva försteg framför böh ling samt öken.

Anm.

3. K samt föregående s uttalas tillsammans med sina egna ljud inom askes, baskisk, boské, konfiskera, maskera, maskör, meskin, moské, moskit, musketerare, musketör, obskyr (obskur), paskill, paski-nad, riskera, skelett, skiss (skizz).

Jfr besked, beskällare, faskin, möjligen, kaskett (kaschett), maskin, musköt o. d., tillsammans med sje-\]ud.

2. tillsammans q, framför i; (och u), t.

ex. qvar, qvarn, qvast, qvick, qvinna, qvist; (^vanten, (kvarnström, Qvensel, Qvidiiig, Qvintus,- 32 -

Ålmquist, Alilqvist, Lindqvist; Qvidinge, Qville, Qvistrum, Qvän*-land {Kvänland),

Anm. Några teckna fc-ljudet äfven inom detta fall tillsammans fc, utom inom liknande familjenamn, hvilkas egare skrifva qv {qu).

För bibehållande af q inom vårt tungomål talar bl.

a. den omständigheten för att detta förekommer inom ett sålunda massiv mängd familjenamn, af hvilka dem flesta säkerligen anlända för att inom samtliga händelser behållas oförändrade.

3. tillsammans med c skrifves fc-ljudet a* framför hårda vokaler och

framför konsonanter inom enstaka mängd namn, bl. a. Gallin, Calwagen, Carl(oit&Karl), Oscar (I Oskar), Calvin (calvinism, icke »kalvi-nisni»), Cavallin, Claéson, Cleve, Cronstrand, Crusebjörn, Crusen-stolpe, Curman^ Nicander;

b« inom några främmande mening, t.

ex. canon (regel, rättesnöre; jfr kanon), maccaroni, rococo, {rokoko), staccato. Jfr 23. 2. A, Anm. 3.

4. tillsammans med ch inom orden chor, cho-ral (1. koral) samt chör samt inom många familjenamn: Christier-kin, Christierson, Chrysänder m. fl., samt, likt indikator till långt fc-Ijud, inom termen samt (= samt). — Cch såsom indikator till långt k nyttjas inom Bacchus, hacchanalisk, bacchant samt bacchantisk.

Anm.

1. inom äldre svenska liksom både inom äldre samt nyare tyska skrifter förekommer ch ofta vilket indikator på grund av k: »sticht», »vacht» o. s. v. Jfr namnen Flach, Jochnich, Koch, Norden-

flycht, Palmstruch, Richert; Sachsen,

Anm. 2. Bruket för att (enligt originalspråken samt stundom inom strid tillsammans dem) inom enstaka mängd låneord, inom synnerhet dem inom nyare tider upptagna, samt inom svenska, forn-grekiska samt andra ortnamn äfvensom inom vissa gamla personnamn teckna ^-ljudet tillsammans c alternativt ch existerar numera tämligen allmänt öfver-gifvet.

dien; Kalliope, Kambyses, Kas-Sandra, Klara, KUopatra, Kloe, Kreon, Krister, Kristian, Kristina, Kristoffer, Kristus, Kriton, Albrekt, Anakreon, Arkelaus, Engelbrekt, Eüklides, Lukas, Mika, Mikael, Noak, Rakel, Sokrates.

I allmänhet skrifvee fc-ljudet tillsammans med k inom utländska ortnamn, då dessa inom vårt tungomål hafva enstaka struktur, likt öfverenstämmer tillsammans svenska språkets lagar.

En samt ytterligare förf.

skrifver mot samt tillsammans med latinska personnamn, icke allenast dem, liksom hos oss nyttjas såsom dopnamn, utan äfven andra, tillsammans med k, t. ex. Viktor, Kato, Attikus,

ö. tillsammans med g, framför Mjud, inom böjningsformer af mening, hvilkas huvuddel slutar vid g tillsammans föregående vykort vokal, t. ex. bygdt samt byggt (af bygga), bragte samt bragt (af bringa), lagdt samt lagt (af lägga), sagdt samt sagt (af säga), samt inom många andra mening (med afseende vid en inom stammen befintligt g alternativt till undvikande af förvexling), t.

ex. bugt, bugta, dugtig (jfr buga samt båge), drägt (af draga), dugtig (af duga), fiygt (Bi flyga eller fly undan ga; rymning samt flykta), jagt samt jägta (af ]ii jaktverksamhet, fartyg), pligt (skyldighet; jfr plikt, böter), sigt tillsammans dess kombinationer samt afledningar: af sigt, insigt, omsigt, utsigt, sigta, afsigtlig, besigtiga, försigtig o. s. v., sigt (handelsterm; jfr sikt samt sikta), slagt (jfr slå, particip.

slagen; märk slakt, af slak), slägt, slägting samt slägtskap m. fl. (jfr slag), svigt samt svigta, tilltagsen (af taga), -tägt (intägt, Linder, Sv. språkets behandl.

löftägt, våldtägt, af taga), vigt (jfr väga).

Anm. 1. inom dylika mening tillsammans utdragen vokal samt inom några tillsammans betalkort vokal före g existerar uttalet rent g alternativt vacklande mellan g samt k, samt dessa böra skrifvas tillsammans med g, t.

ex. aflägsen,. blygsel, blygt, bogsera, drygsel, företagsam, slagsmål, tvehågsen, vigsel, öfver-lägsen, högfärd, fest, Hedvig, Ludvig,högt,piggt, snyggt, styggt, farligt, vårligt (jfr vårlikt).

Anm. 2. J^-ljudet inom följandè mening, hvilkas stafning v^klar mellan g samt k, bör tecknas tillsammans k: bikt, fläkt samt fläkta, jaktverksamhet (ett slags farkost), doft, inflytande, mäkta (verb samt adv.), dominerande, plikt (böter), plikt (på fartyg), rikta, sann, riktning, rykte, sakta, sikta (sålla), ^siktig (bleksiktig, lurig-siktig), sukta (i båda bet.), trakt, tukt, äkta.

Anm.

3. Upptäckt skrifves tillsammans med ck.

6. Långt k samt s inom förening tecknas

a. tillsammans æ inom svenska samt flera utländska mening, då s hörer mot ordets huvuddel, t. ex. häxa, kaxe, käxa, lax, straxt, växa; test, exercera, lexa, sfinx. (Deremot boks, af lärobok, köks, af matrum, saks, af sak, tycks, af tyckas, äfvensom ständigt köksa samt vanligen kåks, E. cokes).

b. tillsammans med xc inom excellens, excellera, excentrisk, excerpera, excess m.

fl.

c. tillsammans med cc inom accent, accept, acceptera, accessoar, accidens (-tryck), accis, occident, efterträdelse eller följd, vaccin m.fl. —Några skrifva akcent, akcis o. s. v.

3- 34 -

Anm. inom finska mening nyttjas ofta kSy t. ex. Särkilaks, Impi-loks, Savolaks.

7. Långt k samt sje inom förening tecknas tillsammans med ai (1. xj) inom orden Vexiö (Vexjö), annexion samt reflexion.

Anm.

Kti inom låneord, t. ex. auktion, direktion, friktion, undervisning, bör uttalas liksom k samt sje,

24. L betecknar Z-ljudet.

Om Ij titta J (22. 1. Anm. 3 samt 8).

L-ljudet skrifves tillsammans inom, t. ex. team, al, all, fyllning, fyllde, fyllt, kall luft, kylde; kylt, säll, sällt, hulnad, mulna, svalna, kallna, ställning.

Anm. 1. Märk stafningarna alldeles, alltet (best. f. af allt), ständigt, allvar, bevillning, dallra, bullra, gallra, gillra, jollra, ni-vellera, skillnad (skilnad), skiva, tills (= mot dess), urskillning (o.

urskiljning), vallfärd (icke »valfärd») samt inte någonsin, almanacka, almosa (1. allmosa). April, helvete, kalikå, mulbär, salpeter, y>valmar* (vadmal), vilkor samt Albert, Alfred, Algot, AlHk, Halvar, Hjalmar, Ulrik, Vilhelm, Volmar, Algutsboda, Al-gutsrum, Ultuna, hvilka mening städse hafva långt inom, äfvensom Valborg, Valfrid samt valkyria, inom hvilka uttalet vacklar emellan betalkort samt långt L — mot resultat af något olika uttal förekommer både makrill samt makril.

Anm.

2. inom böjda former af adjektiv vid -el torde existera bäst för att skrifva enkelt 1. Bruket existerar många vacklande: officiel, offici-

ela samt officiella. Åfven inom sing. skrifver mången ell till el.

Anm. 3. Falna, falaska samt Valhall böra uttalas tillsammans utdragen vokal inom inledande stafvelsen.

Anm. 4. ifall »bol», »gål», »gäle» o. d., inom stället på grund av möbel, gård o.

s. v., titta B (29. Anm. 2).

Anm. 5. L existerar ofta stumt inom orden karl, verld samt verldslig.

25. M betecknar m-ljudet, t. ex. mod, tom.

Anm. 1. Långt m-ljud skrifves tillsammans numeriskt värde m, endast nar vokal följer, t. ex. hemma, klämma, rummet, dock buxbom, kam, lim, våm (våmb), doms, tömde, tömd, tömt, tomt, dimbild, trumhvirfvel. — Subst. (qvarn-)damm samt lamm torde, åtminstone då dem stå enkla, böra skrifvas sålunda, vilket på denna plats skett, mot skillnad ifrån liten sjö (fruntimmer) samt liten sjö (stoft) samt adjektivet lam.

Anm.

2. inom böjningar samt afledningar af termen dom (domare, domen, döma, efterdöme, omdöme, m. fl.) samt inom romare, romersk samt amen skrifves m enkelt, ehuru ljudet mestadels uttalas långt. inom vissa trakter (t. ex. inom land i norden samt vid Gotland) existerar m begränsad inom dessa ord..— termen madam skrifves inom pluf. madamer, ehuru m existerar långt. — inom forna tider tecknades långt m enkelt äfven inom andra dylika fall, t.

ex. »drnma», »froma», »glöma», »toma», stundom tillsammans med en streck öfver bokstafVen, t. ex. »gamal», »gaman», »stama», »strima.»

Anm. 3. Filigrams existerar ett till vårt tungomål lämpligare struktur än filigrans. - 34 -

Anm. inom finska mening nyttjas ofta kSy t. ex. Särkilaks, Impi-loks, Savolaks.

7. Långt k samt sje inom förening tecknas tillsammans ai (1. xj) inom orden Vexiö (Vexjö), annexion samt reflexion.

Anm.

Kti inom låneord, t. ex. auktion, direktion, friktion, undervisning, bör uttalas liksom k samt sje,

24. L betecknar Z-ljudet.

Om Ij titta J (22. 1. Anm. 3 samt 8).

L-ljudet skrifves tillsammans inom, t. ex. team, al, all, beläggning, fyllde, fyllt, kall luft, kylde; kylt, säll, sällt, hulnad, mulna, svalna, kallna, ställning.

Anm. 1. Märk stafningarna alldeles, alltet (best. f. af allt), ständigt, allvar, bevillning, dallra, bullra, gallra, gillra, jollra, ni-vellera, skillnad (skilnad), skiva, tills (= mot dess), urskillning (o.

urskiljning), vallfärd (icke »valfärd») samt inte någonsin, almanacka, almosa (1. allmosa). April, helvete, kalikå, mulbär, salpeter, y>valmar* (vadmal), vilkor samt Albert, Alfred, Algot, AlHk, Halvar, Hjalmar, Ulrik, Vilhelm, Volmar, Algutsboda, Al-gutsrum, Ultuna, hvilka mening städse hafva långt inom, äfvensom Valborg, Valfrid samt valkyria, inom hvilka uttalet vacklar emellan kreditkort samt långt L — mot resultat af något olika uttal förekommer både makrill samt makril.

Anm.

2. inom böjda former af adjektiv vid -el torde artikel bäst för att skrifva enkelt 1. Bruket existerar många vacklande: officiel, offici-

ela samt officiella. Åfven inom sing. skrifver mången ell till el.

Anm. 3. Falna, falaska samt Valhall böra uttalas tillsammans utdragen vokal inom inledande stafvelsen.

Anm. 4. ifall »bol», »gål», »gäle» o. d., inom stället på grund av matbord, gård o.

s. v., titta B (29. Anm. 2).

Anm. 5. L existerar ofta stumt inom orden karl, verld samt verldslig.

25. M betecknar m-ljudet, t. ex. mod, tom.

Anm. 1. Långt m-ljud skrifves tillsammans numeriskt värde m, endast nar vokal följer, t. ex. hemma, klämma, rummet, dock buxbom, kam, lim, våm (våmb), doms, tömde, tömd, tömt, tomt, dimbild, trumhvirfvel. — Subst. (qvarn-)damm samt lamm torde, åtminstone då dem stå enkla, böra skrifvas således, liksom denna plats skett, mot skillnad ifrån liten sjö (fruntimmer) samt liten sjö (stoft) samt adjektivet lam.

Anm.

2. inom böjningar samt afledningar af termen dom (domare, domen, döma, efterdöme, omdöme, m. fl.) samt inom romare, romersk samt amen skrifves m enkelt, ehuru ljudet mestadels uttalas långt. inom vissa trakter (t. ex. inom land i norden samt vid Gotland) existerar m vykort inom dessa ord..— termen madam skrifves inom pluf. madamer, ehuru m existerar långt. — inom forna tider tecknades långt m enkelt äfven inom andra dylika fall, t.

ex. »drnma», »froma», »glöma», »toma», stundom tillsammans med en streck öfver bokstafVen, t. ex. »gamal», »gaman», »stama», »strima.»

Anm. 3. Filigrams existerar enstaka på grund av vårt tungomål lämpligare form eller gestalt än filigrans. - 34 -

Anm. inom finska mening nyttjas ofta kSy t. ex. Särkilaks, Impi-loks, Savolaks.

7. Långt k samt sje inom förening tecknas tillsammans med ai (1.

xj) inom orden Vexiö (Vexjö), annexion samt reflexion.

Anm. Kti inom låneord, t. ex. auktion, direktion, friktion, undervisning, bör uttalas liksom k samt sje,

24. L betecknar Z-ljudet.

Om Ij titta J (22. 1. Anm. 3 samt 8).

L-ljudet skrifves tillsammans med inom, t. ex. team, al, all, fyllning, fyllde, fyllt, kall luft, kylde; kylt, säll, sällt, hulnad, mulna, svalna, kallna, ställning.

Anm.

1. Märk stafningarna alldeles, alltet (best. f. af allt), ständigt, allvar, bevillning, dallra, bullra, gallra, gillra, jollra, ni-vellera, skillnad (skilnad), skiva, tills (= mot dess), urskillning (o. urskiljning), vallfärd (icke »valfärd») samt inte någonsin, almanacka, almosa (1. allmosa). April, helvete, kalikå, mulbär, salpeter, y>valmar* (vadmal), vilkor samt Albert, Alfred, Algot, AlHk, Halvar, Hjalmar, Ulrik, Vilhelm, Volmar, Algutsboda, Al-gutsrum, Ultuna, hvilka mening städse hafva långt inom, äfvensom Valborg, Valfrid samt valkyria, inom hvilka uttalet vacklar emellan vykort samt långt L — mot resultat af något olika uttal förekommer både makrill samt makril.

Anm.

2. inom böjda former af adjektiv vid -el torde existera bäst för att skrifva enkelt 1. Bruket existerar många vacklande: officiel, offici-

ela samt officiella. Åfven inom sing. skrifver mången ell till el.

Anm. 3. Falna, falaska samt Valhall böra uttalas tillsammans utdragen vokal inom inledande stafvelsen.

Anm. 4. angående »bol», »gål», »gäle» o. d., inom stället till matbord, gård o.

s. v., titta B (29. Anm. 2).

Anm. 5. L existerar ofta stumt inom orden karl, verld samt verldslig.

25. M betecknar m-ljudet, t. ex. mod, tom.

Anm. 1. Långt m-ljud skrifves tillsammans med numeriskt värde m, endast nar vokal följer, t. ex. hemma, klämma, rummet, dock buxbom, kam, lim, våm (våmb), doms, tömde, tömd, tömt, tomt, dimbild, trumhvirfvel. — Subst. (qvarn-)damm samt lamm torde, åtminstone då dem stå enkla, böra skrifvas därför, liksom på denna plats skett, mot skillnad ifrån liten sjö (fruntimmer) samt liten sjö (stoft) samt adjektivet lam.

Anm.

2. inom böjningar samt afledningar af termen dom (domare, domen, döma, efterdöme, omdöme, m. fl.) samt inom romare, romersk samt amen skrifves m enkelt, ehuru ljudet mestadels uttalas långt. inom vissa trakter (t. ex. inom land i norden samt vid Gotland) existerar m betalkort inom dessa ord..— termen madam skrifves inom pluf. madamer, ehuru m existerar långt. — inom forna tider tecknades långt m enkelt äfven inom andra dylika fall, t.

ex. »drnma», »froma», »glöma», »toma», stundom tillsammans med en streck öfver bokstafVen, t. ex. »gamal», »gaman», »stama», »strima.»

Anm. 3. Filigrams existerar ett på grund av vårt tungomål lämpligare struktur än filigrans. - 35 -

26» N betecknar «-ljudet samt — dels jämte g {ng), dels ensamt — äw^-ljudet. — inom spanska språket betecknas nj tillsammans h, t. ex. Coruna (läs »korunja»).

iV-ljudet skrifves ständigt tillsammans med n, t.

ex. nål, nypon, kände. Långt n skrifves enkelt a* Framför böjnings- samt af-ledningsändelser, vilket börja tillsammans konsonant, utom -het» mening vid dubbelskrifvet n bibehålla denna stafning framför böjningsändel-sens 8. Ex. kände, känd, känt, hände, händt; mins (af minnas), qvinsperson, bränhar, qvinlig,sin-' lig, granskap, insikt, gynsam, missunsam, varkunsam. Deremot brunnsdrickning, brännsår, grannqvinna, rännsnara, sinnrik, spannrem, tennstop, stinnhet, tunn-het m.

fl. Uti imperf. af finnas skrifves ömsom fanns samt fans.

b* inom nästa enkU ord: an-(komst, -märka, -taga), den, din (ömsom långt samt kort), enstaka (ömsom långt samt kort), han, denna, igen, in, förmå (af kunna), ersättning (doldt ställe; jfr Zönn-träd), man (plur. män), ma% (pron.), dock (konj.), min (ömsom långt samt kort), munhåla, mån' (bättre månn'), sin (ömsom långt samt kort), sven, Sven, ton (handelst.), kompis samt än.

c» inom kombinationer tillsammans med samt afledningar af ofvan uppräknade mening {munvig, vänfast, manskap, vänlig) äfvensom inom följande: all-mänj bränvin (men brännmärka, brännstål), land, land i norden, Finmarken, Finspong {-spång), fruntimmer, fänrik, Gunborg, Gunhild, Gunlög, Henrik, Jön-

köping, kungöra, känspak, Linköping, Untyg, länstol {ländstoV), måndag, qvinfolk, qvinkön, ran-saka, runstycke, spanmål, vilodag, ungefär.

Anm.

1. inom forna tider betecknades långt n ofta tillsammans med en streck öfver bokstafven, t. ex. »fina», »saning».

Anm. 2. N bör uttalas framför j, t. ex. inom njugg, njure, njuta, Njurling.

Anm. 3. Drottning besitter inom talspråket biformen »dronning», hvil-ken dock ej nyttjas inom skrift.

Anm. 4. Fjerdedel äger inom talspråket samt någon gång inom text biformen fjemdel.

Anm.

5. Vinnlägga bör stafvas tillsammans med numeriskt värde n.

Anm. 6. Man bör skrifva jämngod, jämnlik, jämnstark o. s. v., derför för att en n höres inom dessa mening, åtminstone inom vårdadt tungomål. Deremot jämföra, platsnamn, jämte o. s. v., inom hvilka intet n höres.

Anm. 7. Vanligast samt riktigast existerar för att skrifva nämnd (subst. samt partic.) samt namn< (supinum af nämna), dock hämd.

27.

P betecknar p-ljud samt stundom, tillsammans tillsammans med h, f-Ijud samt tillsammans s 5-ljud.

P-ljudet tecknas tillsammans p, t. ex. vid, djup, döpte, klippte, klippt, knappt, öppna, löpning, öppning. Jfr dock B (16. Anm. 3).

Märk orden apelQ. appel), apel-kastady biskop {biskopen, biskopar), bröllop (stundom bröllopp, vanligen brölloppet, brölloppen), isop (men rörsopp), senap, üp-land, Upsala (stundom svensk region, - 35 -

26» N betecknar «-ljudet samt — dels jämte g {ng), dels ensamt — äw^-ljudet.

— inom spanska språket betecknas nj tillsammans h, t. ex. Coruna (läs »korunja»).

iV-ljudet skrifves ständigt tillsammans n, t. ex. nål, nypon, kände. Långt n skrifves enkelt a* Framför böjnings- samt af-ledningsändelser, såsom börja tillsammans konsonant, utom -het» mening vid dubbelskrifvet n bibehålla denna stafning framför böjningsändel-sens 8. Ex. kände, känd, känt, hände, händt; mins (af minnas), qvinsperson, bränhar, qvinlig,sin-' lig, granskap, förståelse, gynsam, missunsam, varkunsam.

Deremot brunnsdrickning, brännsår, grannqvinna, rännsnara, sinnrik, spannrem, tennstop, stinnhet, tunn-het m. fl. Uti imperf. af finnas skrifves ömsom fanns samt fans.

b* inom nästa enkU ord: an-(komst, -märka, -taga), den, din (ömsom långt samt kort), ett (ömsom långt samt kort), denne, denna, igen, in, förmå (af kunna), inkomst (doldt ställe; jfr Zönn-träd), man (plur. män), ma% (pron.), dock (konj.), min (ömsom långt samt kort), munhåla, mån' (bättre månn'), sin (ömsom långt samt kort), sven, Sven, ton (handelst.), kamrat samt än.

c» inom kombinationer tillsammans samt afledningar af ofvan uppräknade mening {munvig, vänfast, manskap, vänlig) äfvensom inom följande: all-mänj bränvin (men brännmärka, brännstål), land, land i norden, Finmarken, Finspong {-spång), fruntimmer, fänrik, Gunborg, Gunhild, Gunlög, Henrik, Jön-

köping, kungöra, känspak, Linköping, Untyg, länstol {ländstoV), måndag, qvinfolk, qvinkön, ran-saka, runstycke, spanmål, vilodag, ungefär.

Anm.

1. inom forna tider betecknades långt n ofta tillsammans med en streck öfver bokstafven, t. ex. »fina», »saning».

Anm. 2. N bör uttalas framför j, t. ex. inom njugg, njure, njuta, Njurling.

Anm. 3. Drottning besitter inom talspråket biformen »dronning», hvil-ken dock ej nyttjas inom skrift.

Anm. 4. Fjerdedel besitter inom talspråket samt någon gång inom text biformen fjemdel.

Anm.

5. Vinnlägga bör stafvas tillsammans numeriskt värde n.

Anm. 6. Man bör skrifva jämngod, jämnlik, jämnstark o. s. v., derför för att en n höres inom dessa mening, åtminstone inom vårdadt tungomål. Deremot jämföra, platsnamn, jämte o. s. v., inom hvilka intet n höres.

Anm. 7. Vanligast samt riktigast existerar för att skrifva nämnd (subst. samt partic.) samt namn< (supinum af nämna), dock hämd.

27.

P betecknar p-ljud samt stundom, tillsammans tillsammans med h, f-Ijud samt tillsammans med s 5-ljud.

P-ljudet tecknas tillsammans p, t. ex. vid, djup, döpte, klippte, klippt, knappt, öppna, löpning, öppning. Jfr dock B (16. Anm. 3).

Märk orden apelQ. appel), apel-kastady biskop {biskopen, biskopar), bröllop (stundom bröllopp, vanligen brölloppet, brölloppen), isop (men rörsopp), senap, üp-land, Upsala (stundom Uppland,- 36 -

Uppsala), Upmark, dock upp, uppgå, uppsvear, Uppåkra samt väppling, såsom dock stundom skrifves samt uttalas väpling.

Anm.

1. Discipel oahmultipel uttalas tillsammans långt |?-ljud, dock skrifvas tillsammans enkelt p, .

A n m. 2. Fordom insköts ofta en p mellan m samt n (»hampn», »nampn» o. s. v.).

Anm. 3. inom namnen Psarski, Psilander samt Psilanderskjöld samt inom orden psalm, psalmist, psalmodi, psalmodikon samt psal-tare existerar p merendels stumt. — inom pseudonym, mentalvårdare, psykologisk m. fl. d.

uttalas nämnda bokstaf.

28. Q nyttjas före v (och u) såsom indikator på grund av Ä;-ljudet. titta K. (23. 2).

29. B betecknar r-ljudet. Framför d. inom, n, s samt t besitter detta dock vanligen en sådant uttal, för att rd, rl, rn, rs samt rt snarare behärska betraktas liksom särskilda modifikationer af dem enkla ljuden d, inom, n, s samt t än likt verkliga ljudförbindelser.

Anm.

Skorming uppkommer genom vissa egendomliga sätt för att uttala r. detta renaste r-ljudet existerar detta, likt frambringas, angående man låter »tungspetsen dallra mot framtändernas rötter alternativt tandkött».

Ä-ljudet tecknas tillsammans r, t; ex. rad, vrå, barr, torrt, skorming, skurning, utom inom några ett fåtal namn, der detta tecknas tillsammans med rh, t. ex. Rhen, Rhodus, Rhone; Rhodin, Rhyzelius, Arrhenius.

Deremot existerar detta numera nästan allmänt brukligt för att skrifva rabarber, rapsodi, rapsodisk, retor, retorik.

reumatism {röjmatism), romb,rom-boid, rytm, taktfylld, diarré, katarr, myrra o. s. v. inom stället på grund av »rhabarber», »rhapsodi», »rhetor», »rheumatism», »rhomb», »rhj^tm», »diarrhé», »katarrh» o. s. v.

Anm. 1. Man skrifver försvunnen (adv.), begränsad (adj.), skorsten, uttorkning, tvärs, tvärt (adv.) tillsammans en r, dock torrt (af .torr) tillsammans med numeriskt värde r.

Anm.

2. för att sätta inom inom st. f. rd inom orden möbel, garde, gård, gärde, mark, ovårdig, vårda sig ifall o. d., således »bol», »gale», »gål» o. s. v., tillhör vissa landskapsmål^ dock icke riksspråket. förbättrad existerar ock för att yttra färdknäpp än »fälknäpp». Deremot måste formerna kin håle (i st. f. »hårde»), inom fjol (jämte inom fjor), svål (Isl. »svörÖr»), utböling {^Åmie utbörding), vulen (jämte vuren = vorden) samt vålnad (för »vårdnad») m.

.fl. anses tillhöra riksspråket.

Anm. 3. Enkannerlig samt evinnerlig torde artikel förbättrad än enkannelig samt evinnelig. Jfr sannerligen, visserligen o. d. — Perlemo samt ^erlemor nj^ttjas ifall hvarandra. detta förra må föredragas.

Anm. 4. en stumt r förekommer inom slutet af flera inom svenskan nyttjade franska mening, bl. a. atelier, chiffonnier, diner, portier; Bonnier, Verdier.

80.

S betecknas

1. tillsammans med s, inom svenska mening samt flera försvenskade låneord, t. ex. ask, sal, hvass, neutr. hvasst, hvässa, imperf. hvässade 1. hvässte, hyste, kysste, lyste (af lysa), instans (Fr. »instance»). - 36 -

Uppsala), Upmark, dock upp, uppgå, uppsvear, Uppåkra samt väppling, likt dock stundom skrifves samt uttalas väpling.

Anm. 1. Discipel oahmultipel uttalas tillsammans med långt |?-ljud, dock skrifvas tillsammans enkelt p, .

A n m.

2. Fordom insköts ofta en p mellan m samt n (»hampn», »nampn» o. s. v.).

Anm. 3. inom namnen Psarski, Psilander samt Psilanderskjöld samt inom orden psalm, psalmist, psalmodi, psalmodikon samt psal-tare existerar p merendels stumt. — inom pseudonym, mentalvårdare, psykologisk m. fl. d. uttalas nämnda bokstaf.

28. Q nyttjas före v (och u) såsom indikator till Ä;-ljudet. titta K. (23.

2).

29. B betecknar r-ljudet. Framför d. inom, n, s samt t äger detta dock vanligen en sådant uttal, för att rd, rl, rn, rs samt rt snarare behärska betraktas vilket särskilda modifikationer af dem enkla ljuden d, inom, n, s samt t än vilket verkliga ljudförbindelser.

Anm. Skorming uppkommer genom vissa egendomliga sätt för att uttala r. detta renaste r-ljudet existerar detta, såsom frambringas, angående man låter »tungspetsen dallra mot framtändernas rötter alternativt tandkött».

Ä-ljudet tecknas tillsammans med r, t; ex.

rad, vrå, barr, torrt, skorming, skurning, utom inom några ett fåtal namn, der detta tecknas tillsammans rh, t. ex. Rhen, Rhodus, Rhone; Rhodin, Rhyzelius, Arrhenius. Deremot existerar detta numera nästan allmänt brukligt för att skrifva rabarber, rapsodi, rapsodisk, retor, retorik.

reumatism {röjmatism), romb,rom-boid, rytm, taktfylld, diarré, katarr, myrra o. s. v. inom stället på grund av »rhabarber», »rhapsodi», »rhetor», »rheumatism», »rhomb», »rhj^tm», »diarrhé», »katarrh» o.

s. v.

Anm. 1. Man skrifver försvunnen (adv.), kreditkort (adj.), skorsten, uttorkning, tvärs, tvärt (adv.) tillsammans en r, dock torrt (af .torr) tillsammans med numeriskt värde r.

Anm. 2. för att sätta inom inom st. f. rd inom orden möbel, garde, gård, gärde, mark, ovårdig, vårda sig angående o. d., således »bol», »gale», »gål» o. s. v., tillhör vissa landskapsmål^ dock icke riksspråket.

förbättrad existerar ock för att yttra färdknäpp än »fälknäpp». Deremot måste formerna kin håle (i st. f. »hårde»), inom fjol (jämte inom fjor), svål (Isl. »svörÖr»), utböling {^Åmie utbörding), vulen (jämte vuren = vorden) samt vålnad (för »vårdnad») m. .fl. anses tillhöra riksspråket.

Anm. 3. Enkannerlig samt evinnerlig torde artikel förbättrad än enkannelig samt evinnelig. Jfr sannerligen, visserligen o.

d. — Perlemo samt ^erlemor nj^ttjas angående hvarandra. detta förra må föredragas.

Anm. 4. en stumt r förekommer inom slutet af flera inom svenskan nyttjade franska mening, bl. a. atelier, chiffonnier, diner, portier; Bonnier, Verdier.

80. S betecknas

1. tillsammans med s, inom svenska mening samt flera försvenskade låneord, t. ex. ask, sal, hvass, neutr. hvasst, hvässa, imperf.

hvässade 1. hvässte, hyste, kysste, lyste (af lysa), instans (Fr. »instance»). - 36 -

Uppsala), Upmark, dock upp, uppgå, uppsvear, Uppåkra samt väppling, likt dock stundom skrifves samt uttalas väpling.

Anm. 1. Discipel oahmultipel uttalas tillsammans med långt |?-ljud, dock skrifvas tillsammans enkelt p, .

A n m. 2. Fordom insköts ofta en p mellan m samt n (»hampn», »nampn» o. s.

v.).

Anm. 3. inom namnen Psarski, Psilander samt Psilanderskjöld samt inom orden psalm, psalmist, psalmodi, psalmodikon samt psal-tare existerar p merendels stumt. — inom pseudonym, mentalvårdare, psykologisk m. fl. d. uttalas nämnda bokstaf.

28. Q nyttjas före v (och u) såsom indikator till Ä;-ljudet. titta K. (23. 2).

29. B betecknar r-ljudet. Framför d. inom, n, s samt t äger detta dock vanligen en sådant uttal, för att rd, rl, rn, rs samt rt snarare behärska betraktas liksom särskilda modifikationer af dem enkla ljuden d, inom, n, s samt t än liksom verkliga ljudförbindelser.

Anm.

Skorming uppkommer genom vissa egendomliga sätt för att uttala r. detta renaste r-ljudet existerar detta, vilket frambringas, angående man låter »tungspetsen dallra mot framtändernas rötter alternativt tandkött».

Ä-ljudet tecknas tillsammans med r, t; ex. rad, vrå, barr, torrt, skorming, skurning, utom inom några ett fåtal namn, der detta tecknas tillsammans med rh, t. ex. Rhen, Rhodus, Rhone; Rhodin, Rhyzelius, Arrhenius.

Deremot existerar detta numera nästan allmänt brukligt för att skrifva rabarber, rapsodi, rapsodisk, retor, retorik.

reumatism {röjmatism), romb,rom-boid, rytm, taktfylld, diarré, katarr, myrra o. s. v. inom stället till »rhabarber», »rhapsodi», »rhetor», »rheumatism», »rhomb», »rhj^tm», »diarrhé», »katarrh» o. s. v.

Anm. 1. Man skrifver försvunnen (adv.), betalkort (adj.), skorsten, uttorkning, tvärs, tvärt (adv.) tillsammans med en r, dock torrt (af .torr) tillsammans numeriskt värde r.

Anm.

2. för att sätta inom inom st. f. rd inom orden matbord, garde, gård, gärde, mark, ovårdig, vårda sig ifall o. d., således »bol», »gale», »gål» o. s. v., tillhör vissa landskapsmål^ dock icke riksspråket. förbättrad existerar ock för att yttra färdknäpp än »fälknäpp». Deremot måste formerna kin håle (i st. f. »hårde»), inom fjol (jämte inom fjor), svål (Isl. »svörÖr»), utböling {^Åmie utbörding), vulen (jämte vuren = vorden) samt vålnad (för »vårdnad») m.

.fl. anses tillhöra riksspråket.

Anm. 3. Enkannerlig samt evinnerlig torde artikel förbättrad än enkannelig samt evinnelig. Jfr sannerligen, visserligen o. d. — Perlemo samt ^erlemor nj^ttjas angående hvarandra. detta förra må föredragas.

Anm. 4. en stumt r förekommer inom slutet af flera inom svenskan nyttjade franska mening, bl. a. atelier, chiffonnier, diner, portier; Bonnier, Verdier.

80.

S betecknas

1. tillsammans s, inom svenska mening samt flera försvenskade låneord, t. ex. ask, sal, hvass, neutr. hvasst, hvässa, imperf. hvässade 1. hvässte, hyste, kysste, lyste (af lysa), instans (Fr. »instance»). - 36 -

Uppsala), Upmark, dock upp, uppgå, uppsvear, Uppåkra samt väppling, likt dock stundom skrifves samt uttalas väpling.

Anm. 1. Discipel oahmultipel uttalas tillsammans långt |?-ljud, dock skrifvas tillsammans enkelt p, .

A n m.

2. Fordom insköts ofta en p mellan m samt n (»hampn», »nampn» o. s. v.).

Anm. 3. inom namnen Psarski, Psilander samt Psilanderskjöld samt inom orden psalm, psalmist, psalmodi, psalmodikon samt psal-tare existerar p merendels stumt. — inom pseudonym, mentalvårdare, psykologisk m. fl. d. uttalas nämnda bokstaf.

28. Q nyttjas före v (och u) såsom indikator till Ä;-ljudet.

titta K. (23. 2).

29. B betecknar r-ljudet. Framför d. inom, n, s samt t besitter detta dock vanligen en sådant uttal, för att rd, rl, rn, rs samt rt snarare behärska betraktas likt särskilda modifikationer af dem enkla ljuden d, inom, n, s samt t än såsom verkliga ljudförbindelser.

Anm. Skorming uppkommer genom vissa egendomliga sätt för att uttala r. detta renaste r-ljudet existerar detta, såsom frambringas, angående man låter »tungspetsen dallra mot framtändernas rötter alternativt tandkött».

Ä-ljudet tecknas tillsammans med r, t; ex.

rad, vrå, barr, torrt, skorming, skurning, utom inom några erhålla namn, der detta tecknas tillsammans rh, t. ex. Rhen, Rhodus, Rhone; Rhodin, Rhyzelius, Arrhenius. Deremot existerar detta numera nästan allmänt brukligt för att skrifva rabarber, rapsodi, rapsodisk, retor, retorik.

reumatism {röjmatism), romb,rom-boid, rytm, taktfylld, diarré, katarr, myrra o. s. v. inom stället på grund av »rhabarber», »rhapsodi», »rhetor», »rheumatism», »rhomb», »rhj^tm», »diarrhé», »katarrh» o.

s. v.

Anm. 1. Man skrifver försvunnen (adv.), betalkort (adj.), skorsten, uttorkning, tvärs, tvärt (adv.) tillsammans med en r, dock torrt (af .torr) tillsammans med numeriskt värde r.

Anm. 2. för att sätta inom inom st. f. rd inom orden möbel, garde, gård, gärde, mark, ovårdig, vårda sig ifall o. d., således »bol», »gale», »gål» o. s. v., tillhör vissa landskapsmål^ dock icke riksspråket.

förbättrad existerar ock för att yttra färdknäpp än »fälknäpp». Deremot måste formerna kin håle (i st. f. »hårde»), inom fjol (jämte inom fjor), svål (Isl. »svörÖr»), utböling {^Åmie utbörding), vulen (jämte vuren = vorden) samt vålnad (för »vårdnad») m. .fl. anses tillhöra riksspråket.

Anm. 3. Enkannerlig samt evinnerlig torde existera förbättrad än enkannelig samt evinnelig. Jfr sannerligen, visserligen o.

d. — Perlemo samt ^erlemor nj^ttjas angående hvarandra. detta förra må föredragas.

Anm. 4. en stumt r förekommer inom slutet af flera inom svenskan nyttjade franska mening, bl. a. atelier, chiffonnier, diner, portier; Bonnier, Verdier.

80. S betecknas

1. tillsammans med s, inom svenska mening samt flera försvenskade låneord, t. ex. ask, sal, hvass, neutr. hvasst, hvässa, imperf. hvässade 1.

hvässte, hyste, kysste, lyste (af lysa), instans (Fr. »instance»).- 37 -

intelligens (Fr. »iütelligeuce»), spelning (Fr. »concert»), bedöma (1. kriticera. Fr. »critiquer»), Jiy-ans (Fr. »nuance»), polis (Fr. »police»), provins (Fr. »pro vince»), sarasener (Lat. »saraceni»), sås (Fr. »sauce»).

Anm. 1. Sikt icke skrifvas dubbelt efter utdragen konsonant inom identisk grundstafvelse: icke »forss», »korss», utan fors, kors.

Anm.

2. Man skrifve rysk {icke »ryssk»).

Anm. 3. aS' inom brås, hisna, förgås äger stundom, samt s inom {tilV) sjös, besman, lispund samt idisla ständigt långt ljud, dock tecknas enkelt. Deremot skrifves gnissla, hvissla, prassla, pyssla, syssling. oassla.

2. tillsammans c framför lena vokaler: a* inom många namn, bl. a. Cæsar, Cecilia, Vicero, Vinna, Cyrus, Cederström, Centerwall; Cilicien, Cypern; b.

inom ett massiv mängd låneord, t. ex. advocera, akacia, anticipera, applicera, artificiel, associera, ceder, ce-dera, avhållsamhet, fängelse, cement, censor, center, centner, huvud, centrum, cerat, ceremoni, cemera, cert, cession (egendoms afträdande mot borgenärer; ]trsession, »sittning», sammanträde), ciceron, cider, cigarr, cikoria, cinober, cirkel, cirkulera, cirkus, ciselera, cistern, fästning, quotation, citera, citron, cittra {sittra), civil, civilisera, cyan, velociped, cyklop, cylinder, cymbal, cyniker, cynisk, cypress.

månad, decidera, decimal, dedicera, deficit, docent, docera, ela-sticitet, elektricitet, emancipera, encyklopedi, exercera, fabricera.

facett, facit, glacé (-handskar), gläder, sockeralkohol, hyacint, presentera, klassicitet, kategorisera, kommunicera, koncentrera, idé {konsept), koncis, krucifix, licentiat, lyceum, mecenat (af Mæcenas), läkemedel, multiplicera, musicera, mysticism, narciss (1. narsiss), necessär, notificera, obducera, ocean, officer, officiel, officin, particip, petrificera, placera, noggrann, princip, principal, andel, process, procession, producera, publicera, qvalifwera, recensera, recension, anvisning, recett, recidiv, recipiera, ricin (-olja), redtativ, minska, rubricera, saducé, social, societet, spe-ceri, special, specie, speciel, spe-cies, specificera, vice, violoncell.

Anm.

1. inom några franska låneord förekommer c tillsammans ^-Ijud framför hårda vokaler, samt detta besitter då ständigt cedilj, t. ex. faqad, garqon (1. garsong).

Anm. 2. Försöket för att inom forngrekiska namn samt inom några grekiska låneord införa k, tillsammans Avljud, framför lena vokaler inom st. f. detta inom århundraden nyttjade c tillsammans 5-ljud, förtjenar icke succé, särskildt derför för att inom svenska språket k framför mjuk vokal i enlighet med regeln äger fjc-ljud.

Man skrifve derfor Cefalonia, centauer, Cerberus, Cimon, cyniker, Cypern, Cyrus, Focis, Lacedemon, Mace-donien o. s. v. {icke »Kefalonia», »kentauer», »Kerberos», »Eimon» o. s. v.; jfr kedja, kimrök, kypare o. d.)

3. tillsammans ce inom bl. a. benefice, chance, face {en face), farce (stundom fars), force, glace- 38 -

(kunde skrifvas glass), grace, race (1. ras).

Anm. inom enstaka massiv mängd franska låneord vid -ce tecknas fi-ljudet numera vanligen tillsammans s, t.

ex. partnerskap, reklam, arrogans, assistans, assurans, avans, balans, brons, elegans, fajans, ekonomi, grimas, instans, intelligens, kom.mers, sammanträde, konvenans, monstrans, notis, novis (novice), nyans, obser-vans, ordonnans, provins, renässans, rom,ans, seans (seancé), substans, survivans, tolerans, vakans.

4. tillsammans a. inom många namn, bl. a. Zuleima, Zakarias,Z achris-son, Zander, Zetterstedt, Zetter-wall, Zebaot (1.

Sebaot), Zeus (Zevs), Inez, Afzelius, Berzelius, Gortez, Franzén, Retzius, Rietz (läs »rits»); Leipzig, Lützen; b. inom några låneord: zékin, zelot, zenit, zibetkatt, rom, zink, zodiak, region, zoologi, zuav(zouav), amazon, azur, bazar (1. basar), gazett, lazaron, rapunzel, tazett.

Anm. Bisarr (jbizarr),duodes, gasell, hasard, horisont, horison-tel, lasarett, publikation, masurka (mazurka), sebra, sefir, sicksack (i st.

f. »zig-zag»), sirat, sobel (1. sàbel) skrifvas numera af dem fleste tillsammans med s.

Ö. tillsammans æ inom Xantippa, Xeno-fon, Xerxes, xylograf. inom dessa mening uttala somliga x såsom ks.

6. tillsammans med sc inom bl. a. scen, sceneri, scenisk, discipel, disciplin, oanständig samt scepter. dem fyra sistnämnda uttalas af somliga tillsammans sje-ljud. Någia skrifva derför diskipel, diskiplin,obsken,skepter.

Jfr Sje (85. 11).

7. 'I några mening höres en efter <-ljud, utan för att detta s representeras af något särskildt indikator, t. ex. Curtius, Pontius, aktie, gratial, gratie, första, initiera, martialisk, minutiös, nun-tie, patient, pretiosa, pretiös, profetia m. fl. — Licentiat uttalas vanligen »lisensiat».

Anm. angående p framför s titta P. (27. Anm. 3).

81. T betecknar Mjud. Anm. 1. T bör uttalas samt skrifvas inom eljest, {\\\\)fyllest samt medelst.

Straxt torde existera förbättrad än strax.

Anm. 2. ifall dt samt th titta nedan (2 o. 3). T-ljudet skrifves 1. inom dem flesta fall tillsammans t, t. ex. taga, väg, moU

Anm. 1. nästa mening, likt hafva långt Mjud, dock hvilkas stafning vacklar emellan enkelt samt dubbelt t, böra skrifvas tillsammans dubbel konsonant: bettla, cittra isittra), gyttja, huttia, kittla, kättja, lathet, nitton, nittio, nyttja, plattform, sjutton, sjuttio, tretton, trettio, vettvilling, vittja, vittna (men hvitna, tillsammans med begränsad t), liksom bottna, glittra, ruttna, splittra, sprattla, tröttna, vatUia, {i'6i:-)vittra.

Deremot båtna, fet-na, flatna, hetna, nåtla, tätna samt dem plurala participialformer-na besutna, brutna, skjutna o. d. (af besitta, avbryta, skjuta o. s. v.).

Anm. 2. Algot, Atlas, Gotfrid, Gotland (jfr gute o. gut-nisk), avsnitt, styckningsdel av kött, tatare samt titel skrifvas tillsammans med enkelt t, fastän uttalet existerar långt f-ljud. - 38 -

(kunde skrifvas glass), grace, race (1.

ras).

Anm. inom ett massiv mängd franska låneord vid -ce tecknas fi-ljudet numera vanligen tillsammans med s, t. ex. partnerskap, reklam, arrogans, assistans, assurans, avans, balans, brons, elegans, fajans, ekonomi, grimas, instans, intelligens, kom.mers, sammanträde, konvenans, monstrans, notis, novis (novice), nyans, obser-vans, ordonnans, provins, renässans, rom,ans, seans (seancé), substans, survivans, tolerans, vakans.

4.

tillsammans med a. inom många namn, bl. a. Zuleima, Zakarias,Z achris-son, Zander, Zetterstedt, Zetter-wall, Zebaot (1. Sebaot), Zeus (Zevs), Inez, Afzelius, Berzelius, Gortez, Franzén, Retzius, Rietz (läs »rits»); Leipzig, Lützen; b. inom några låneord: zékin, zelot, zenit, zibetkatt, rom, zink, zodiak, distrikt, zoologi, zuav(zouav), amazon, azur, bazar (1. basar), gazett, lazaron, rapunzel, tazett.

Anm.

Bisarr (jbizarr),duodes, gasell, hasard, horisont, horison-tel, lasarett, publikation, masurka (mazurka), sebra, sefir, sicksack (i st. f. »zig-zag»), sirat, sobel (1. sàbel) skrifvas numera af dem fleste tillsammans s.

Ö. tillsammans æ inom Xantippa, Xeno-fon, Xerxes, xylograf. inom dessa mening uttala somliga x likt ks.

6. tillsammans sc inom bl. a. scen, sceneri, scenisk, discipel, disciplin, oanständig samt scepter.

dem fyra sistnämnda uttalas af somliga tillsammans sje-ljud. Någia skrifva derför diskipel, diskiplin,obsken,skepter. Jfr Sje (85. 11).

7. 'I några mening höres en efter <-ljud, utan för att detta s representeras af något särskildt indikator, t. ex. Curtius, Pontius, aktie, gratial, gratie, första, initiera, martialisk, minutiös, nun-tie, patient, pretiosa, pretiös, profetia m. fl. — Licentiat uttalas vanligen »lisensiat».

Anm.

angående p framför s titta P. (27. Anm. 3).

81. T betecknar Mjud. Anm. 1. T bör uttalas samt skrifvas inom eljest, {\\\\)fyllest samt medelst. Straxt torde artikel förbättrad än strax.

Anm. 2. angående dt samt th titta nedan (2 o. 3). T-ljudet skrifves 1. inom dem flesta fall tillsammans t, t. ex. taga, väg, moU

Anm. 1. nästa mening, såsom hafva långt Mjud, dock hvilkas stafning vacklar emellan enkelt samt dubbelt t, böra skrifvas tillsammans dubbel konsonant: bettla, cittra isittra), gyttja, huttia, kittla, kättja, lathet, nitton, nittio, nyttja, plattform, sjutton, sjuttio, tretton, trettio, vettvilling, vittja, vittna (men hvitna, tillsammans med kreditkort t), liksom bottna, glittra, ruttna, splittra, sprattla, tröttna, vatUia, {i'6i:-)vittra.

Deremot båtna, fet-na, flatna, hetna, nåtla, tätna samt dem plurala participialformer-na besutna, brutna, skjutna o. d. (af besitta, avbryta, skjuta o. s. v.).

Anm. 2. Algot, Atlas, Gotfrid, Gotland (jfr gute o. gut-nisk), avsnitt, styckningsdel av kött, tatare samt titel skrifvas tillsammans med enkelt t, fastän uttalet existerar långt f-ljud.- 39 -

Aum. 3. Enkelt ^ bör skrifvas inom orden Brita (men Birgitta o.

Brigitta), göktita (rtyta), hvitling, kalfatra, vetenskap, vetgirig, ve-terlig samt vetskap samt uttalet artikel inom öfverensstämmelse dermed. — Man undvike för att yttra »mattmor» inom st. f. »matmor».

Anm. 4. Orden drots (jfr drott-sete), klots, krets, lots, ställe, pyts, sats, sits, skjuts, smuts, spets, trots (jfr trötts, af tro), vits o. d. fà ej skrifvas tillsammans numeriskt värde t.

Anm.

ö. Allitteration, litterär-tur, litterär m. fl. skrifvas ömsom tillsammans med en alternativt numeriskt värde t.

Anm. 6. inom många, mera allmänt nyttjade främmande mening vid rt, tillsammans stumt t samt föregående ä-ljud, tecknadt tillsammans med e, t. ex. desert {dessert), spelning (1. koncert), kuvert, äger detta blif-vit ganska vanligt för att låta t höras, då orden nyttjas inom svenskan.

Anm.

7. Formen skrifspråk torde existera förbättrad än skriftspråk (jfr skrifbläck, -bord, -öfning o. d.). — T inom neutr. af sjelf existerar helt visst obehöfligt. titta Rydqv., Sv. spr. 1. II. 648; Hist språkf. 45 o. f.

Anm. 8. en inom talspråket ofta förekommande fel existerar för att utelemna t inom ändelser, t. ex. inom orden barnet, bordet, hornet, landet, stycket, många, talat, slagit, vikit.

Anm.

9. Slentrian existerar riktigare än »slendrian».

Anm. 10. detta heter salpeter {icke »saltpeter»).

2. tillsammans dt inom böjningsformer af mening vid d, t. ex. oafsedt, o-

aktadt, bevändt, godt, födt, kalladt, mildt, händt, samfäldt, särskildt, samt inom orden brådtom {icke »bråttom» alternativt »brottom»), -faldt (trefaldt, mångfaldt; jfr enfald), förvandt {anförmndt, bundsförvandt, bildkonst förvandt), förvandtskap, gesandt, glädtig, godta sig, inom några kombinationer tillsammans med grabb {handtlangare, handtverk, handtverkare m.

fl.), handtera, hardt {hardt nära), inom ett massiv mängd kombinationer tillsammans nation {landtbruk, - ljus, -flicka, •gods, -handel, -man, -marskalk, -mätare m. fl.), landtlig, midt, ridt, skridt, tidt (ofta), valdt-horn, vardt (af varda), vindt-hund samt ändtUgen äfvensom inom några namn, t. ex. Berg-stedt, Grundtvig, Landtmanson, Schmidt.

Anm. 1. Orden antvarda, bantler, befintlig, knippe, buntma-kare, bunta (tillsammans), fient-lig, fintlig, fryntlig, mittel{-nX\\), månatlig, -munt samt -mynt {bred-munt, harmynt), muntlig, skilt-vakt {skyltvakt) samt central behärska utan olägenhet tecknas såsom på denna plats skett, ehuru Mjudet inom dem.

ofta fordom skrefs samt stundom ännu tecknas tillsammans dt. Stafningarna bundt, bundta samt fiendtlig äro dock ännu ganska vanliga.

Anm. 2. Orden bildhuggare, vindböjtel, åldfar {-fru, -gesäll) skrifvas nästan ständigt såsom denna plats skett, ehuru dem af flera uttalas tillsammans med Mjnd.

3. tillsammans med th inom många familjenamn samt af dem bildade mening, t. ex. Adlerbeth, Göthe, Luther,- 40 -

lutherdom, luthersk {icke »Luter», »luterdom», »lutersk»), Ruth, Tham, Thomander, Thorild, samt inom några ortnamn: Athen (1.

Aten, icke »Aten»), Marathon (1. Maraton), Thehe (1. Tehe) m. fl.

Anm. ett mängd mening (dels nordiska, dels af främmande börd), liksom fordom, tillsammans med alternativt utan bas inom härledniiigen, skref-vos tillsammans med th, stafvas idag ofta samt rättast tillsammans endast t, bl. a. anatem{a), antipati, läkemedelsbutik, aritmetik, atlet, bokhus, eter, etik, moralisk, hypotek, ett antagande eller en förklaring som föreslås för att förklara något, katarr, kateder, kategori, kateter, katolik, matematik, legende, mytisk, traditionell eller strikt efter en lära, stavningslära, patetisk, sjukdomslära, patos, sabbat, sympati, örtinfusion {icke »the» 1.

»té»), scenkonst, tema, teologi, teori, begrepp, febermätare, tes, tonfisk, tordön, torsdag, tron, turs, ty, zenit; Demostenes, Elisabet, Fritjof, Goliat, Jonatan, Judit, Katarina,Matilda, Märta, Natan, Natanael, Fytagpras, Talia,i TeUa, Temistokles, Teodor, Tjalfve, Tjasse, Tjelvar, Tomas, Tor, Tora, Torbjörn, Torkel, Tcyrsten, Torvid, Trym, Ture, Tyra; Etiopien, Gautjod, götet, Svitjod, Tabor, Tessa-lien, kom (finska), Vestergötland, Östergötland, Jfr 42—47.

4.

T samt s inom förening skrifvas: a. tillsammans ts inom tsar (1. zar, icke »tzar» alternativt, »czar») samt inom blyerts, . harts, (b\k-)holts, lakrits, qvarts, vits äfvensom, af flera, inom förnamnen Baltsår, Fints, Korfits, Maurits, Morits o. d.; b, tillsammans z inom några svenska familjenamn, t. ex. Hazèlius, Mozart, Sturzen-Becker, samt L tyska namn, t. ex.

Zürich, Zähringen, Leipzig, iSchweiz; c.

tillsammans zz inom grandezza, mezzo (musikterm), intermezzo (läs. »-mätso» 1. »-mässo»), pa-jazzo {pajatso, pajasso), razzia; Mezzofanti; Nizza, Jfr 30. 4.

Anm. inom bl. a. engelska samt isländska språken finnes en slags tungspetsljud (modifikationer af d samt t), hvilka sakna motsvarighet inom svenska riksspråket. inom engelskan tecknas båda dessa ljud tillsammans th. Uti isländskan tecknas dem tillsammans med 6 samt J): detta förra motsvarande s.- k.

»lent aspireradt t» inom engelskan (i t. ex. »thou» samt »that»), detta senare s. k. »starkt aspireradt t» (i t. ex. engelska »think»). Ex. Har-barMioh (Harbards sång), [-Vaf-}^ruhnismål-] {+Vaf- }^ruhnismål+} (Vaftrudnes sång). Jfr 5.

82. Y betecknar v-ljudet samt inom enstaka fall /-Hud. ifall hv titta nedan (4).

F-ljudet skrifves

1. tillsammans v, framför stafvelsens ,vokal inom dem flesta svenska mening, t.

ex. verka, dvala, qvinna, tvång.

Anm. 1. Bokstafstecknet W, w (»dubbelt v») nyttjas inom vissa familjenamn : Waldenström, Wal-lenberg, Wallin, Wennerberg, Wetterbergh, Wettergrundh, Wie-selgren, Wikner, Winge, Wisén, Wcem, Wrede, Arwidsson, Beskow, Löwenhielm, Söderwall, Triewald m. fl., samt af dem avledda mening, t. ex. waldenströmia-nismen, wallinska psalmboken o. s. v., samt inom några utländska ortnamn, bl.

a. WestfaUn, Wien, Wismar, Wittenberg, Worms, Würzberg, äfvensom inom en samt - 40 -

lutherdom, luthersk {icke »Luter», »luterdom», »lutersk»), Ruth, Tham, Thomander, Thorild, samt inom några ortnamn: Athen (1. Aten, icke »Aten»), Marathon (1. Maraton), Thehe (1. Tehe) m. fl.

Anm. ett mängd mening (dels nordiska, dels af främmande börd), såsom fordom, tillsammans alternativt utan bas inom härledniiigen, skref-vos tillsammans th, stafvas för tillfället ofta samt rättast tillsammans med endast t, bl.

a. anatem{a), antipati, läkemedelsbutik, aritmetik, atlet, bokhylla, eter, etik, moralisk, hypotek, ett antagande eller en förklaring som föreslås för att förklara något, katarr, kateder, kategori, kateter, katolik, matematik, legende, mytisk, traditionell eller strikt efter en lära, stavningslära, patetisk, sjukdomslära, patos, sabbat, sympati, örtinfusion {icke »the» 1. »té»), scenkonst, tema, teologi, teori, begrepp, febermätare, tes, tonfisk, tordön, torsdag, tron, turs, ty, zenit; Demostenes, Elisabet, Fritjof, Goliat, Jonatan, Judit, Katarina,Matilda, Märta, Natan, Natanael, Fytagpras, Talia,i TeUa, Temistokles, Teodor, Tjalfve, Tjasse, Tjelvar, Tomas, Tor, Tora, Torbjörn, Torkel, Tcyrsten, Torvid, Trym, Ture, Tyra; Etiopien, Gautjod, götet, Svitjod, Tabor, Tessa-lien, kom (finska), Vestergötland, Östergötland, Jfr 42—47.

4.

T samt s inom förening skrifvas: a. tillsammans med ts inom tsar (1. zar, icke »tzar» alternativt, »czar») samt inom blyerts, . harts, (b\k-)holts, lakrits, qvarts, vits äfvensom, af flera, inom förnamnen Baltsår, Fints, Korfits, Maurits, Morits o. d.; b, tillsammans med z inom några svenska familjenamn, t. ex. Hazèlius, Mozart, Sturzen-Becker, samt L tyska namn, t. ex.

Zürich, Zähringen, Leipzig, iSchweiz; c.

tillsammans med zz inom grandezza, mezzo (musikterm), intermezzo (läs. »-mätso» 1. »-mässo»), pa-jazzo {pajatso, pajasso), razzia; Mezzofanti; Nizza, Jfr 30. 4.

Anm. inom bl. a. engelska samt isländska språken finnes en slags tungspetsljud (modifikationer af d samt t), hvilka sakna motsvarighet inom svenska riksspråket. inom engelskan tecknas båda dessa ljud tillsammans th.

Uti isländskan tecknas dem tillsammans med 6 samt J): detta förra motsvarande s.- k. »lent aspireradt t» inom engelskan (i t. ex. »thou» samt »that»), detta senare s. k. »starkt aspireradt t» (i t. ex. engelska »think»). Ex. Har-barMioh (Harbards sång), [-Vaf-}^ruhnismål-] {+Vaf- }^ruhnismål+} (Vaftrudnes sång). Jfr 5.

82. Y betecknar v-ljudet samt inom enstaka fall /-Hud. ifall hv titta nedan (4).

F-ljudet skrifves

1.

tillsammans v, framför stafvelsens ,vokal inom dem flesta svenska mening, t. ex. verka, dvala, qvinna, tvång.

Anm. 1. Bokstafstecknet W, w (»dubbelt v») nyttjas inom vissa familjenamn : Waldenström, Wal-lenberg, Wallin, Wennerberg, Wetterbergh, Wettergrundh, Wie-selgren, Wikner, Winge, Wisén, Wcem, Wrede, Arwidsson, Beskow, Löwenhielm, Söderwall, Triewald m. fl., samt af dem avledda mening, t.

ex. waldenströmia-nismen, wallinska psalmboken o. s. v., samt inom några utländska ortnamn, bl. a. WestfaUn, Wien, Wismar, Wittenberg, Worms, Würzberg, äfvensom inom en och- 41 -

aonat låneord, t. ex. wardare (ett slags fickur, son> besitter namn efter engelsmannen John Ward). Deremot bor man skrifva enkelt v inom Edvard, Evald, Evert, Valdemar, Valfrid, Valter, Vilhelm; Vadstena, Valhall, Vasa, Vaxholm, Vestergötland, Vester-ås, Vihorg, Villmanstrand, Visby, Vreta; vaggong^ valhyria, vallon o.

d. äfvensom inom finska, magyariska samt slaviska mening, t. ex. Dvina, Feodorovna, Gortjahov, Ivan, Ivanov, Kalevala, Novgo-rod, Orlov, Pleskov, Pultava, Romanov, Stolhova, Ttmeavar, Vilna, Vladimir, Vladislav, Vra-tislav, Vainämöinen, verst (rysk mil), vojvod o. d. Jfr 42—47.

Anm. 2. Efter q tecknas v-Ijudet inom några tillnamn tillsammans med u: Almquist, Quiding m. fl.

Anm. 3. inom några mening tecknas t;-ljudet stundom tillsammans wh, bl.

a. whisky (1. visky) samt whist (1. kanske vist).

2. tillsammans med / inom slutet af svenska mening samt inuti liknande före konsonant, t. ex. a/,. Gustaf (men ofta Gustaver, ständigt gustaviansk, stundom GuMava till Gustafva), häfd, tarflig. Jfr P (19. 1).

Und. inom dem flesta låneord tillsammans med v såsom slutljud tecknas detta tillsammans med v, t. ex. adjektiv, energisk, alkov, dativ, student, motiv, negativ, positiv.

— Stafningarna larv, nerv samt pulver omvexla tillsammans med larf (plur. larf ver), nerf {nerfver) samt pulfver; likaså medicinskt medel tillsammans med salfva: detta förra (enl. Sv. ak:s Ordlista) inom betydelsen aflossande af flere skjutvapen vid enstaka gång (kanonsalva), detta senare inom bet.

smörjelse. Bäst vore måhända för att inom båda bet. skrifva salfva.

Anm. Undantagsvis förekommer, inom slutet af namn, ü-ljudet be-tecknadt tillsammans med två/, t.

ex. Staaff.

3. tillsammans fv inuti svenska mening före vokal, t. ex. hafva, skälfva, stafva, ärfva.

Und. a. Låneord, t. ex. al-kover, bravo, breviarium, bulvan, divan, diverse, division, studenter, evangélium, hmeri, jovialisk, kadaver, kaviar, kravel, lava, lavendel, lavett, lavoar, manöver, November, revers, revolver, vivat.

Särskildt märkas slav (som tillhör den slaviska folkstammen), pl. slaver, samt slavisk, inom jämförelse tillsammans med slaf (träl), pl.

siafvar, slafva samt slafvisk.

b. enstaka mängd person- samt ortnamn, bl. a. Arvid (1. Arfvid), David, Eva, Ivar (1. Ifvar), Gustava (1. GuMafva), Lovisa; Dasvel, Evers, Loven, Lovisin; Arvika, Aavasaksa,Gellivare, Hornavan, Näsijdrvi, Savolaks, Skandinavien, Tavastehus.

c. Orden allvar (1. alfvar, icke »alvar»; jfr Ölands alfvar), arvode (eller, samt säkerligen bättre: arfvode), för alltid, evinnerlig, helvete, Håvamål.

Märk orden afund {icke »af-vund»), afvog {icke »avog») samt af vita (med numeriskt värde r-ljud, icke »avitaO, lifaktig o.

d.

4. tillsammans med hv (för härledningens samt ordskillnadens skull) inom orden hvabaf

hvad (prononi.; jfr subst.), *hvadan, hval{]iTval, och

hvalraf, icke »valraf», »vall-raf», »valrot» alternativt »vallrot»), hvalf,hvar samt dess sammansättn. (hvarest, hvar-igenom, hvar-öfver m. fl.; jfr subst., adj. o. verbet var), hvarf (omgång;

jfr varf), hvarje, hvarken, hvart (jfr ingen vart, någon vart,nordvart, sydvart o.

d.), hvass (jfr vass,

subst.), hvem,

hven, en slags gräs,

Hven,

hvete (jfr verbet känna till o. helvete), hvif (jfr vi,

pron.), hvila, hvilken, hvina, hvirfvel, hviska (jfr

viska), hvissla,

hvit (jfr vite), hvitling, hvälfva, (kring-)Äüär/m

(jfr vårfva), hväsa, hvässa.

Anm. Piggvar, valp, vifta, vimla, vimmel, vimmelkantig samt gullvifva {guldvifva 1.

gidvifva) torde böra skrifvas utan h, 88. X. titta K (28. 6. a o. b), U. Z. titta H (80. 4) samt T (81. 4).

85. SJe-lJudet, hvilket icke besitter något eget indikator, skrifves vid flere olika sätt.

1. tillsammans med sk inom allmänhet framför lent sjelfljud inom svenska samt försvenskade mening, t. ex. skema (schema), sken, skäck, skäl, sköt (af skjuta), beskäftig, beskällare faskin (fascin)^ kaskett, maskin, musköt^ skiffer, skisni, äfvensom (framför hårdt sjelfljud) inom orden menniska (mensklig uttalas vanligen tillsammans med fi- samt ^^-ljud), wiar-skalk, skarlakan samt ärtskocka (det senare uttalas stundom tillsammans med S' samt Ä;-ljud; ett samt ytterligare skrif-

ver ärtschocka).

Jfr 2, 5 o. 11 samt 28 (sid. 31, sp. 2).

2. tillsammans skj inom orden klädplagg, skjul, skjuta (imperf. sköt), skjuts samt skjutsa.

Anm. Fordom skrefs skj iski) äfven framför lena vokaler (»skjära», »skiörd» o. s. v.) Jfr tillnamnen Skjöld, Skiöldebrand, Nordenskjöld o. d.

3. tillsammans med stj inom orden stjelk, stjelpa, stjema, stjert, stjäla,

4. tillsammans med sj inom bl. a. sjagg (1.

schagg), sjakal (schakal), sjal (I. schal, icke »shawl»), sjubb (-skinn), lastare, sjåp, själ (ande), själ {sjel 1. säl, djurnamn), ansjovis (anjovis), häsja Qiässja), hysja (hyssja), hysjig (hyssjig, grådaskig), näsja G. nässja, snoka, vädra), rysja (ryssja), vysja (vyssja), äsja (ässja), af några äfven inom ^jabrak, sjaekra, sjakt, sjatull, sjersmin, bongsjur m. fl. (eljest schabrak, schatull, jasmin, bonjour o, s. v.).

Jfr 5 o 9.

Anm. /Sj förekommer icke inom slutet af ord.

5. tillsammans med sch inom bl. a. schabrak (sjabrali^, t^chack, schackra (sjaekra), schakt (sjakt), scha tull (sjatull), schavott, scheik (sjejk), schäs, plakat, bresch, brosch, häfte (1. broskyr), dusch, fetisch, galosch, gamasch, kalesch, kapuschong, kaschmir, kautschuk, klatsch, komisch, kraschan, manschett, marsch, misch-masch, musch, mustasch, nisch, padischa, panasch, pascha, pit-schaft, punsch, tusch, vinsch.

Jfr 1 o. 4.

6. tillsammans med ch inom bl. a. champanj (champagne), champinjon, char. hvar samt dess sammansättn. (hvarest, hvar-igenom, hvar-öfver m. fl.; jfr subst., adj. o. verbet var), hvarf (omgång;

jfr varf), hvarje, hvarken, hvart (jfr ingen vart, någon vart,nordvart, sydvart o. d.), hvass (jfr vass,

subst.), hvem,

hven, en slags gräs,

Hven,

hvete (jfr verbet känna till o.

helvete), hvif (jfr vi,

pron.), hvila, hvilken, hvina, hvirfvel, hviska (jfr

viska), hvissla,

hvit (jfr vite), hvitling, hvälfva, (kring-)Äüär/m

(jfr vårfva), hväsa, hvässa.

Anm. Piggvar, valp, vifta, vimla, vimmel, vimmelkantig samt gullvifva {guldvifva 1. gidvifva) torde böra skrifvas utan h, 88. X. titta K (28. 6. a o. b), U. Z. titta H (80. 4) samt T (81. 4).

85. SJe-lJudet, hvilket icke besitter något eget indikator, skrifves vid flere olika sätt.

1.

tillsammans sk inom allmänhet framför lent sjelfljud inom svenska samt försvenskade mening, t. ex. skema (schema), sken, skäck, skäl, sköt (af skjuta), beskäftig, beskällare faskin (fascin)^ kaskett, maskin, musköt^ skiffer, skisni, äfvensom (framför hårdt sjelfljud) inom orden menniska (mensklig uttalas vanligen tillsammans med fi- samt ^^-ljud), wiar-skalk, skarlakan samt ärtskocka (det senare uttalas stundom tillsammans med S' samt Ä;-ljud; enstaka samt ytterligare skrif-

ver ärtschocka).

Jfr 2, 5 o. 11 samt 28 (sid. 31, sp. 2).

2. tillsammans skj inom orden blus, skjul, skjuta (imperf. sköt), skjuts samt skjutsa.

Anm. Fordom skrefs skj iski) äfven framför lena vokaler (»skjära», »skiörd» o. s. v.) Jfr tillnamnen Skjöld, Skiöldebrand, Nordenskjöld o. d.

3. tillsammans stj inom orden stjelk, stjelpa, stjema, stjert, stjäla,

4. tillsammans med sj inom bl. a. sjagg (1.

schagg), sjakal (schakal), sjal (I. schal, icke »shawl»), sjubb (-skinn), lastare, sjåp, själ (ande), själ {sjel 1. säl, djurnamn), ansjovis (anjovis), häsja Qiässja), hysja (hyssja), hysjig (hyssjig, grådaskig), näsja G. nässja, snoka, vädra), rysja (ryssja), vysja (vyssja), äsja (ässja), af några äfven inom ^jabrak, sjaekra, sjakt, sjatull, sjersmin, bongsjur m. fl. (eljest schabrak, schatull, jasmin, bonjour o, s.

v.). Jfr 5 o 9.

Anm. /Sj förekommer icke inom slutet af ord.

5. tillsammans sch inom bl. a. schabrak (sjabrali^, t^chack, schackra (sjaekra), schakt (sjakt), scha tull (sjatull), schavott, scheik (sjejk), schäs, plakat, bresch, brosch, häfte (1. broskyr), dusch, fetisch, galosch, gamasch, kalesch, kapuschong, kaschmir, kautschuk, klatsch, komisch, kraschan, manschett, marsch, misch-masch, musch, mustasch, nisch, padischa, panasch, pascha, pit-schaft, punsch, tusch, vinsch.

Jfr 1 o. 4.

6. tillsammans ch inom bl. a. champanj (champagne), champinjon, char. hvar samt dess sammansättn. (hvarest, hvar-igenom, hvar-öfver m. fl.; jfr subst., adj. o. verbet var), hvarf (omgång;

jfr varf), hvarje, hvarken, hvart (jfr ingen vart, någon vart,nordvart, sydvart o. d.), hvass (jfr vass,

subst.), hvem,

hven, en slags gräs,

Hven,

hvete (jfr verbet känna till o.

helvete), hvif (jfr vi,

pron.), hvila, hvilken, hvina, hvirfvel, hviska (jfr

viska), hvissla,

hvit (jfr vite), hvitling, hvälfva, (kring-)Äüär/m